Välkommen som lördagskrönikör Susanna Kierkegaard

Susanna Kierkegaard börjar idag som lördagskrönikör på Aftonbladets ledarsida. Susanna kommer att skriva lördagskrönikor varannan vecka från och med idag.

Välkommen!

– Tack tack!

Vem är du?

– Jag har vikarierat som ledarskribent på Aftonbladet tidigare. Men jag tycker att krönikor är det roligaste att skriva så idag är jag glad. Tidigare har jag jobbat på Arenagruppen, i Europaparlamentet i Bryssel och pluggat tre år i Oxford.

Vad kan läsarna förvänta sig av dig på Aftonbladets ledarsida?

– En kul överraskning varannan lördag, hoppas jag.

Du är gammal EU-fantast. Varför älskar du EU?

– EU-politiken är helt gränslös jämfört med svensk politik. I Bryssel kan precis vad som helst hända, ambitionerna är höga och budgetarna gigantiska. Resultatet blir inte alltid perfekt, men det finns åtminstone alltid något kul att skriva om.

Finns det något vi inte vet men borde veta om dig?

– Det finns tre saker i livet som jag är riktigt besatt av: att bygga saker själv, att sköta min bokföring och att läsa om Nordirland. Jag kan inte förklara varför men när jag ägnar mig åt dessa saker kan jag inte sluta, jag glömmer bort att äta och sova.

Vad skriver du om i din första lördagskrönika idag, och varför?

– Utopisk socialism, politisk arkitektur, depression och hopp om framtiden. Jag ville berätta något intressant och samtidigt ta med läsaren på en resa genom mitt huvud.

Susanna skriver som sagt sin första text idag. Varmt välkommen.

Anders Lindberg

Välkommen som ledarskribent, Zina Al-Dewany

I dag börjar Zina Al-Dewany som ny ledarskribent på Aftonbladets ledarsida. Zina är inte direkt någon ny bekantskap för läsarna utan har skrivit lördagskrönikor på ledarsida sen 2018.

Välkommen!

– Tack

Vad kan läsarna förvänta sig framöver?

– De som läst mig hittills vet nog vilken ton jag har och vilka ämnen jag är intresserad av, med det kommer att bli mer av allt. Särskilt nu under valåret.

Kan du berätta något om dig själv?

– Jag pluggar till läkare och har studieuppehåll för att fokusera helt på ledarskrivandet eftersom jag är en politiknörd och inte kan hålla mig undan. Och så gillar jag att spela tennis.

Vilka ämnen tycker du är mest intressanta?

– Allt som rör välfärden, vart våra skattepengar tar vägen och vården så klart. Och så har jag ett speciellt intresse för lokalpolitik, oavsett var det är.

Vem vinner valet?

– Frågar du mig vem som vinner valet? Jag tror alla kommer att känna sig som förlorare. Så det kommer att bli en hel del för oss att skriva.

Zina skriver sin första text som ledarskribent idag.

Anders Lindberg

Välkommen till Bladetledare, Joanna Abrahamsson

I sommar kommer Joanna Abrahamsson vikariera på Aftonbladets ledarsida.Vi gjorde en kort intervju med henne.

Vem är du?

– Jag är 43 år och har fram till i våras arbetat på Socialdemokraternas kansli i Bryssel. Från början kommer jag från Stockholm. Under Coronaåret har jag längtat hem. Belgien har ju valt en helt annan coronaväg, man kunde ju inte ens gå ut och äta lunch. Så nu är jag tillbaka, säger Joanna Abrahamsson.

Så du är coronaflykting, alltså?

– Ha ha, ja…?

Varför blev du intresserad av politik?

– Det har har jag varit hela mitt liv. Särskilt är jag intresserad av jämställdhet och välfärd. Jag gillar att följa olika partiers inre liv, och sedan kulturfrågor och bostadsfrågor. Jag har tidigare jobbat med frågor som migration, tiggeri och personlig assistans. Ofta sånt som berör och upprör.

Vad kan läsarna vänta sig av dig?

– Jag kan vara lite underfundig ibland. Och bra sommarvinklar på nyheter hoppas jag, vattenbrist, skogsbränder, barnfattigdom i semestertider är frågor jag funderar på. Vi får se.

Joanna första text handlar om Nya Zeeland och jämställdhet. Du hittar den i morgondagens tidning.

Anders Lindberg

SD angriper ABF. Det är ingen slump

I onsdags deltog jag i en debatt i SVT Aktuellt mot Dick Erixon från SD-ägda Samtiden.

Klipp kan ses här.

Bakgrunden är en kampanj från SD mot ABF efter att en person som jobbade extra för ABF i Ockelbo gick ut media och berättade att han var Sverigedemokrat.

Eftersom han alltså inte delade ABF:s värderingar fick han inte fler timmar.

Detta försöker SD framställa som ett åsiktsförtryck.

Alltså samma ”förtryck” som att en person som dricker alkohol knappast kan vara anställd av nykterhetsrörelsen, eller en kärnkraftsförespråkare kan räkna med jobb på Greenpeace.

Inga djurrättsaktivister är anställda av Svenska Jägareförbundet och antalet vapenlobbyister på Svenska freds och skiljedomsföreningens kansli är exakt noll.

Eller tusen andra exempel. Det civila samhället i liberala demokratier, som Sverige, är nämligen i regel fritt.

Att en idéburen organisation, eller intresseorganisation, skulle tvingas ha meningsmotståndare anställda strider helt mot föreningsfriheten.

SD vill nu att kommunen ska tvinga ABF att ha sverigedemokraten anställd, annars vill de dra in de offentliga pengar ABF får.

Och eftersom nästan hela föreningslivet, och för övrigt även delar av media, uppbär olika former av bidrag, stöd, eller projektpengar är detta ingen liten sak.

Det vi ser är ingen snyfthistoria från Ockelbo utan en variant av samma attack på det fria civilsamhället som högerpopulister genom historien alltid ägnat sig åt.

Orsaken är enkel.

Den liberala demokratin bygger på pluralism och att det finns många maktcentra i ett samhälle.

Det vill säga: själva kärnan är att staten inte ska kunna styra allt.

Om du inte delar ABF:s värderingar kan du gå med i ett studieförbund vars värderingar du delar. Eller starta ett eget.

Konsekvensen av SD:s politik blir motsatsen. Inte en enda organisation i det fria föreningslivet skulle i princip själva få bestämma sin inriktning.

Den dagen har vi inget fritt föreningsliv. Och sannolikt inte heller någon vidare demokrati att tala om heller.

SD:s linje bygger naturligtvis på hyckleri. SD uppbär offentligt stöd, organisationens närstående medier likaså. De skulle aldrig anställa politiska motståndare där.

Attacken på ABF är den lägst hängande frukten. Men SD kommer inte att nöja sig med det. Hela folkbildningen liksom en stor del av det fria föreningslivet står i skottgluggen.

SD:s demokratisyn liknar det som Ungerns diktator Viktor Orban kallat illiberal demokrati.

En av de viktigaste delarna i detta styrelseskick är att radera ut alla andra maktcentrum utanför det styrande partiet. I Ungern har i dag i princip hela civilsamhället kuvats.

I de kommuner som SD tagit över makten har samma politik inletts i mindre skala. Man angriper studieförbund, föreningsstöd och bibliotek.

Trelleborg och Sölvesborg är två aktuella exempel.

Även i sitt förslag på statsbudget inför 2021 angrepp SD just folkbildningen och föreslog stora neddragningar. Man vill minska 905 miljoner 2021, 940 miljoner 2022 och 788 miljoner 2023.

Det vore självklart ett dråpslag.

Jag tror det är väldigt viktigt att man inte är naiv inför detta.

Retoriken är ofta försåtlig, som i fallet med Ockelbo där SD på olika sätt försöker framställa sig som ett ”offer”.

Men strategin bakom är kristallklar. SD:s demokratisyn är att om de har fått majoritet för att styra så har de mandat att styra allt.

Ingen har röstat fram journalister, föreningsaktiva eller för den delen domare eller tjänstemän. De ska rätta in sig i ledet och göra som SD vill, annars är det inte ”demokratiskt”.

Angreppet på ABF är bara början. Tro inget annat.

Och genom att försvara föreningsfriheten idag, så försvarar vi det öppna samhället i morgon.

Anders Lindberg

Texten är hämtad från Aftonbladet ledares nyhetsbrev. Prenumerera på nyhetsbrevet här. I din mail varje söndag.

PEJE EMILSSON ”Aftonbladet ledarredaktion välkomna att besöka Silver Life”

Peje Emilsson. FOTO: JOHAN JEPPSSON/TT

REPLIK

Zina Al-Dewany skriver på Aftonbladets ledarsida den 15 maj att jag är en ”gam” som ”lanserat ett lyxboende för rika pensionärer”. Tonläget lämnar jag till Aftonbladets ansvariga utgivare att beakta, men oavsett detta bör diskussionen föras utifrån fakta.

Idén bakom Silver Life, som jag grundade 2012, är att skapa ett högkvalitativt boende från go-go till slow-go till no-go. Vi har hittills öppnat boenden i Nacka och Täby, och inom kort även i Upplands Väsby.

Silver Life erbjuder såväl seniorlägenheter som vård- och omsorgsboenden. Det går att flytta in i en lägenhet utan att ha behov av stöd och bo kvar när man behöver omsorg. Eller flytta in när behovet av omsorg har uppstått.

På Silver Life betalar varje boende hyra och en omsorgsavgift som bestäms av kommunen och som i genomsnitt uppgår till ca 2 000 kronor per månad (den nationellt beslutade maxtaxan är 2 139 kronor). Till det kommer en måltidsavgift på ca 3 000 – 4 000 kronor per månad, som också bestäms av varje kommun.

Hyrorna i Silver Life varierar beroende på lägenheternas läge och storlek. I Nacka har vi nyproducerade lägenheter från 7 500 kronor/månad, en lägre hyra än i många kommunalt ägda äldreboenden med klart lägre boendestandard. Silver Life är inte något lyxboende för rika. Hos oss bor människor med vitt skilda ekonomiska förutsättningar.

Det är svårt att i en kort text beskriva hur våra äldreboenden ser ut. Före pandemin hade vi en strid ström av besökare som inspirerades av Silver Lifes nytänkande. En rad kommuner – oberoende av politisk majoritet – som vill satsa på en bättre äldreomsorg välkomnar en etablering av Silver Life.

Aftonbladets ledarredaktion är välkommen på besök efter sommaren när pandemin förhoppningsvis klingat av. Vi visar gärna hur ny teknik underlättar för våra medarbetare och gör det möjligt för äldre att behålla sin personliga integritet längre. Och varför alla är välkomna till Silver Life.

Peje Emilsson
Grundare av äldreboendeföretaget Silver Life

ISRAELS AMBASSADÖR: ”Krisen i Gaza beror inte på den så kallade ockupationen”

REPLIK

Jag blev inte överraskad att läsa Anders Lindbergs ledartext den 12/5, vilken olyckligtvis innehöll ytligast och mest simplistiskt tänkbara analys av den aktuella krisen i Gaza.

Redan i första meningen kan man läsa att Israel har utfört omfattande bombningar av Gaza. Detta trots att Israel endast besvarar massiva raketattacker som initierats av den våldsbejakande, islamistiska terrororganisationen Hamas.

Anders Lindberg gör det mycket lätt för sig själv genom att återupprepa sitt gamla vanliga utnötta mantra, när han hävdar att den nuvarande krisen i Gaza orsakats av vad han kallar den israeliska ”ockupationen”. Detta är inte bara en grovt förenklad analys utan också historiskt oriktigt.

Låt oss nu istället betrakta fakta.

Den part som för några dagar sedan påbörjat ohämmade och massiva raketattacker mot israeliska civila är en islamistisk terrororganisation vars själva existensberättigande i enlighet med dess stadgar – ett renodlat antisemitiskt dokument – är den Judiska Statens utplånande. När Hamas talar om ockuperade territorier syftar man på hela Israel – inklusive Tel Aviv, Haifa och allt det övriga.

Lindbergs analys väljer att komplett bortse från det faktum att det palestinska kriget mot Israel började inte bara innan Israel kommit att kontrollera de så kallade ”ockuperade områdena” utan också långt innan dess att själva staten utropats. Fram till 6-dagarskriget 1967 kontrollerade Israel över huvud taget inte något av vad som idag kallas ”ockuperade” områden. Trots detta förkastades varje ansats till att acceptera Israel eller till fredlig samexistens.

Slutsatsen är därmed given. Vare sig den aktuella kris som vi nu ser i Gaza eller den palestinsk-israeliska konflikten i stort har sina rötter i den så kallade ”ockupationen”.

Gaza styrs av en fanatisk, islamistisk terrorklan. Dessa jihadister sprider våld inte bara i Gaza utan också på gatorna i London, Paris och andra europeiska städer.

De islamistiska, radikala rörelsernas upphov har inget att göra med Israel eller ”ockupationen”. Jag kan inte dra mig till minnes att de ovannämnda europeiska städerna skulle ha något samband med ockupation. Det islamistiska våldets upphov står att finna på annat håll men faller utanför ramarna för denna text.

Vad vi nu bevittnar är hur terroristorganisationen Hamas begår ett dubbelt krigsbrott. Detta genom att från tätbefolkade civila palestinska områden rikta besinningslös raketbeskjutning mot Israels civila.

Israel har inte bara den självskrivna rätten utan också skyldigheten att försvara sina medborgare mot detta utbrott av islamistiskt våld.

Ilan Ben-Dov
Israels ambassadör i Sverige

Volvo-debatten som spårade

Ibland kan man inte göra annat än att lägga sig platt.

Lars Henriksson i Göteborgs-Posten efterlyser fokus på ”riktiga och stora problem”, och i det har han ju helt och fullt rätt. Lars Henriksson efterlyser det också efter att ha skrivit en debattartikel om en tweet. Ironin lever, om någon undrat.

Den senaste veckan har jag och Aftonbladets ledarredaktion skrivit om rasism, om mäns våld mot kvinnor, om minimilöner i EU, om industripolitik, om migration, om situationen för personalen i vården, om kulturpolitik och klimatet. Brännande samtidsfrågor. Det är inte jag som gjort en tweet, skriven i förbigående, till veckans centrala debattfråga.

Men jag skrev, om att Volvo har en manlighetssymbol (och järnsymbol, tack för informationen!) som logotyp, och frågade om företaget reflekterat över om det är i full samklang med tiden.

Ni kan ana vad som hände sen.

Flashback-trådar startades, sociala medier kokade. Jag har fått veta att jag förtjänar att straffknullas, att jag borde ta livet av mig, jag har kallats hjärndöd och värre saker. Det har skrivits om vem jag lever med och var vi bor. Detta en vecka då den största – eller näst största kanske, efter en tweet om Volvo – diskussionen handlat om mäns våld mot kvinnor. Och det här har på inget sätt rört sig i internets undervegetation. Riksdagsledamöter och före detta kommunalråd har slutit upp i det som inte är ett ”drev” utan som är skolgårdens mobbarklunga upphöjt i hundra. Det har skett öppet för alla med tillgång till internet. De som inte mobbat har flabbat understöd bakom mobbens ryggar.

Jag tror inte att Lars Henriksson vill ställa sig i mobbarklungan, det verkar verkligen inte vara hans poäng. Han hävdar att det är allvarligt att verkliga problem hamnar i skuggan av pseudodebatter, och försöker leda det i bevis genom att debattera en 140 tecken lång, vänligt formulerad fråga på twitter. Är det naivt eller korkat att undra om Volvo funderat på att ändra en klassisk logotyp som associeras till järn och män? Må så vara. Men i så fall är stora delar av modern kommunikations- och reklamteori både naiv och korkad. Den som tror att det här inte är frågor som diskuteras inom stora, multinationella företag, är antingen oinsatt eller blåögd.

Själv skrev jag 140 tecken om det, och fick se internet (och Göteborgs-Postens debattsida, uppenbarligen) skaka i sina grundvalar. ”Världen är tillräckligt full av riktiga och stora problem utan att vi behöver hitta på tramsiga låtsasfrågor att debattera” skriver Lars Henriksson.

I detta, kamrat Henriksson, är vi synnerligen överens.

Jonna Sima

Malin Malm gör praktik på Aftonbladets ledarsida

Hej och välkommen Malin Malm. Du kommer en tid framåt att vara praktikant på Aftonbladets ledarsida så läsarna kommer att få se en del av dig i spalterna.

Vem är du?

Jag är västerbottning i exil i Stockholm. Litteratur- och spelintresserad och går just nu Aftonbladets ledarskribentutbildning.

Hur blev du intresserad av politik?

Min mamma var ensamstående sjukpensionär när jag växte upp och vi pratade alltid vid köksbordet om vad politiska förändringar betydde. Politik har liksom alltid funnits med.

Jag tror att skrivande alltid varit något jag vill göra, ett utlopp för ilska och ett sätt att göra världens förståelig både för sig själv och andra. Man tvingas bryta ner saker och göra saker som egentligen är svåra att förstå lätta för en själv. Så det vill jag göra.

Du har varit politiker också?

Ja, jag har varit sjukvårdspolitiker i Västerbotten en period och sedan två år är jag ordförande för S-studenter.

Vad kan läsarna förvänta sig av dig?

Jag tror att vi lever i en avgörande tid, inte minst märks det i klimatfrågan. Vi lägger grunden väldigt mycket för framtiden nu. Sedan regionalpolitik och tech, eller digitalisering snarare.

Det är frågor där vi pratar mycket om som system men ofta glömmer hur det påverkar människor. Det vill jag skriva om.

Anders Lindberg

Lina Stenberg till Aftonbladets ledarsida

Välkommen hit Lina Stenberg, 41, som idag börjar som vikarie på Aftonbladets ledarredaktion till och med i sommar!

– Tack

Vem är du?

– Jag jobbar till vardags på Arbetet som ledarskribent och debattredaktör och har varit aktiv i S-kvinnor och i #MeToo-uppropen. Statsvetare i grunden. Tidigare har jag jobbat på Rädda barnen och på svenska ambassaden i Moldavien.

Moldavien?

– Jag jobbade med mänskliga rättigheter i Moldavien för Sida. Och var andre ambassadsekreterare 2009-2011. Min äldsta dotter var sex månader när vi flyttade dit. Min man var den enda pappalediga pappan i hela Moldavien.

Men sedan dess arbetar du i Sverige?

– Yes, började skriva, på Tiden, jobbade sen på Handels som projektledare ett tag och så kom jag till Arbetet. Vi har tre barn så det har varit fullt upp.

Varför vill du skriva på Aftonbladet?

– Det är en viktig plattform nu när debatten blir allt mer polariserad. En röst för humana värderingar och solidaritet. Högersidan är så mycket större i opinionsbildning och Aftonbladets ledarsida är jätteviktig som motvikt. Särskilt inför nästa val när så mycket står på spel.

Vad kan läsarna förvänta sig av dig?

– Parallellt med att jag arbetat på Artbetet har jag varit redaktör för boken ”Det feministiska löftet”. Jag vill lyfta debatten om jämställdhet till en ny nivå och diskutera vilken politik som måste till för att arbetarrörelsen ska komma vidare. Jag vill bidra med fler visioner för hur vi kan skapa politik inom arbetarrörelsen.

Anders Lindberg

L – svagare än den svagaste folköl

Den 19 januari 2015 var jag lite elak mot Jan Björklund, partiledare för dåvarande Folkpartiet.

”Jan Björklund (FP) vaknade i morse med ett opinionsstöd på 3,5 procent i Aftonbladet/Inizios mätning Sverige tycker. Eller, som elaka tungor på Twitter uttrycker saken: FP är lika svaga som folköl.” skrev jag.

Jonas Sjöstedt (V) återanvände skämtet nu i oktober.

”Har man en folköls procent i opinionsmätningarna som Liberalerna vill man nog inte se ett extraval.” konstaterade han.

Men det var inte längre den lite starkare folkölen på 3,5 procent han syftade på.

Liberalerna nådde då bara upp till den svagare varianten på 2,8 procent.

Men nu har Nyamko Sabuni förstört skämtet. I dagens mätning i SVT/Novus ligger Liberalerna på bara 2,7 procent.

Riktigt hur partiet har tänkt sig lösa det hela vet jag inte. Precis som Jonas Sjöstedt påpekade är extraval sannolikt en ganska dålig ide. Men de borde nog göra någonting.

En variant de inte provat är att vara positiva till den politik som de faktiskt för, alltså det regeringen gör och som står i januariavtalet. I så fall finns det mängder av insatser, allt från skolpolitik till brott och straff till coronakrispolitiken att prata om.

Men Nyamko Sabuni och hennes riksdagsledamöter verkar mest inställda på att klaga på den regering man själva släppt fram. Min egen slutsats är att det möjligen blir lite obegripligt i väljarnas ögon.

Men vad vet jag.

Om utvecklingen fortsätter får vi snart skämta om Liberalerna och lättöl istället. Den har 2,25 procent.

Sen blir ju alkoholfri IPA allt populärare, har jag hört.

The sky is the limit, som man säger.

Eller om det var tvärtom.

Anders Lindberg

Sida 1 av 215
Senaste inläggen