Aftonbladets ledarredaktion söker en vikarierande ledarskribent

av Anders Lindberg


Som ledarskribent är du del av Aftonbladets ledarredaktion, skriver ledartexter och deltar i arbetet med poddar, chattar, web-TV, sociala medier med mera. Tjänsten är vikariat till 31 augusti 2021.

Du ska ha stor talang för att skriva och mycket goda kunskaper om politik. Du får gärna ha erfarenhet av att skriva opinionstext. Erfarenhet av journalistiskt arbete på redaktion är ett plus, liksom kunskap om sociala medier och nya idéer om hur framtidens opinionsjournalistik borde se ut. Vi är idag 4 medarbetare på ledarredaktionen, flera krönikörer och en fristående tecknare.

Vidare är färdigheter i Escenic och Photoshop meriterande då det är program du dagligen kommer att använda dig av.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Vi jobbar med löpande urval och tjänsten kan komma att tillsättas innan sista ansökningsdag. Sista ansökningsdag är 1 oktober.

Som en del av rekryteringsprocessen kommer vi att skicka ut ett kapacitet- och personlighetstest till kandidater i ett senare skede av processen. Vi även göra en bakgrundskontroll på slutkandidat.

Välkommen med din ansökan!

Man kan söka tjänsten här.

Vid frågor kontakta anders.lindberg@aftonbladet.se

Anders Lindberg

Bör det vara förbjudet att bränna Koranen?

av Anders Lindberg

Nedan följer den inledande texten i veckans nyhetsbrev från Aftonbladet ledare. I nyhetsbrevet resonerar vi om varför vi skriver saker och hur vi tänker just nu. Där finns även länkar till bra texter och poddar från veckan som gått.

Prenumerera på Aftonbladet ledares nyhetsbrev här.

Och i Malmö brinner det…

En av veckans mer konstiga debatter handlar om Koranen. Den danske politikern Rasmus Paludan som i förra valet misslyckades med att komma in i Folketinget fick ju inte tillstånd att bränna Koranen i Rosengård.

När han kom ändå fick han istället inreseförbud. Nästa steg är att han vill bränna Koranen i Stockholm 12 september.

”Vi behöver inte ha det i vårt land.” säger Stefan Löfven.

Men det är Polisen som avgör.

Jag skrev en text om detta i veckan och har fått många frågor om hur jag menar. Så jag tänkte utveckla lite.

I Malmö brände andra Koranen i Paludans frånvaro vilket resulterade i upplopp och skadegörelse. Gissningsvis vill man uppnå samma sak i Stockholm – i Botkyrka, Fittja, och Alby närmare bestämt.

Upplopp och skadegörelse.

Låt oss tala klarspråk om det.

Extremhögern är inte några franska upplysningsfilosofer som vill ifrågasätta kyrkans makt över samhället.

De slår inte uppåt mot världsliga och religiösa makter. Det är inte frihet de är ute efter, utan makt. De sparkar därför nedåt mot de maktlösa.

Som mobbare alltid gör.

Rasmus Paludan tillhör en typ av högerpolitiker vars enda politiska idé är att håna muslimer. Han har tidigare eldat upp Koranen inlindad i bacon.

Vad betyder det då att bränna böcker?

Tankarna går självklart till Tredje riket där bokbålen 10 maj 1933 blev en symbolisk upptakt till den terror, de utrensningar och koncentrationsläger som följde. Vid kristallnatten brändes judiska heliga skrifter som en del av pogromen. Förintelsen följde först senare.

Heinrich Heines berömda ord ”Detta var blott ett förspel. Där man bränner böcker bränner man snart också människor.” kan ses som en grym föraning. Han yttrade dem redan 1821.

Heinrich Heines böcker tillhörde för övrigt de som brändes av nazisterna.

Att bränna böcker är en typ av anti-intellektualism, en dumhet som ligger extremhögern mycket nära. I går var det Hemingway, Freud och Marx som brändes – idag Koranen.

Igår var judar måltavla – i dag muslimer.

Föraktet för andra människor, viljan till makt, hånet och hyllandet av den starkes rätt är detsamma.

Att bränna Koranen är naturligtvis inte en fråga om yttrandefrihet ens för extremhögern själva – det är en fråga om rasism.

Bör då rasism vara förbjudet?

Det beror på, är det tråkiga svaret. Åsikterna är självklart tillåtna men inte alltid handlingarna. Yttrandefriheten har aldrig varit utan gräns.

Förtal är en typ av otillåtna yttranden. Uppvigling är förbjudet liksom hot och hets mot folkgrupp. Mobbning är inte tillåtet varken i skolan eller på arbetsplatsen.

Men allt beror på sitt sammanhang. Att muttra vid middagsbordet är inte samma sak som att ropa ut något inför en uppretad folkmassa.

Jag lutar åt att den typ av Koranbränningar som nu förbereds i Stockholm rimligen bör omfattas av rubriceringen hets mot folkgrupp. Syftet är helt uppenbart att uttrycka missaktning mot muslimer.

Förvisso iklätt en tunn fernissa av försvar för yttrandefriheten, men ändå.

”Demon handlar om att håna och förnedra islam och den falske profeten Muhammed …” skriver Paludan enligt Sydsvenskan.

Det rimliga svaret på aktionerna är därför att de som begår brott grips av polisen och lagförs som andra brottslingar.

Men därmed inte sagt att det alltid är förbjudet att bränna varken heliga skrifter och andra böcker. Lagen innehåller inte och bör inte innehålla något generellt förbud.

Däremot kan de som bränner böcker inte förvänta sig att göra det oemotsagda. Demonstrations- och yttrandefriheten gäller även för de demokrater som står upp för allas lika värde.

Jag vet inte om Rasmus Paludan, eller hans följare, kommer att få mötestillstånd. De borde nog inte få det. Rimligen bör inte polisen i Stockholm göra en annan juridisk bedömning än den i Malmö.

Lika fall ska behandlas lika.

Dessutom pågår en pandemi just nu. Black Lives Matter-demonstrationen i Göteborg skingrades och hela första maj-firandet ställdes in. Varför just en Koranbränning, som ju lär dra hundratals, kanske tusentals, människor ska särbehandlas positivt förstår jag faktiskt inte.

Men oavsett vilket tror jag det viktigaste nu är att Rasmus Paludan inte får det han vill ha. Att vi slipper se upplopp, skadegörelse och bråk. Och att han inte lyckas framställa sig som en martyr det är synd om.

Anders Lindberg

Prenumerera på Aftonbladet ledares nyhetsbrev här.

Vad säger vi till de våldtagna barnen?

av Anders Lindberg
Foto: MAGNUS SANDBERG

Nedan följer den inledande texten i veckans nyhetsbrev från Aftonbladet ledare. I nyhetsbrevet resonerar vi om varför vi skriver saker och hur vi tänker just nu. Där finns även länkar till bra texter och poddar från veckan som gått.

Prenumerera på Aftonbladet ledares nyhetsbrev här.

Det känns som hösten kommer

I onsdags var jag på en middag i Linköping. Lite försiktigt börjar jag nu resa i allt större cirklar i landet efter att ha suttit hemma och jobbat sedan i mars. Middagen var trevlig, det är fantastiskt att börja kunna träffa människor igen.

Men det första som hände, alltså i centrala Linköping vid 16-tiden på dagen, var att en i personalen kom in och sa att en ung kille blivit rånad på sin cykel precis utanför.

Några äldre killar tog den från honom och han skrek aj. Hon såg det själv, men det tog en stund för folk att fatta. När människor gick fram så var allt över.

Nu var polisen där, berättade hon.
Händerna skakade lite grann.

Veckans söndagskrönika skrev jag på morgonen dagen efter. Om du tycker att den känns dyster är det för att jag faktiskt är ganska dyster just nu.

”Politiskt deprimerad” skulle man nog kunna säga.

Inte för att jag är särskilt chockad över att någon blir rånad. Jag är uppvuxen i flerfamiljshusen i Högsbohöjd i Göteborg, ett område med stor kriminalitet och små framtidsutsikter för många.

Rån är ganska banal kriminalitet i dag. Ungdomar blir rånade på jackor, telefoner och pengar. Eller cyklar.

Och det är just det vardagliga som kanske skrämmer mest, det som aldrig når tidningarnas rubriker. Jag letar på polisens hemsida efter en händelserapport men hittar ingen.

Från senaste dygnet finns där ett sedlighetsbrott, lite trafik och avsnitt 25 av Polispodden Öst.

Men många andra brott har nått tidningarnas rubriker denna vecka. Mord på Lidingö, ett kriminellt gäng som satt upp vägspärrar i Göteborg, kvinna hittad död i Vällingby och de två pojkarna som rånades, misshandlades och våldtogs på en kyrkogård i Solna.

Fallet i Solna framstår närmast som osannolikt bestialiskt. Vad har vårt samhälle att säga till brottsoffer som råkar ut för sådana saker?

Jag vet inte. Men uppenbarligen har vi låtit både gängvåldet och de så kallade förnedringsrånen gå för långt. Nu har vi tappat kontrollen.

Jag vet inte hur de olika gärningsmännen började sin bana. Kanske var det just med ett rån som det i Linköping. Inte helt osannolikt.

Ett typiskt debutbrott, säger poliser jag talat med.

Om samhället reagerat redan då så hade sannolikt många brottsoffer sluppit fasansfulla upplevelser.

Det är lätt att säga, men hur gör man det i praktiken?

Vår kriminalpolitik är byggd för ett Sverige som inte längre finns. Det tror jag är den första och sannolikt viktigaste insikten.

Det är lite som med corona. Vi hade en krisberedskap och en välfärd vi trodde skulle kunna möta exempelvis en pandemi.

Men när det verkligen gällde fanns stora hål i väven. Vi fick snabbt lappa, laga och tänka nytt. Vårt samhälle är fullt att briljanta människor, från golvet på landets IVA-kliniker till näringslivet, kommuner och myndigheter. Den civila mobiliseringen löste inte allt, men väldigt mycket.

Vi står på sätt och vis inför samma situation med brottsligheten. Att bara gapa på en åtgärd (höj staffen!) kommer inte att fungera.

Vi måste mobilisera hela samhället, från skola, socialtjänst och föreningsliv till metoder vi än så länge har tvekat att låta polisen använda.

I dagens söndagsledare pekar jag på några sådana konkreta förslag. Det finns naturligtvis många fler.

Det finns inga enkla lösningar och det kommer att ta lång tid. Men vi måste vända den här skutan nu.

Nedan följer den inledande texten i veckans nyhetsbrev från Aftonbladet ledare. I nyhetsbrevet resonerar vi om varför vi skriver saker och hur vi tänker just nu. Där finns även länkar till bra texter och poddar från veckan som gått.

Anders Lindberg

Prenumerera på Aftonbladet ledares nyhetsbrev här.

S-politiker till LO om Aftonbladet: ”Börja ställ lite krav eller sälj av”

av Anders Lindberg

Here we go again. Lokalpolitikern och pressekreteraren på kommunstyrelsen I Göteborg Ruben Malmström kräver att LO ska ställa krav på Aftonbladet att vara mer positiv i sin rapportering om S, eller sälja.

På Twitter skriver han: ”Varför ska LO äga ledarsidor som fokuserar på att brunsmeta deras medlemmars materiella intressen? Börja ställ lite krav eller sälj av och satsa pengarna på någon som faktiskt vill opinionsbilda för deras medlemmar, t ex deras egen tankesmedja @tstiden”

Sedan länkar han till en kritisk artikel om S invandringspolitik.

Lite fakta är att LO äger 9 procent av Aftonbladet och har veto vid tillsättning av ny politisk chefredaktör. LO ”äger” alltså ingen ledarsida alls.

Jag har hört tongångarna förr. Ofta från tjänstemän, ibland från S-politiker. Jag är lite trött på retoriken och tänkte för ovanlighetens skull faktiskt svara.

Ruben Malmström är högra hand åt den socialdemokratiska ledningen i Göteborg, Sveriges andra stad. Han har även kommunala förtroendeuppdrag. Så hans uttalanden är en intressant inblick i samtalet kring ett ganska viktigt fikabord.

Vi börjar från början, varför är det bra med fri press?

Frågan är inte retorisk. Socialdemokraterna har en lång historia av att både försöka få tyst på närstående röster i media och sedan klaga på att ingen lyfter partiets värderingar och perspektiv.

Fri press är bra eftersom samtal och utbyte av idéer leder utvecklingen framåt – därför att konkurrens mellan olika tankar på ett öppet torg kan leda till nya insikter och bättre beslut. En parti som i grunden är marxister och som marinerats sedan 1889 i Hegels dialektik borde förstå att uppifrån styrd debatt blir som en sjö utan vatten.

En så kallad öken.

Socialdemokraterna har ju provat några gånger. Många A-presstidningar blev med tiden helt oläsliga delvis på grund av dålig styrning. De var visserligen ofta lojala med det lokala kommunalrådet men ärligt talat, vem vill läsa det?

I början av 90-talet gick A-pressen i konkurs. Tidningen Arbetet i Malmö blev kvar liksom den lokala avläggaren i Göteborg, Arbetet väst, eller Arbetet Nyheterna. När jag växte upp fanns två morgontidningar med olika ideologisk färg i Göteborg och två i Malmö. Några år senare hade vänstersidan sträckt flagg, arbetarrörelsen valde att backa undan.

GP har under åren som gått sedan dess ibland tagit in någon S-krönikör men i övrigt i princip haft monopolställning. Förutom GT:s liberala ledarsida förståss.

Men att borgerlig media är stark i Sverige märks inte minst nu i diskussionen om försämringarna i lagen om anställningsskydd, las. Som enda tidning med nationell räckvidd har Aftonbladet på ledarplats argumenterat mot utredningen och jag tror nog man kan säga att vi har satt ett rejält avtryck i debatten.

Detta gör vi inte för att en politisk kommisarie hänger över vår axel utan för att vi har hjärtat till vänster. Vi är socialdemokrater även när Socialdemokraterna inte är det. Och till skillnad från det parti Ruben Malmström representerar så kompromissar vi inte om las.

På tal om LO:s ”medlemmars materiella intressen”.

Varför dyker då krav på lydnad upp just när det kommer till frågor om invandring?

Jag har en teori. S är rädda för att deras väljare ska gå till SD och därför vill partiledningen ändra invandringspolitiken. Men varje gång man försökt blir det jättelika interna bråk. Dessa beror inte på Aftonbladet ledare utan på att partiet är genuint splittrat.

Med retoriken ”tig och lyd” kan flyktingfrågan mycket väl bli en ny EU-fråga för S. En fråga som splittrar, river ner och förstör för generationer framöver. Alternativet är att man kompromissar.

Så mitt råd, Ruben Malmström, är att ni försöker reda ut detta genom att prata om saken. Inte genom att försöka få tyst på de som inte håller med S-ledningen. Jag vet att det kanske inte är Göteborgs partidistrikts bästa gren, men gör ett försök vetja.

Och du, vi kommer aldrig att följa order. Inte från S, från LO eller från dig. Det är inte så fri press fungerar. Men vi kan däremot bjuda på en kopp kaffe nästa gång du har vägarna förbi Stockholm, så berättar vi hur fri opinionsjournalistik fungerar på riktigt.

Anders Lindberg

Moment 22

av Anders Lindberg
Sveriges strategi är att plana ut kurvan. Inte flockimmunitet Foto: JERKER IVARSSON

Moment 22 är en bok från 1961 av ‬‪Joseph Heller‬. Ett ”moment 22” är en situation där det är omöjligt att göra rätt.

I Hellers roman, som utspelar sig på en flygbas under brinnande krig, är ”moment 22” en del av reglementet som säger att du får frisedel om du är galen. Men om du ansöker om frisedel är det ett bevis på att du inte är galen. Alltså avslag.

22 är även antalet forskare som motsätter sig Folkhälsomyndighetens strategi. I går dundrade de på DN debatt om att flockimmunitet är fel strategi.

Det tycker även Folkhälsomyndigheten. Flockimmunitet är därför inte Sveriges strategi.

Hur kan då Folkhälsomyndigheten ändå ha fel, enligt forskarna?

Jo, och häng med nu. Genom att Folkhälsomyndigheten upprepade gånger förnekat att flockimmunitet är strategin men i intervjuer förklarat vad det är och om/när vi kan få det så bevisar de att det egentligen är strategin.

Det är genialiskt.

Det går heller inte att säga emot. För varje gång Folkhälsomyndigheten säger att flockimmunitet inte är strategin kommer de att behöva förklara vad det är, hur det fungerar och när det i så fall kan inträffa. Och därmed bevisas varje gång att det är strategin.

Moment 22. Ingen frisedel.

(Sveriges riktiga strategi är att bromsa smittspridningen, plana ut kurvan och skydda sjukvården och de äldre.)

Anders Lindberg

Vad kan utomjordingar rapportera hem om oss?

av Pernilla Ericson

Ufo-filmerna är äkta. Det rasslade till rejält bland ufo-fantaster när Pentagon i veckan bekräftade att de tre filmer som visar flygande föremål är autentiska.
Det första klippet är från 2004, och de två andra från 2015. Stridspiloter på träningsuppdrag över Florida hörs på filmerna uttrycka förvåning över flygande objekt som plötsligt byter riktning, och rör sig emot vinden.
“De kunde accelerera, sakta ner och sedan nå hypersoniska hastigheter”, berättade löjtnant Ryan Graves för New York Times.
“Det luftburna fenomenet är fortfarande oidentifierat”, meddelar det amerikanska försvarsdepartementet.
Mer behövdes inte för att spekulationerna om utomjordingar på regelbundna besök skulle få förnyad kraft i forum och poddar världen över. The truth is out there!
Frågan är: om utomjordingar kikade ner på oss nu, vad skulle de se? Efter att tidigare ha besökt en illa sargad planet, där klimatkrisen är ett faktum, glaciärerna smälter och oljespill fläckar världshaven. Samtidigt som vetenskapliga framsteg avlöst varandra, har också klyftorna ökat och krigen fortsatt att skörda människoliv.
Så vad ser de när de nu tittar ner? Om de dokumenterat klimatkrisen, så skulle förändringen i vårt beteende kunna kopplas till nödåtgärder. Flygplan som står på marken, jättelika färjor som långtidsparkerats i hamnar, trafikmuller som tystnat. Fabriksskorstenar som slutat spy ut föroreningar.
“Kanske försöker människorna bromsa krisen”, skulle de kunna resonera.
Men så skulle de notera ett annat märkligt skifte. Tomma torg, ödsliga gator, och där det finns folk – tendensen till att hålla avstånd. En plötslig distans mellan människor.
Den fysiska kontakten verkar på många håll ha upphört, kindpussar och kramar har försvunnit vid möten. Hela världen har satts i ett märkligt pausläge. Samtidigt fortsätter på många håll väpnade konflikter, och i flyktingläger, fängelser och ghetton har inte människor alternativet att hålla avstånd.
Vad skulle små gröna män dra för slutsatser om detta märkliga standby-läge?
“Kanske grubblar de och försöker finna rätt väg framåt”, skulle de kunna spekulera.
Det skulle i så fall vara ett riktigt antagande. Vi människor har satts på en ofrivillig paus, och hur lång den blir vet vi inte än.
En paus är en chans att ifrågasätta det man gjort, och kanske byta riktning. Så att när vi kommer ur det här, gör vi det till något mycket bättre. En smartare skött, bättre omhändertagen planet.
Så att små gröna män, vid nästa besök, får något betydligt mer glädjande att rapportera hem om.

Öde gator i Paris, Frankrike, i april.

Motigt för Anti-Greta

av Pernilla Ericson

Tyska 19-åringen Naomi Seibt – kallad Anti-Greta – som med änglalik framtoning framför klimatkrisförnekande budskap på Youtube, kan komma att bli av med finansieringen. Hon marknadsförs av The Heartland institute, en amerikansk tankesmedja finansierad av olje- och gasindustrin, och har stort stöd av bland annat tyska främlingsfientliga partiet Alternative für Deutschland, AfD.
Men The Heartland institute, som enligt egen utsago brinner för att främja “fria marknadslösningar på sociala och ekonomiska problem” har svårt att hålla i slantarna. Nära ett dussin medarbetare har nu varslats, avslöjar HuffPost.
“Heartland är panka”, skrev en koordinator på tankesmedjan. Skulden läggs på tidigare republikanske politikern, numera direktören för Heartland, Frank Lasée.
“Han har gjort av med alla våra pengar på sex månader”, skriver medarbetaren i ett meddelande.
Just nu rasar oljepriserna och priskrig har brutit ut, en påminnelse om den instabila ekonomiska grund vår värld står på i en pågående virus- och klimatkris. Det är inte konstigt att den konservativa 19-åringen inte har vind i seglen.
Vägen mot mer hållbara lösningar har aldrig varit mer öppen.

Nu skjuter Grekland på flyktingar – i ditt namn

av samassadi

”Vi ska inte tillbaka till den situation vi hade 2015″ skriver justitieminister Morgan Johansson i ett sms till SVT.

Vad betyder detta?

När grekisk gränspolis skjuter flyktingar i EU:s namn är saken glasklar: om vi inget gör, då accepterar vi att människor dör. Senaste dagarnas händelser vid den turk-grekiska gränsen borde vara en moralisk väckarklocka för justitieministern.

I går – tidig morgon – sköts Ahmed Abu Emad vid gränsen. Den grekiska gränspolisen sköt honom i halsen. Han dog direkt.

Ahmed var en av 700 000 flyktingar som flyr bomberna i Syrien enligt FN – från platser som Idlib och Aleppo. Tusentals människor går nu till fots längs den grekisk/turkiska landsvägen, detta efter Turkiets beslut att öppna gränsen mot Europa.

De välkomnas med tårgas av grekisk gränspolis. På sociala medier delas en bild med en grekisk patrullbåt som försöker sänka en liten båt bräddfull med flyktingar.

Flyktingarna drivs runt som boskap av både EU och Turkiet. Vem tar ansvar för dessa människors liv och frihet? Vem försvarar dem?

Regeringen väljer att till varje pris försvara en absurd retorik om att Sverige inte har mer plats. Detta är att ge upp. Alla vet att det måste finnas tillräckligt många lärare och socialsekreterare för att mottagandet ska bli värdigt. Kommuner måsta få tillräckliga resurser och nyanlända måste integreras betydligt fortare än idag.

Men det är önsketänkande att tro att färre kommer fly till Sverige i framtiden. Det motsatta är snarare sant. Särskilt när vi ser fler konflikter och klimatkatastrofer i världen.

Detta är ett nytt normalläge.

Ahmed var någons son. Kanske var han även en bror eller pappa. Han flydde Syrien för att han inte ville leva med ”rädslan av att dö i ett land, där dödgrävarens lön är högre än människans frihet”- för att citera den persiska poeten Shamloo.

Just detta är frontlinjen i kulturkriget. En kamp mot likgiltigheten som nu hotar idén om alla människors lika värde. Den växer när du avhumaniserar flyktingar.
Det krävs ett motstånd mot de som avhumaniserar människor.

Tårgas vid den grekisk-turkiska gränsen. Bild: TT

Lyssna på Ulf Kristersson och Peter Hultqvist från Folk och Försvar i vår podd Höjd Beredskap

av Anders Lindberg
Intervju med Peter Hultqvist på ett hotellrum på Sälens Högfjällshotell
Foto: BJÖRN LINDAHL

Podden Höjd Beredskap med Annika Nordgren Christensen, Patrik Oksanen, Amanda Wollstad, Johan Wiktorin och undertecknad har gjort tre tematiska avsnitt från Folk och Försvar i Sälen där vi diskuterar olika delar av konferensens innehåll. Om hotbilden mot Sverige från Kina och Ryssland och om försvarspolitikens inriktning.

Kina håller på att segla upp som ett allt större geopolitiskt problem på den globala arenan vilket även får återverkningar i Sverige. Bland annat har Kina fängslat den svenske medborgaren Gui Minhai. Men hotbilden är komplex, Kina har stora investeringar i Sverige och är en viktig handelspartner. Vi pratar med Ulf Kristersson, Moderaterna, och Stefan Kristiansson, tidigare chef för Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must.

Hotbilden från Ryssland är, som det heter på militäriska, den ”dimensionerande” faktorn i Sverige försvarspolitik. När Ryssland rustat upp och angripit länder som Georgien och Ukraina har den Europeiska säkerhetsordningen skakats i ana grundvalar. Rysslands desinformation och aktiva åtgärder även mot människor som bor i väst utgör ett påtagligt hot även i fred. Vi pratar med Gudrun Persson, Rysslandsexpert på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, och Anneli Bergholm Söder, operativ chef på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och ansvarig för att hantera utländska påverkansoperationer mot Sverige.

Slutligen har vi träffat försvarsminister Peter Hultqvist för ett längre samtal om hotbilden, försvarspolitikens utveckling och hur han ser på framtiden. Vi gör även ett försök att summera och avkoda årets Folk och försvar och diskuterar vad konferensen egentligen handlar om och vilka frågor som ligger och bubblar under ytan.

Här kan man lyssna och prenumerera (gör det!) på podden Höjd Beredskap, som till vardags kommer med ett avsnitt varannan vecka:

”Kina vill att Sverige ska tystna”

Ryssland är en form av organiserad brottslighet.

Intervju med Peter Hultqvist och summering av Folk och Försvar.

Vi har även publicerat tre korta artiklar om podavsnitten som kan läsas här:

Kina med Ulf Kristersson och Stefan Kristiansson

Ryssland med Gudrun Persson och Anneli Bergholm Söder

Peter Hultqvist och försvaret och framtiden

Anders Lindberg

Äldre kvinnor osynliga i media

av Pernilla Ericson

“You can’t be what you can’t see” myntade aktivisten Marian Wright Edelman. I så fall har Sveriges kvinnor svårt att se att de ska få komma till tals. Att de räknas, att de har rätt att ta plats.

Kvinnor får  inte synas i svenska medier i lika stor utsträckning som män – oavsett ålder, yrke eller funktion, visar rapporten Rättvisaren 2019 som ges ut av Mediekompaniet. 3000 artiklar i lokal- och riksmedier har analyserats av Kantar Sifo. Allra mest underrepresenterade är gruppen kvinnor i åldern 50+.

– Hur ska media rapportera om samhället? Ska de spegla befolkningen eller samhällsmönstren? Och om mediernas roll är att spegla samhällets mönster – bidrar de då till att reproducera och förstärka skevheter i samhället? Det är frågor som vi vill lyfta och skapa diskussion kring, säger Ricki Rebecka Petrini, marknads- och
kommunikationschef på Mediekompaniet, i ett pressmeddelande.

Den nu sorgligt avsomnade Rättviseförmedlingen grundades av en orsak. Representation spelar roll. Och vad vi ser i Sveriges medier är främst män. Män som förklarar sin syn på läget, som tar plats, män som är tillfrågade, citerade, som får etiketter som experter och profiler. Alla redaktioner i hela Sverige bör ta åt sig av vad Rättvisaren 2019 visar. Upprätta nya ringlistor. Syna sajterna och sidorna. Vilka är det som får synas? Befolkningen består av ungefär lika delar män och kvinnor. Spegla det.

 

Sida 1 av 214
almedalen annie lööf arbetslöshet centerpartiet dagens lista eu flyktingar fredrik reinfeldt kristdemokraterna moderaterna Robert Nyberg satir serie skola socialdemokraterna stockholm sverigedemokraterna Vilgot vilgot på arbetslinjen vinst i välfärden
  • Tjänstgörande redaktörer: Fredrik Palmqvist och Matilda Andersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB