Många mejlar och undrar hur jag kan få det till att Lagerbäck ska gå när Zlatan gjort bort sig.
Så här resonerar jag:
Lagerbäck är trots allt huvudansvarig för att saker och ting fungerar i landslaget. Genom att nonchalera grupperingar och dålig stämning år efter år agerade han plötsligt stenhårt med en bestraffning för en förseelse som man tidigare sett mellan fingarna för.
Konsekvensen blev att landslagets tredje bästa spelare inte spelar i landslaget längre (för mig är Ljungberg etta och Isaksson tvåa).
Lagerbäck är – hur korkat Zlatans agerande än må vara – ansvarig för den uppkomna situationen om man ser det hela med lite perspektiv.
Som jag skrev tidigare; det har varit för mycket skit under för lång tid i landslaget.
Därför måste Lagerbäck gå.
Efter Spanien och Island-matcherna är det ett bra läge att låta Hasse Backe och Roland Nilsson ta över.

Varje gång Zlatan är i blåsväder brukar konkurrentens ende krönikör hävda att det beror på att han heter Ibrahimovic och inte Svensson i efternamn (underförstått att svenska journalister och tyckare är rasister som vill sätta dit Zlatan). Jag antar att konkurrentens ende krönikör håller fast vid den linjen som en förklaring till varför Zlatan inte spelar i landslaget längre.

Eller kommer han erkänna att han varit ute och cyklat i sina krönikor senaste fyra åren?

För övrigt anser jag att Lagerbäck måste gå. Det har varit för mycket skit runt landslaget för lång tid nu och allt är definitivt inte Zlatan Ibrahimovics fel. När stjärnorna börjar göra som de vill är inte rätt lösning att straffa dem så de slutar, i stället måste man vinna deras respekt. Det har Lars Lagerbäck misslyckats totalt med.

Det står mellan Zlatan Ibrahimovic och Lars Lagerbäck. För mig är det ett enkelt val. Vad väntar du på, Lagrell?

Redigerar-Roger (som inte ens var spelbar) ramlade in halv sju på torsdagsmorgonen och var därmed sist i säng på konferensen. En skräll som får 2-3 mot Japan 1936 att förblekna.

Tillbaka i Sverige möttes jag av uppgifter att Zlatan nobbar landslaget och nu precis kom bekräftelsen på förbundets hemsida. Återstår att se hur länge Zlatan nobbar Lagerbäck, killen är ju tyvärr rätt långsint av sig, mig har han varit förbannad på i fyra år…

Precis hemkommen från Djurgårdens bottennapp mot Gais (0-2). Fick en sekund på tu man hand med Mattias Jonson och frågade om han saknade landslaget.
– Jag saknar utgångarna, sa Jonson med ett snett leende…

Inte för att jag kan någon italienska, men nog lät det bra när Zlatan intervjuades efter matchen mot Fiorentina. Holländska lärde han ju sig tydligen aldrig, men de italienska lektionerna har Zlatan inte skolkat från.

Efter gårdagens match pratade Zlatan som bara den och fick egentligen bara problem en gång, när han kom till ”en match i taget”. Då gick han över till engelska och ”one game in the time”. Jag som trodde att det var den första frasen utländska fotbollsspelare fick lära sig i Italien?

På planen fick vi som hackat på ”Ibra” senaste tiden på nöten; en hockeyassist, en assist och ett mål i 3-2-segern. Det vill vi se mot Spanien också, annars kan Allbäck fortsätta på topp bredvid Elmander.

Stämmer inte riktigt in i kritiken mot landslagets insats i går. Det var trots allt jävligt svårspelat på Nya Ullevi i ösregn och blåst.

Men förbundskaptenerna är uppenbart pressade av situationen. Det brann till för Roland Andersson i den mixade zonen i går när Sportbladet ställde några frågor om de hemskickade spelarna.
– Hålla på och gräva i den här skiten. Håll er till fotboll i stället. Vi har precis spelat en fotbollsmatch, då vill vi ha fotbollsfrågor. Det räcker väl att Lagerbäck pratat om det där, fräste Roland.
När jag fortsatte att ställa frågor bröt Andersson intervjun.
– Jag har kommenterat det här nu. Jag har sagt vad jag ska.

Då är det annorlunda med Teddy Lucic. Han missade mixade zonen och jag och fitness-Wagner jagade honom febrilt på mobilen. Först svarade Teddy på mitt samtal, sedan ringde han upp Wagner som lämnat meddelande, trots att vi alltså jobbar på samma tidning. Respekt.

Lämnar Göteborg efter ett par intensiva dygn. Tillbaka till Stockholm för att fortsätta med mitt superhemliga projekt.

I dagen GT skriver Jimmy Fredriksson en mycket intressant ledare om Lars Lagerbäck.
Ni hittar den här eller läser nedan:

”Ledarsidor brukar vanligtvis inte bry sig så mycket om landslaget i fotboll och det är inget konstigt med det.
Vilket spelsystem som används, vilka spelare som slåss med varandra eller gör mål är något som brukar avhandlas på sporten.
Men när landslagets ledarskap bryter mot alla principer som finns i det öppna samhället, när frågor besvaras med ”vi svarar inte på några frågor”, när tystnad ersätter information och sanning bekämpas med desinformation, då blir det en politisk fråga.
För så här är det:
Lars Lagerbäck och gänget omkring honom är anställda för att de ska sköta ett antal fotbollsspelare som ska representera Sverige i ett antal matcher runt om i världen.
Naturligtvis kan man kalla Lagerbäck och hans spelare för ambassadörer.
Det de gör och inte gör påverkar hur folk ser på svenskarna, vad de tycker om Sverige.
Även vi medborgare i konungariket har naturligtvis ett förhållande till och diverse krav på fotbollslandslaget och dess chef.
Vårt viktigaste krav är att de ska vinna. Om det inte går kräver vi att de åtminstone ska förlora med värdighet.
Men det finns ett annat krav, underförstått men ändå glasklart:
Rätten att få veta.
Vi vill ha information om landslaget, om vad som händer eller inte händer. Men Lars Lagerbäcks informationspolicy tycks vara utformad i Nordkorea eller någon annan diktaturstat. Han vill inte berätta något alls.
Han förbjuder andra att säga något. Han vill tysta ner, gömma undan, få oss att glömma.
Lars Lagerbäck tycker inte att svenskarna har med landslaget att göra. Han ser det som sin privata klubb där inget – absolut inget – får komma ut.
Han fattar inte att han i symbolisk mening är anställd av svenska folket.
Sverige är ett land som brukar skryta över sin öppenhet. Om allas rätt att ta del av beslut och handlingar. Om insynen i det offentliga.
Lars Lagerbäcks policy går på tvärs mot allt det.
Hans iver att jaga pressläckor är ett hot mot meddelarfriheten.
Hans arroganta tystnad är ett hån mot öppenheten.
I vårt land ska vi vara öppna, ha möjlighet till insyn och ha rätt att informera media.
Den som symboliserar Sverige måste dela den uppfattningen.
Det gör inte Lars Lagerbäck.
Därför bör han skiljas från sitt uppdrag”.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

För så är det ju; Lars Lagerbäck kallade till presskonferens den aktuella kvällen (måndag) men vägrade svara på frågor. Han och övriga landslagsledningen lämnade fältet fritt för spekulation om vad de tre spelarna egentligen hade gjort. Detta trots nyligen inträffade sex- och kokainskandaler i idrottsvärlden.

När landslagsledningen dagen efter mötte media vägrade de inte bara att svara på ett antal centrala frågor, de ljög också alla fans rakt upp i ansiktet:

* I måndags kväll sa Lasse Richt – chef över landslagsenheten – att han hade ”spelarnas ord på att det inte varit alkohol inblandat”. Lasse Lagerbäck svar på samma fråga: ”Jag vet inte”. Det var aldrig uppe för diskussion”. Vem ljuger, chefen eller kaptenen?

* Det är också en lögn att det inte hänt liknande saker tidigare i landslaget. Spelare har krökat mellan lördag-onsdag-matcher (vi har haft bilder på det som av olika anledningar inte publicerats), smugit in genom garageingångarna, kommit sent… Varför ska det hållas hemligt? ”Inget jag känner till”, sa Lagerbäck. Hur fan kan jag veta det då?

* Efter att Zlatan 2003 stulit Kim Källströms straff hölls ett krismöte i omklädningsrummet där man enades om att inte säga vad man tyckte om Zlatans agerande till media. Sedan kom alla spelare kom ut och sa exakt samma sak.
Alla utom Niklas Skoog som missat mötet: ”För jävligt. Har vi en straffordning ska man hålla sig till den”, sa Skoog ärligt.
Kim Källström bekräftade detta i Sportmagasinet för en tid sedan.
I tisdags fick landslagschefen Lars Richt frågan av GP hur situationen efter ”straffstölden” hanterades: ”Jag kommer inte ihåg”, ljög Richt.

* Lagerbäck vägrade i går att svara på den mycket centrala frågan varför det hårdaste straffet dömdes ut. Varför räckte det inte med att be om ursäkt inför gruppen eller en petning mot Liechtenstein?
Jag – som har viss insyn i landslaget – vet ju att det fanns andra bakomliggande skäl att markera mot ”gruppen-i-gruppen”, men Lagerbäck döljer det, han ger inte fansen den information de har rätt att få.
I dagens Sportbladet nämns ett exempel på att konflikten inte är ny (Zlatans protest mot Lagerbäcks ”Chippen”-byte mot Paraguay i VM). Det finns garanterat fler.

* Lagerbäck hävdade i går att han insåg vilken mediestorm det skulle bli: ”Det var jag ganska överygad om. Även om jag kan verka naiv, så naiv är jag inte”.
Men enligt mina uppgifter lät det så här under mötet mellan Lagerbäck och de hemskickade spelarna:
Lagerbäck: ”Jag vill inte göra någon stor sak av det här, så ni får åka hem”.
Mellberg: ”Men förstår du inte vilken storm det kommer bli om du skickar hem oss?”.
Lagerbäck: ”Det kommer att bli ännu värre om jag inte gör det”.
Något som delvis bekräftas av förbundsordföranden Lars-Åke Lagrell: ”Vad hade ni skrivit i Aftonbladet och Expressen om ni fått reda på vad som hänt och Lagerbäck inte hade gjort så här?”.

Allt detta ger upphov till följande frågor; var det av rädsla för medias reaktion som Lagerbäck skickade hem sina spelare? Eller var det för att markera mot en ”grupp-i-gruppen” som blivit allt mer svårhanterlig? Och varför har det inte tidigare gjorts något åt de sprickor som varit så tydliga?

Innan fansen fått svar på dessa frågor bör Lagerbäcks och landslagsledningens framtid vara mycket osäker.

Jag trodde i min naivitet att korten faktiskt skulle komma upp på bordet i går, så naiv var jag.

Mycket har man ju blivit beskylld för i sina dar, men den här brodern tar nog priset. Ger mig skulden för att Zlatan, Mellberg och ”Chippen” skickats hem.

Hej du Robert.
Antar att du är glad och stolt över dig själv nu, att du kommit med ”årets” avslöjande. Äntligen kunde du hitta nått som skickade grabbarna hem fast det var väl Zlatan du var mest ute efter?
Verkar som du inte är nån journalist längre utan en papparazi och springpojke till Lagerbäck. Man undrar när du ska börja skriva något kul, något som handlar om fotboll i stället för dina så kallade avslöjanden.
Sedan när är det fel att fira en födelsedag, kanske man ska hålla koll på dig vad du gör på nätterna och sedan berätta för din chef. Tycker att du ska sluta med dina tamms eller söka jobb på SE&HÖR.
/En mindre läsare av Sportbladet

Om jag då ska försöka ge min syn på det här tycker jag att Lars Lagerbäck gör rätt. Långsiktigt fanns inget annat val gentemot övriga spelartruppen, med tanke på vilken infekterad stämning det är inom gruppen. Men det är ett beslut som skapar en jäkla turbulens på kort sikt och som även kan få långsiktiga konsekvenser om nu Zlatan och Chippen nobbar Blågult till och med EM 2008 (då Lagerbäck slutar).

Lagerbäcks stora misstag är att det är han själv som bäddat för allt det här. Han har låtit grupperingarna gro sig allt starkare och blundat för varningssignalerna. Och tro mig, de har funnits.

Jag har på den här bloggen tjatat och tjatat om att det kommer bita honom i röva en vacker dag, och nu gjorde det verkligen det, eftersom Lagerbäck hamnade i en situation där hur han än gjorde, så blev det fel.

Om Lagerbäck tagit problemen på allvar i ett tidigt skede och gjort sin markering då hade konsekvenserna blivit betydligt mindre.

Lagerbäck kan fotboll och skog. Uppenbarligen inte mycket annat.

Tjenare Robert!
Läste just Zlatans citat:
”– Henke Larsson (förre anfallspartnern) är en världsspelare, Johan Elmander kommer bli en världsspelare. Skillnaden är väl att Henke bara behöver en chans för att göra mål, Elmander behöver två”.
Hur många chanser behöver Zlatan?
MVH
Peter E