Lina Stenberg till Aftonbladets ledarsida

Välkommen hit Lina Stenberg, 41, som idag börjar som vikarie på Aftonbladets ledarredaktion till och med i sommar!

– Tack

Vem är du?

– Jag jobbar till vardags på Arbetet som ledarskribent och debattredaktör och har varit aktiv i S-kvinnor och i #MeToo-uppropen. Statsvetare i grunden. Tidigare har jag jobbat på Rädda barnen och på svenska ambassaden i Moldavien.

Moldavien?

– Jag jobbade med mänskliga rättigheter i Moldavien för Sida. Och var andre ambassadsekreterare 2009-2011. Min äldsta dotter var sex månader när vi flyttade dit. Min man var den enda pappalediga pappan i hela Moldavien.

Men sedan dess arbetar du i Sverige?

– Yes, började skriva, på Tiden, jobbade sen på Handels som projektledare ett tag och så kom jag till Arbetet. Vi har tre barn så det har varit fullt upp.

Varför vill du skriva på Aftonbladet?

– Det är en viktig plattform nu när debatten blir allt mer polariserad. En röst för humana värderingar och solidaritet. Högersidan är så mycket större i opinionsbildning och Aftonbladets ledarsida är jätteviktig som motvikt. Särskilt inför nästa val när så mycket står på spel.

Vad kan läsarna förvänta sig av dig?

– Parallellt med att jag arbetat på Artbetet har jag varit redaktör för boken ”Det feministiska löftet”. Jag vill lyfta debatten om jämställdhet till en ny nivå och diskutera vilken politik som måste till för att arbetarrörelsen ska komma vidare. Jag vill bidra med fler visioner för hur vi kan skapa politik inom arbetarrörelsen.

Anders Lindberg

L – svagare än den svagaste folköl

Den 19 januari 2015 var jag lite elak mot Jan Björklund, partiledare för dåvarande Folkpartiet.

”Jan Björklund (FP) vaknade i morse med ett opinionsstöd på 3,5 procent i Aftonbladet/Inizios mätning Sverige tycker. Eller, som elaka tungor på Twitter uttrycker saken: FP är lika svaga som folköl.” skrev jag.

Jonas Sjöstedt (V) återanvände skämtet nu i oktober.

”Har man en folköls procent i opinionsmätningarna som Liberalerna vill man nog inte se ett extraval.” konstaterade han.

Men det var inte längre den lite starkare folkölen på 3,5 procent han syftade på.

Liberalerna nådde då bara upp till den svagare varianten på 2,8 procent.

Men nu har Nyamko Sabuni förstört skämtet. I dagens mätning i SVT/Novus ligger Liberalerna på bara 2,7 procent.

Riktigt hur partiet har tänkt sig lösa det hela vet jag inte. Precis som Jonas Sjöstedt påpekade är extraval sannolikt en ganska dålig ide. Men de borde nog göra någonting.

En variant de inte provat är att vara positiva till den politik som de faktiskt för, alltså det regeringen gör och som står i januariavtalet. I så fall finns det mängder av insatser, allt från skolpolitik till brott och straff till coronakrispolitiken att prata om.

Men Nyamko Sabuni och hennes riksdagsledamöter verkar mest inställda på att klaga på den regering man själva släppt fram. Min egen slutsats är att det möjligen blir lite obegripligt i väljarnas ögon.

Men vad vet jag.

Om utvecklingen fortsätter får vi snart skämta om Liberalerna och lättöl istället. Den har 2,25 procent.

Sen blir ju alkoholfri IPA allt populärare, har jag hört.

The sky is the limit, som man säger.

Eller om det var tvärtom.

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarskribentutbildning – dags för åttonde säsongen

Kanske är du en av dem som redan skriver, tycker och engagerar. Som har hjärtat till vänster. Och som längtar efter mer professionella verktyg och nätverk, fler läsare och större genomslag.

I så fall kan Aftonbladets ledarskribentutbildning, #ledarskriv, vara något för dig.

Aftonbladet ledare har beteckningen oberoende socialdemokratisk och är Sveriges största och mest engagerande ledarsida.

Skribenter som gått #ledarskriv har sedan tagit plats på ledar- och kulturredaktioner, som krönikörer, fria opinionsbildare, på myndigheter och i organisationssverige.

I framtiden kommer de att förändra världen, de har redan börjat.

Om #ledarskriv

Utbildningen syftar till att ge fler yngre personer verktyg och nätverk för progressiv opinionsbildning. Den ger också nyttiga kunskaper och erfarenheter för den som i framtiden vill arbeta som exempelvis ledarskribent.

Till stor del handlar utbildningen om att utveckla skrivande och metoder i dagens mycket föränderliga opinionsbildningslandskap. Som handledare fungerar förutom Aftonbladets ledarredaktion andra personer med lång praktisk erfarenhet av opinionsbildning.

Utbildningen omfattar två helginternat på kursgården Bommersvik, i Södermanland, samt två praktiperioder om sammanlagt fyra veckor på olika rödgröna eller S-märkta redaktioner. Kursen avslutas med en gemensam träff på LO i Stockholm

15 – 17 januari på Bommersvik Utbildningshelg 1
5 – 7 mars på Bommersvik Utbildningshelg 2
12-23 april Praktikperiod 1
10-21 maj Praktikperiod 2
9 juni Avslutningsdag

Mellan varje kursmoment följer hemuppgifter och praktiska övningar. Samtliga kursmoment liksom hemuppgifter är obligatoriska. Tiderna för praktiken kan variera något, berätta gärna i din ansökan om du har särskilda önskemål.

Vem kan söka och får man betalt?

Du som söker ska vara mellan 21 och 30 år, och ha relevant utbildning och/eller erfarenhet. Det kan handla om journalisterfarenheter, aktivt bloggande eller annan skrivvana.

Utbildningen är avgiftsfri för dem som deltar, och ersättning enligt SJF:s praktikavtal utgår under praktikperioderna.

Under studieresan ingår resa, boende och kurskostnader men de flesta måltider får man betala själva.

Vem finansierar #ledarskriv?

De större redaktioner som deltar står för praktikersättning för sina praktikanter. I övrigt finansieras ledarskribentutbildningen av LO.
Rekryteringen sker genom en öppen ansökningsprocess, där alla är välkomna att söka.

På grund av Covid-19

Vår planering bygger på att kursen går att genomföra på ett coronasäkert och tryggt sätt. Vi kommer att följa myndigheternas råd och rekommendationer. Utbildningen kommer därför att anpassas till det läge och de rekommendationer som gäller när olika kursmoment ska genomföras.

Hur ansöker jag?

Ansökningsformuläret hittar du här.

Sista ansökningsdatum är 18 november.

Om du har praktiska frågor om utbildningen kan du höra dig till carina.persson@bommersvik.se

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarredaktion söker en vikarierande ledarskribent


Som ledarskribent är du del av Aftonbladets ledarredaktion, skriver ledartexter och deltar i arbetet med poddar, chattar, web-TV, sociala medier med mera. Tjänsten är vikariat till 31 augusti 2021.

Du ska ha stor talang för att skriva och mycket goda kunskaper om politik. Du får gärna ha erfarenhet av att skriva opinionstext. Erfarenhet av journalistiskt arbete på redaktion är ett plus, liksom kunskap om sociala medier och nya idéer om hur framtidens opinionsjournalistik borde se ut. Vi är idag 4 medarbetare på ledarredaktionen, flera krönikörer och en fristående tecknare.

Vidare är färdigheter i Escenic och Photoshop meriterande då det är program du dagligen kommer att använda dig av.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Vi jobbar med löpande urval och tjänsten kan komma att tillsättas innan sista ansökningsdag. Sista ansökningsdag är 1 oktober.

Som en del av rekryteringsprocessen kommer vi att skicka ut ett kapacitet- och personlighetstest till kandidater i ett senare skede av processen. Vi även göra en bakgrundskontroll på slutkandidat.

Välkommen med din ansökan!

Man kan söka tjänsten här.

Vid frågor kontakta anders.lindberg@aftonbladet.se

Anders Lindberg

Bör det vara förbjudet att bränna Koranen?

Nedan följer den inledande texten i veckans nyhetsbrev från Aftonbladet ledare. I nyhetsbrevet resonerar vi om varför vi skriver saker och hur vi tänker just nu. Där finns även länkar till bra texter och poddar från veckan som gått.

Prenumerera på Aftonbladet ledares nyhetsbrev här.

Och i Malmö brinner det…

En av veckans mer konstiga debatter handlar om Koranen. Den danske politikern Rasmus Paludan som i förra valet misslyckades med att komma in i Folketinget fick ju inte tillstånd att bränna Koranen i Rosengård.

När han kom ändå fick han istället inreseförbud. Nästa steg är att han vill bränna Koranen i Stockholm 12 september.

”Vi behöver inte ha det i vårt land.” säger Stefan Löfven.

Men det är Polisen som avgör.

Jag skrev en text om detta i veckan och har fått många frågor om hur jag menar. Så jag tänkte utveckla lite.

I Malmö brände andra Koranen i Paludans frånvaro vilket resulterade i upplopp och skadegörelse. Gissningsvis vill man uppnå samma sak i Stockholm – i Botkyrka, Fittja, och Alby närmare bestämt.

Upplopp och skadegörelse.

Låt oss tala klarspråk om det.

Extremhögern är inte några franska upplysningsfilosofer som vill ifrågasätta kyrkans makt över samhället.

De slår inte uppåt mot världsliga och religiösa makter. Det är inte frihet de är ute efter, utan makt. De sparkar därför nedåt mot de maktlösa.

Som mobbare alltid gör.

Rasmus Paludan tillhör en typ av högerpolitiker vars enda politiska idé är att håna muslimer. Han har tidigare eldat upp Koranen inlindad i bacon.

Vad betyder det då att bränna böcker?

Tankarna går självklart till Tredje riket där bokbålen 10 maj 1933 blev en symbolisk upptakt till den terror, de utrensningar och koncentrationsläger som följde. Vid kristallnatten brändes judiska heliga skrifter som en del av pogromen. Förintelsen följde först senare.

Heinrich Heines berömda ord ”Detta var blott ett förspel. Där man bränner böcker bränner man snart också människor.” kan ses som en grym föraning. Han yttrade dem redan 1821.

Heinrich Heines böcker tillhörde för övrigt de som brändes av nazisterna.

Att bränna böcker är en typ av anti-intellektualism, en dumhet som ligger extremhögern mycket nära. I går var det Hemingway, Freud och Marx som brändes – idag Koranen.

Igår var judar måltavla – i dag muslimer.

Föraktet för andra människor, viljan till makt, hånet och hyllandet av den starkes rätt är detsamma.

Att bränna Koranen är naturligtvis inte en fråga om yttrandefrihet ens för extremhögern själva – det är en fråga om rasism.

Bör då rasism vara förbjudet?

Det beror på, är det tråkiga svaret. Åsikterna är självklart tillåtna men inte alltid handlingarna. Yttrandefriheten har aldrig varit utan gräns.

Förtal är en typ av otillåtna yttranden. Uppvigling är förbjudet liksom hot och hets mot folkgrupp. Mobbning är inte tillåtet varken i skolan eller på arbetsplatsen.

Men allt beror på sitt sammanhang. Att muttra vid middagsbordet är inte samma sak som att ropa ut något inför en uppretad folkmassa.

Jag lutar åt att den typ av Koranbränningar som nu förbereds i Stockholm rimligen bör omfattas av rubriceringen hets mot folkgrupp. Syftet är helt uppenbart att uttrycka missaktning mot muslimer.

Förvisso iklätt en tunn fernissa av försvar för yttrandefriheten, men ändå.

”Demon handlar om att håna och förnedra islam och den falske profeten Muhammed …” skriver Paludan enligt Sydsvenskan.

Det rimliga svaret på aktionerna är därför att de som begår brott grips av polisen och lagförs som andra brottslingar.

Men därmed inte sagt att det alltid är förbjudet att bränna varken heliga skrifter och andra böcker. Lagen innehåller inte och bör inte innehålla något generellt förbud.

Däremot kan de som bränner böcker inte förvänta sig att göra det oemotsagda. Demonstrations- och yttrandefriheten gäller även för de demokrater som står upp för allas lika värde.

Jag vet inte om Rasmus Paludan, eller hans följare, kommer att få mötestillstånd. De borde nog inte få det. Rimligen bör inte polisen i Stockholm göra en annan juridisk bedömning än den i Malmö.

Lika fall ska behandlas lika.

Dessutom pågår en pandemi just nu. Black Lives Matter-demonstrationen i Göteborg skingrades och hela första maj-firandet ställdes in. Varför just en Koranbränning, som ju lär dra hundratals, kanske tusentals, människor ska särbehandlas positivt förstår jag faktiskt inte.

Men oavsett vilket tror jag det viktigaste nu är att Rasmus Paludan inte får det han vill ha. Att vi slipper se upplopp, skadegörelse och bråk. Och att han inte lyckas framställa sig som en martyr det är synd om.

Anders Lindberg

Prenumerera på Aftonbladet ledares nyhetsbrev här.

Vad säger vi till de våldtagna barnen?

Foto: MAGNUS SANDBERG

Nedan följer den inledande texten i veckans nyhetsbrev från Aftonbladet ledare. I nyhetsbrevet resonerar vi om varför vi skriver saker och hur vi tänker just nu. Där finns även länkar till bra texter och poddar från veckan som gått.

Prenumerera på Aftonbladet ledares nyhetsbrev här.

Det känns som hösten kommer

I onsdags var jag på en middag i Linköping. Lite försiktigt börjar jag nu resa i allt större cirklar i landet efter att ha suttit hemma och jobbat sedan i mars. Middagen var trevlig, det är fantastiskt att börja kunna träffa människor igen.

Men det första som hände, alltså i centrala Linköping vid 16-tiden på dagen, var att en i personalen kom in och sa att en ung kille blivit rånad på sin cykel precis utanför.

Några äldre killar tog den från honom och han skrek aj. Hon såg det själv, men det tog en stund för folk att fatta. När människor gick fram så var allt över.

Nu var polisen där, berättade hon.
Händerna skakade lite grann.

Veckans söndagskrönika skrev jag på morgonen dagen efter. Om du tycker att den känns dyster är det för att jag faktiskt är ganska dyster just nu.

”Politiskt deprimerad” skulle man nog kunna säga.

Inte för att jag är särskilt chockad över att någon blir rånad. Jag är uppvuxen i flerfamiljshusen i Högsbohöjd i Göteborg, ett område med stor kriminalitet och små framtidsutsikter för många.

Rån är ganska banal kriminalitet i dag. Ungdomar blir rånade på jackor, telefoner och pengar. Eller cyklar.

Och det är just det vardagliga som kanske skrämmer mest, det som aldrig når tidningarnas rubriker. Jag letar på polisens hemsida efter en händelserapport men hittar ingen.

Från senaste dygnet finns där ett sedlighetsbrott, lite trafik och avsnitt 25 av Polispodden Öst.

Men många andra brott har nått tidningarnas rubriker denna vecka. Mord på Lidingö, ett kriminellt gäng som satt upp vägspärrar i Göteborg, kvinna hittad död i Vällingby och de två pojkarna som rånades, misshandlades och våldtogs på en kyrkogård i Solna.

Fallet i Solna framstår närmast som osannolikt bestialiskt. Vad har vårt samhälle att säga till brottsoffer som råkar ut för sådana saker?

Jag vet inte. Men uppenbarligen har vi låtit både gängvåldet och de så kallade förnedringsrånen gå för långt. Nu har vi tappat kontrollen.

Jag vet inte hur de olika gärningsmännen började sin bana. Kanske var det just med ett rån som det i Linköping. Inte helt osannolikt.

Ett typiskt debutbrott, säger poliser jag talat med.

Om samhället reagerat redan då så hade sannolikt många brottsoffer sluppit fasansfulla upplevelser.

Det är lätt att säga, men hur gör man det i praktiken?

Vår kriminalpolitik är byggd för ett Sverige som inte längre finns. Det tror jag är den första och sannolikt viktigaste insikten.

Det är lite som med corona. Vi hade en krisberedskap och en välfärd vi trodde skulle kunna möta exempelvis en pandemi.

Men när det verkligen gällde fanns stora hål i väven. Vi fick snabbt lappa, laga och tänka nytt. Vårt samhälle är fullt att briljanta människor, från golvet på landets IVA-kliniker till näringslivet, kommuner och myndigheter. Den civila mobiliseringen löste inte allt, men väldigt mycket.

Vi står på sätt och vis inför samma situation med brottsligheten. Att bara gapa på en åtgärd (höj staffen!) kommer inte att fungera.

Vi måste mobilisera hela samhället, från skola, socialtjänst och föreningsliv till metoder vi än så länge har tvekat att låta polisen använda.

I dagens söndagsledare pekar jag på några sådana konkreta förslag. Det finns naturligtvis många fler.

Det finns inga enkla lösningar och det kommer att ta lång tid. Men vi måste vända den här skutan nu.

Nedan följer den inledande texten i veckans nyhetsbrev från Aftonbladet ledare. I nyhetsbrevet resonerar vi om varför vi skriver saker och hur vi tänker just nu. Där finns även länkar till bra texter och poddar från veckan som gått.

Anders Lindberg

Prenumerera på Aftonbladet ledares nyhetsbrev här.

S-politiker till LO om Aftonbladet: ”Börja ställ lite krav eller sälj av”

Here we go again. Lokalpolitikern och pressekreteraren på kommunstyrelsen I Göteborg Ruben Malmström kräver att LO ska ställa krav på Aftonbladet att vara mer positiv i sin rapportering om S, eller sälja.

På Twitter skriver han: ”Varför ska LO äga ledarsidor som fokuserar på att brunsmeta deras medlemmars materiella intressen? Börja ställ lite krav eller sälj av och satsa pengarna på någon som faktiskt vill opinionsbilda för deras medlemmar, t ex deras egen tankesmedja @tstiden”

Sedan länkar han till en kritisk artikel om S invandringspolitik.

Lite fakta är att LO äger 9 procent av Aftonbladet och har veto vid tillsättning av ny politisk chefredaktör. LO ”äger” alltså ingen ledarsida alls.

Jag har hört tongångarna förr. Ofta från tjänstemän, ibland från S-politiker. Jag är lite trött på retoriken och tänkte för ovanlighetens skull faktiskt svara.

Ruben Malmström är högra hand åt den socialdemokratiska ledningen i Göteborg, Sveriges andra stad. Han har även kommunala förtroendeuppdrag. Så hans uttalanden är en intressant inblick i samtalet kring ett ganska viktigt fikabord.

Vi börjar från början, varför är det bra med fri press?

Frågan är inte retorisk. Socialdemokraterna har en lång historia av att både försöka få tyst på närstående röster i media och sedan klaga på att ingen lyfter partiets värderingar och perspektiv.

Fri press är bra eftersom samtal och utbyte av idéer leder utvecklingen framåt – därför att konkurrens mellan olika tankar på ett öppet torg kan leda till nya insikter och bättre beslut. En parti som i grunden är marxister och som marinerats sedan 1889 i Hegels dialektik borde förstå att uppifrån styrd debatt blir som en sjö utan vatten.

En så kallad öken.

Socialdemokraterna har ju provat några gånger. Många A-presstidningar blev med tiden helt oläsliga delvis på grund av dålig styrning. De var visserligen ofta lojala med det lokala kommunalrådet men ärligt talat, vem vill läsa det?

I början av 90-talet gick A-pressen i konkurs. Tidningen Arbetet i Malmö blev kvar liksom den lokala avläggaren i Göteborg, Arbetet väst, eller Arbetet Nyheterna. När jag växte upp fanns två morgontidningar med olika ideologisk färg i Göteborg och två i Malmö. Några år senare hade vänstersidan sträckt flagg, arbetarrörelsen valde att backa undan.

GP har under åren som gått sedan dess ibland tagit in någon S-krönikör men i övrigt i princip haft monopolställning. Förutom GT:s liberala ledarsida förståss.

Men att borgerlig media är stark i Sverige märks inte minst nu i diskussionen om försämringarna i lagen om anställningsskydd, las. Som enda tidning med nationell räckvidd har Aftonbladet på ledarplats argumenterat mot utredningen och jag tror nog man kan säga att vi har satt ett rejält avtryck i debatten.

Detta gör vi inte för att en politisk kommisarie hänger över vår axel utan för att vi har hjärtat till vänster. Vi är socialdemokrater även när Socialdemokraterna inte är det. Och till skillnad från det parti Ruben Malmström representerar så kompromissar vi inte om las.

På tal om LO:s ”medlemmars materiella intressen”.

Varför dyker då krav på lydnad upp just när det kommer till frågor om invandring?

Jag har en teori. S är rädda för att deras väljare ska gå till SD och därför vill partiledningen ändra invandringspolitiken. Men varje gång man försökt blir det jättelika interna bråk. Dessa beror inte på Aftonbladet ledare utan på att partiet är genuint splittrat.

Med retoriken ”tig och lyd” kan flyktingfrågan mycket väl bli en ny EU-fråga för S. En fråga som splittrar, river ner och förstör för generationer framöver. Alternativet är att man kompromissar.

Så mitt råd, Ruben Malmström, är att ni försöker reda ut detta genom att prata om saken. Inte genom att försöka få tyst på de som inte håller med S-ledningen. Jag vet att det kanske inte är Göteborgs partidistrikts bästa gren, men gör ett försök vetja.

Och du, vi kommer aldrig att följa order. Inte från S, från LO eller från dig. Det är inte så fri press fungerar. Men vi kan däremot bjuda på en kopp kaffe nästa gång du har vägarna förbi Stockholm, så berättar vi hur fri opinionsjournalistik fungerar på riktigt.

Anders Lindberg

Moment 22

Sveriges strategi är att plana ut kurvan. Inte flockimmunitet Foto: JERKER IVARSSON

Moment 22 är en bok från 1961 av ‬‪Joseph Heller‬. Ett ”moment 22” är en situation där det är omöjligt att göra rätt.

I Hellers roman, som utspelar sig på en flygbas under brinnande krig, är ”moment 22” en del av reglementet som säger att du får frisedel om du är galen. Men om du ansöker om frisedel är det ett bevis på att du inte är galen. Alltså avslag.

22 är även antalet forskare som motsätter sig Folkhälsomyndighetens strategi. I går dundrade de på DN debatt om att flockimmunitet är fel strategi.

Det tycker även Folkhälsomyndigheten. Flockimmunitet är därför inte Sveriges strategi.

Hur kan då Folkhälsomyndigheten ändå ha fel, enligt forskarna?

Jo, och häng med nu. Genom att Folkhälsomyndigheten upprepade gånger förnekat att flockimmunitet är strategin men i intervjuer förklarat vad det är och om/när vi kan få det så bevisar de att det egentligen är strategin.

Det är genialiskt.

Det går heller inte att säga emot. För varje gång Folkhälsomyndigheten säger att flockimmunitet inte är strategin kommer de att behöva förklara vad det är, hur det fungerar och när det i så fall kan inträffa. Och därmed bevisas varje gång att det är strategin.

Moment 22. Ingen frisedel.

(Sveriges riktiga strategi är att bromsa smittspridningen, plana ut kurvan och skydda sjukvården och de äldre.)

Anders Lindberg

Vad kan utomjordingar rapportera hem om oss?

Ufo-filmerna är äkta. Det rasslade till rejält bland ufo-fantaster när Pentagon i veckan bekräftade att de tre filmer som visar flygande föremål är autentiska.
Det första klippet är från 2004, och de två andra från 2015. Stridspiloter på träningsuppdrag över Florida hörs på filmerna uttrycka förvåning över flygande objekt som plötsligt byter riktning, och rör sig emot vinden.
“De kunde accelerera, sakta ner och sedan nå hypersoniska hastigheter”, berättade löjtnant Ryan Graves för New York Times.
“Det luftburna fenomenet är fortfarande oidentifierat”, meddelar det amerikanska försvarsdepartementet.
Mer behövdes inte för att spekulationerna om utomjordingar på regelbundna besök skulle få förnyad kraft i forum och poddar världen över. The truth is out there!
Frågan är: om utomjordingar kikade ner på oss nu, vad skulle de se? Efter att tidigare ha besökt en illa sargad planet, där klimatkrisen är ett faktum, glaciärerna smälter och oljespill fläckar världshaven. Samtidigt som vetenskapliga framsteg avlöst varandra, har också klyftorna ökat och krigen fortsatt att skörda människoliv.
Så vad ser de när de nu tittar ner? Om de dokumenterat klimatkrisen, så skulle förändringen i vårt beteende kunna kopplas till nödåtgärder. Flygplan som står på marken, jättelika färjor som långtidsparkerats i hamnar, trafikmuller som tystnat. Fabriksskorstenar som slutat spy ut föroreningar.
“Kanske försöker människorna bromsa krisen”, skulle de kunna resonera.
Men så skulle de notera ett annat märkligt skifte. Tomma torg, ödsliga gator, och där det finns folk – tendensen till att hålla avstånd. En plötslig distans mellan människor.
Den fysiska kontakten verkar på många håll ha upphört, kindpussar och kramar har försvunnit vid möten. Hela världen har satts i ett märkligt pausläge. Samtidigt fortsätter på många håll väpnade konflikter, och i flyktingläger, fängelser och ghetton har inte människor alternativet att hålla avstånd.
Vad skulle små gröna män dra för slutsatser om detta märkliga standby-läge?
“Kanske grubblar de och försöker finna rätt väg framåt”, skulle de kunna spekulera.
Det skulle i så fall vara ett riktigt antagande. Vi människor har satts på en ofrivillig paus, och hur lång den blir vet vi inte än.
En paus är en chans att ifrågasätta det man gjort, och kanske byta riktning. Så att när vi kommer ur det här, gör vi det till något mycket bättre. En smartare skött, bättre omhändertagen planet.
Så att små gröna män, vid nästa besök, får något betydligt mer glädjande att rapportera hem om.

Öde gator i Paris, Frankrike, i april.

Motigt för Anti-Greta

Tyska 19-åringen Naomi Seibt – kallad Anti-Greta – som med änglalik framtoning framför klimatkrisförnekande budskap på Youtube, kan komma att bli av med finansieringen. Hon marknadsförs av The Heartland institute, en amerikansk tankesmedja finansierad av olje- och gasindustrin, och har stort stöd av bland annat tyska främlingsfientliga partiet Alternative für Deutschland, AfD.
Men The Heartland institute, som enligt egen utsago brinner för att främja “fria marknadslösningar på sociala och ekonomiska problem” har svårt att hålla i slantarna. Nära ett dussin medarbetare har nu varslats, avslöjar HuffPost.
“Heartland är panka”, skrev en koordinator på tankesmedjan. Skulden läggs på tidigare republikanske politikern, numera direktören för Heartland, Frank Lasée.
“Han har gjort av med alla våra pengar på sex månader”, skriver medarbetaren i ett meddelande.
Just nu rasar oljepriserna och priskrig har brutit ut, en påminnelse om den instabila ekonomiska grund vår värld står på i en pågående virus- och klimatkris. Det är inte konstigt att den konservativa 19-åringen inte har vind i seglen.
Vägen mot mer hållbara lösningar har aldrig varit mer öppen.

Sida 1 av 214
Senaste inläggen