Det snöar i Göteborg

Thomas Bodström är orolig för landslagets match i morgon. Det sa han när jag mötte honom i frukostmatsalen på Park i Göteborg.
– Det kan bli en sådan där match där skillnaden verkligen syns.
Göteborgsposten skriver om krisen i de Västsvenska kommunerna. Stadsdelarna i Göteborg och kommunerna runt staden har usel ekonomi. Förklaringarna är de vanliga, liksom resultatet. Sjunkande inkomster när jobben försvinner, stigande socialbidragskostnader i krisens och den sociala nedrustningens spår samt naturligtvis stigande kostnader för barn och gamla. Tillsammans betyder det att kommunerna måste spara, och att ännu fler arbetslösa. I Trollhättan har kommunen redan varslat.
Och under tiden talar hela svenska folket om LO:s ordförande. Det påstod i alla fall Janne Josefsson när han i går drog igång debatt. Bodström lär ha fått en inbjudan, men klokt nog valt att tacka nej. Han är trots allt advokat, och det slags ståndsrätt som just nu pågår handlar ganska lite om rättvisa.
Själv hade jag hoppats kunna fråga på vilket sätt ett byte av ordförande i LO skulle påverka direktörernas löner, bonusar och pensioner. Eller hur det skulle förbättra villkoren för landets pensionärer? Jag undrade hur situationen för de allt fler arbetslösa skulle förändras?
Jag vet att det finns de som föreställer sig att en ny kraft skulle kunna gjuta ny kraft i fackföreningsrörelsen. Det är möjligt. Själv tvivlar jag. Jag misstänker att resultatet bara blir att kraven på minskade klyftor får än mindre plats i samhällsdebatten.
Att döma av gårdagens debatt program spelar det ändå knappast någon roll. Nu handlar det om att hitta en syndabock, och då är resultatet inte så viktiga.
Ingvar Persson