Till sist: Mitt tack
av1. Mitt ansvar.
2. Mitt bidrag.
3. Min plan.
4. Min styrka.
5. Min dröm.
6. Mitt diplom.
Att 2016 var ett sketår tycks de flesta överens om men jag håller inte med. För mig var 2015 året då klev jag rakt ner i missbrukets mörker, och 2016 blev året då jag kom ut på andra sidan.
Det är några människor jag särskilt skulle vilja tacka som har varit ett osvikligt stöd under resan mot nykterhet.
Chefen på Sportbladet Pontus Carlgren som följde med när jag på darrande men beslutsamma ben tog mig an den årslånga behandlingen som nyligen har avslutats. Jag kan verkligen rekommendera Ljung & Sjöberg för andra företag och personer som hamnar i vår situation, och jag saknar redan de andra sköna fyllona i samtalsgruppen. Lycka till, jag önskar ett nyktert 2017.
Jag vill tacka mina kollegor Simon Bank, Johanna Frändén, Jenny Modin, Michael Wagner och Johan Flinck som aldrig backar att vara så mycket mer än arbetskamrater – ni har blivit vänner för livet.
Tack Marre & Peter för tips och inspiration till att börja spara till Mustangen. Tack Philip O’Connor för sista pizzan i Sverige. Tack till Niklas Simonsson, Henrik Lundgren och Markus Wulcan för era ord. De är de små detaljerna som gör det.
Till kompisgänget på hemmafronten Ante, Samuel, Kalle och Henkan: Ni kommer alltid vara min familj.
Till mina systrar och föräldrar – tack för att ni genast förstod, accepterade och respekterade.
Tidigt blev 2016 också året då jag träffade en fantastisk tjej, och det är förstås till Carina Bergfeldt min tacksamhet är som allra störst. 2016 blev vårt år, och jag hoppas att 2017 blir det också.
Till alla andra därute som vet att ni har gjort mitt år till ett av de bästa någonsin (och ni är många):
Tack – och gott nytt år. Jag hoppas att 2017 blir för er, allt vad 2016 varit för mig.
Taggar
personligt kuriosa
