En byggfirma gräver av en fet strömkabel. Sådant kan hända men jag har svårt att tänka mig ett sämre ställe än i Las Vegas.

Särskilt när det är huvudströmkabeln till ett av de i särklass största hotellen: Paris Las Vegas.

Dessvärre också hotellet som fotograf Pontus Orre, papp-Hillary, Donald-dockan och jag skulle bo på i kväll.

Vi kom till Vegas, köade tre timmar, fick åka vidare till ett annat hotell.

Tack och lov att vi inte kom några timmar tidigare: De gäster som redan var incheckade, och hade lämnat rummen med sakerna kvar, fick ännu större problem: Om jag förstod det rätt gick inte dörrarna att öppna utan att strömmen kom tillbaka. Det låg flera timmar bort.

Säg så här: Det var ett satans kaos vid hotellet.

Vi har alltså förflyttat oss från Arizona, och vi gjorde det med nyheten att Donald Trump behåller försprånget med fem procentenheter i den svingstaten. I Nevada, där vi är nu, en annan svingstat, bedöms läget som helt jämnt, möjligen med en knapp Trump-ledning.

Som Michael Moore sa på CNN precis:
– Undersökningarna är osäkra, det enda vi vet med säkerhet är att det kommer bli jämnt hela vägen. Men ska vi verkligen rösta fram en sociopat till president bara för att vi är förbannade på hur Hillary Clinton hanterat sin e-post? undrade Michael Moore retoriskt.

Moore har en poäng: Det är ett otroligt fokus på dessa e-mail trots att det inte har kommit fram något nytt på väldigt länge. Det finns massa skäl att inte rösta på Hillary Clinton men att den här mejlhistorien skulle vara ett av dem har jag också svårt att få ihop.

Fotograf Orre och jag hade några idéer till tv-inslag med oss till Vegas men tiden börjar rinna iväg. Som tur är har vi ett reservinslag.

På vägen hit stannade vi för att käka lunch i en ökenhåla som heter Wikieup med 250 invånare. Där träffade vi Bobby Joe, en tvivlande Trump-anhängare som ändå skulle rösta på Trump, trodde han, även om han tycker Trump är en idiot.
– But Hillary is not an option, menar Bobby Joe.

Hillary Clinton var inget alternativ för Bobby Joes polare på dinern heller: Han ville låna vår Hillary-docka för att öva på skjutbanan intill. Hade nog inte blivit mycket kvar då. Inslaget från Wikieup kommer här på bloggen snart.

Under dagen svensk tid flyger vi till New York, sedan blir det en sväng till Washington på lördagen, och Raleigh, North Carolina, på måndag där Donald Trump gör sitt näst sista framträdande inför valet. Då är vi på plats.

Trump behöver både North Carolina och Florida, för Clinton räcker det med antingen North Carolina eller Florida. Ungefär så går snacket på tv-kanalerna här.

Nu ska vi se om vi har tid och kraft att leta upp Las Vegas mest legendariske bookmaker, Jimmy Vaccaro, 71, för att höra vem som egentligen har bäst chans att vinna på tisdag: papp-Hillary eller Donald-dockan.

En timme och 45 minuter försenad klev Hillary Clinton upp på scenen:
– Hello Arizona! You can’t imagine how happy I am to be here with all of you.

Ja, vi var många som hade väntat på universitetsidrottsplatsen i Phoenix. 20 000 entusiastiska Hillary-fans som köat i timmar. Ett hundratal medierepresentanter från när och fjärran (men inget pressfika). Åtminstone en Trump-anhängare som satt på en bänk under ett träd och var lite skum när vi intervjuade honom (vi strök honom ur inslaget). Mängder av säkerhetsfolk på olika nivåer. I luften hovrade en helikopter.

DJ:en försökte hålla uppe stämningen med allt från James Brown till Lady Gaga. Själv hade jag betalt för att stå där, dessutom var sällskapet gott då SVT:s briljanta USA-korrespondent Carina Bergfeldt var på plats (hi hi).

Men jag tycker synd om Hillary-fansen som la en halv onsdag på spektaklet, och sedan var huvudnumret nästan två timmar försenad. Typ som ett Stockholmsderby i fotboll fast utan bengaler. Men eftersom hemmafavoriten gick till attack direkt var förseningen snabbt glömd bland publiken.
– Föreställ er att ha honom (Donald Trump) i ovala rummet. Att han ska ta beslut som påverkar era liv och er framtid. Föreställ er att ha en president som förödmjukar kvinnor och förolämpar afroamerikaner, latinos och muslimer, sa Hillary Clinton.

Det demokratiska partiet jobbar febrilt i svingstater som Arizona. Det tiggs pengar, det letas frivilliga till att knacka dörr, jag blev själv tillfrågad men förklarade att jag bor i Sverige. Volontären tyckte ändå att jag kunde ta ett pass i Phoenix på söndag.
– Fast då är jag i New York, förklarade jag.
Till slut blev det tyst på tjatet.

– Go vote! Go vote! Go vote! uppmanar president Barack Obama i tal efter tal. Eller som det stod i ett ”tiggarmejl” jag själv fick skickat till mig efter att jag ansökt om publikplats på ett evenemang: ”But nobody here is panicking – we always been planning for a ’neck-and-neck’-race”.
Vi har inte panik men…vi kommer behöva köra ända in i kaklet.

Under tiden vi väntade på Hillary Clinton kom beskedet att Donald Trump har sin valvaka på samma hotell som fotograf Pontus Orre och jag bor på i New York tillsammans med med papp-Hillary och Donald-dockan. Kan bli bra tv framåt tisdag natt.

Bra tv vet jag inte om det blev när vi tidigare idag gjorde en högst ovetenskaplig opinionsundersökning med hjälp av dockorna, två plakat och en trafikerad väg. Inslaget kan snart ses här på bloggen, och resultatet går i linje med att Arizona historiskt varit en republikansk delstat. Återstår att se om Hillarys tal i kväll förändrar den saken.

Nu dags att lämna Phoenix för nästa anhalt: Las Vegas. Även Nevada räknas som en svingstat, det är fortfarande jämt och ovisst, många elektorsröster på spel.

Fotograf Pontus Orre och jag har åkt till USA för att försöka ge Aftonbladets läsare och tittare en inblick i världens värsta valcirkus. Vi flög från Stockholm i måndags förmiddag, och landade i Los Angeles strax efter lunch.

Nä, vi åkte inte rymdraket men tidsskillnaden är åtta långa timmar.

I den här bloggen blir det inga djupare analyser, det har ni nog redan räknat ut. Ni som vill veta varför det som händer händer, och hur det ska tolkas, läs Wolfgang Hansson. Sakliga och initierade analyser på aftonbladet.se, det vågar jag lova.

Fotograf Orre & jag gör något annat: Vi ska försöka ta er nära människorna som röstar, eller inte röstar, på Hillary Clinton och Donald Trump.

Till vår hjälp har vi den avancerade mätutrustningen papp-Hillary och Donald-dockan. Bästa dörröppnaren för att snacka med folk, få människor att prata. Det kommer ni att se i inslagen framöver.

Los Angeles är USA:s näst största stad (efter New York), och Kalifornien är USA:s största delstat. Här är flest så kallade elektorer på spel, 55 stycken (därefter följer Texas med 38 stycken). I Kalifornien har befolkningen röstat demokratiskt sedan 1988, och lär så göra igen.

Men läget är spänt även här. När vi rör oss i staden för att intervjua människor kommer andra personer fram för att ”lägga sig i”. Det kan bli hårda ord mellan totala främlingar, mitt på gatan.

En bil stannade, föraren vevade ner rutan, pekade på pappdockorna och ropade:
– Bränn Trump.

Det kanske var på skoj men alla skojar inte. Mycket står på spel, det blir uppenbart när man är på plats, även i Los Angeles.

I Sverige lever de flesta i tron att Hillary Clinton blir USA:s nästa president. USA:s första kvinnliga president, det vore så klart på tiden. Jag är inte lika säker, inte efter att ha pratat med folk och lyssnat på människorna här. Det kanske går till både förlängning och straffar, som det heter på fotbollsspråk, och då kan allt hända. Opinionsmätningarna är svårbedömda, resultaten skiftar enormt från vecka till annan.

Hillary Clinton må ha ljugit om sin e-post, Donald Trump kan närmast beskrivas som en patologisk lögnare, som en analytiker uttryckte det på CNN precis. För att inte tala om hans nedsättande uttalanden om invandrare och kvinnor… Ändå är många överens om att det blir ett jämnt val. Ett sätt att försöka förstå det, är att prata med de människor som faktiskt ska rösta.

Nästa anhalt blir Phoenix där Hillary ska snacka på Arizona state university. Då är vi där men jag är grymt besviken att vi inte kunde köra hit i en Ford Mustang. Det är min dröm sedan jag var liten att ha en Mustang. En röd. Men pappskallarna fick inte plats, vi hade fått åka nercabat till Phoenix i så fall. Det är ändå sex-sju timmars körning genom ökenlandskap, sand och sten. Det blev en stadsjeep i stället.

Arizona är en så kallad ”swing state”: Stor befolkning, många elektorsröster på spel och ett jämt race enligt undersökningarna. Senast Arizona stöttade en demokratisk presidentkandidat var 1996, och…just det, Bill Clinton. Innan dess får vi backa till 1952 då Arizona senast röstade blått.

Men som sagt, vi fokuserar inte så mycket på siffror och strategier. I stället jobbar vi enligt devisen ”Ju större cowboyhatt, desto bättre tv”.

I Phoenix finns enligt uppgift många stora cowboyhattar.

Hillary Clinton snackar halv tre natten mot torsdag, svensk tid. Ett av hennes sista framträdanden innan valdagen. Det är nära nu. Det är viktigt.