M vinner twitter, S vinner val

Denna text är hämtad från veckans nyhetsbrev från Aftonbladet ledare.

Prenumerera på nyhetsbrevet direkt i din mailbox på söndagarna här.

M vinner twitter, S vinner val

Jag har en spaning.

I skrivande stund toppar den politiska nerd-sajten Dagens opinion med två nyheter.

HETAST: Nio av tio borgerliga i topp – fortsatt ras för Greta Thunberg

Och:

NOVUS: De rödgröna drygar ut avståndet

Jag tror att de hänger ihop.

Det handlar om två olika mätningar.

Dagens opinion har tillsammans med Bumblewing sedan länge mätt genomslag i sociala medier och över tid har den borgerliga dominansen blivit i princip 100 procent i toppen.

Den tionde på topp-tio som inte är ”borgerlig” är för övrigt Viktor Barth-Kron på nionde plats från liberala Expressen.

Första S-märkta är Annika Strandhäll på plats 21 men gissningsvis handlar hennes placering kanske inte till hundra procent om hyllningar just förra veckan.

Men bilden är nog ganska korrekt, i princip alla tidigare tunga vänsterpersoner på Twitter har flyttat sitt engagemang till andra plattformar, slutat twittra eller gjort sina konton privata.

Detta handlar om många saker, tonläget på twitter (det är mest ett energiläckage att hänga där), tid och att plattformen rent tekniskt gör det svårt att hålla undan hat och hot även om man försöker.

Bara i år har två personer faktiskt dömts till villkorlig dom och böter för olaga hot efter att ha hotat personer på Aftonbladets ledarsida.

På just Twitter.

Så det är inte jättekonstigt att många lagt av.

Den andra mätningen handlar om väljaropinionen och är gjord av Novus.

Den visar en jätteökning för Socialdemokraterna på 3,7 procent där Magdalena Andersson vinner från i princip alla andra partier.

Men det verkligt intressanta är ställningen mellan blocken. S, V och C skulle få 178 mandat medan M, SD och KD bara samlar 171. Dessutom ligger MP på 3,7 och L på 2,9 vilket gör att de gröna sannolikt kommer in medan Liberalerna inte gör det.

Även om båda skulle komma in handlar det högst sannolikt om omfördelningar inom respektive block vilket alltså skulle göra skillnaden mellan högern och mittenvänstern ännu större i mandat räknat.

Magdalena Andersson skulle om det var val idag alltså inte bara kunna bli omvald som statsminister utan även öka sitt försprång.

Nu är det självklart långt till valet men jag tror faktiskt vi kan skönja två intressanta trender här.

Moderaterna och SD-blocket kommer att vinna i sociala medier.

Socialdemokraterna kommer att vinna valet.

Varför börjar jag tro det?

Förutom dessa mätningar, som självklart är ögonblicksbilder och som ju kommer att ändras tusen gånger innan valet finns några politiska ”megatrender” att hålla ögonen på.

Den första är den valvind som blåst i andra europeiska länder. Vi har nu vänsterledda regeringar i samtliga nordiska länder och även i Tyskland.

Och det är delvis en ny väljarkoalition det handlar om där gröna frågor spelar större roll än tidigare, jämställdhet är viktigare tillsammans med en revolt mot den nyliberala ekonomiska modell som så grundligt havererat i finanskrisen och under pandemin.

Att tala om en ”ny vänster” är att gå för långt men någonting har hänt, särskilt bland unga i spåren av de senaste årens politiska revolutioner som #MeToo, Black Lives Matter och Greta Thunbergs skolstrejk.

Och högern har helt bommat denna utveckling.

Den andra trenden handlar om, i brist på bättre begrepp, tonalitet.

Det är inte bara Twitter som är en kloak. Moderater, Kristdemokrater och Sverigedemokrater börjar sedan en tid låta som de gör på Twitter även i den allmänpolitiska debatten. Tonläget är oerhört hårt, elakt och hånfullt.

Men väldigt få människor trivs med ett politiskt samtal på dessa villkor, de stänger av.

Jag tror detta spelar mindre roll mellan valen då färre är intresserade av politik, men under nästa år kommer ungefär 400 000 förstagångsväljare att verkligen försöka sätta sig in i vad de ska rösta på. Och miljoner väljare som följt alla röriga turer denna mandatperiod mellan veckohandlingar och hämtningar på förskolan kommer att läsa på, fundera, prata med vänner och familj och sedan bestämma sig för vad de ska rösta på.

När de öppnar M:s, KD:s och SD:s låda kommer de att mötas av ett tonläge som har noll med deras vardag att göra.

Många kommer att uppleva denna retorik, där Sverige ständigt är på väg mot avgrunden, lika attraktiv som en burk med maskar.

Jag tror högern har radikaliserats långt bortom mainstream och lämnat mitten därhän. Att det inte märks i opinionsmätningarna än handlar om människors uppmärksamhet, inte deras värderingar.

Den tredje politiska megatrenden handlar om land-stad.

I veckans stora väljarbarometer från SCB vinner de rödgröna Stockholm och Vänsterpartiet är uppe på 18 procent.

Det betyder att V faktiskt har chans att utmana M om positionen som näst största parti i Sveriges huvudstad.

I ett europeiskt perspektiv är detta inte konstigt. Där är ofta städer röda medan landsbygden är blå.

Men i Sverige har Stockholm varit Moderaternas skyltfönster. Den tiden kan vara förbi.

Det finns en matematisk paradox här. För medan det politiska samtalet på senare år har handlat allt mer om att vinna SD-män på landsbygden så bor närmare hälften av befolkningen fortfarande i de tre storstadsområdena.

Och de trender som börjar i storstäderna brukar ganska snabbt sprida sig till andra marginalväljare i mellanstora städer som Uppsala, Västerås, Norrköping, Linköping, Karlstad, Jönköping, Örebro, Umeå och Luleå.

Historiskt är det just dessa väljare, ofta barnfamiljer, ofta mitt i livet och ofta ganska positiva till framtiden som avgör svenska val. Men i sin tävlan om samma SD-män på landsbygden ser M, KD och SD helt ut att ha struntat i dem.

Jag tror det kan straffa sig – för det är just dessa personer som i vanliga fall kan tänka sig byta mellan blocken.

Nu är jag en enkel ledarskribent, men för mig ser det progressiva skiftet i Europa, självradikaliseringen av högern och trenden med allt rödare städer ut att gå helt på tvärs med vårt offentliga samtal.

Media, särskilt SVT, hänger fortfarande på Twitter. Och då hittar man som sagt miljöminister Annika Strandhäll först på plats 21.

Vanliga människor är dock någon helt annanstans. Och jag tror medierna skulle vinna mycket på att bredda perspektivet till de frågor som faktiskt påverkar betydligt fler människors vardag än migrationspolitiken och gängskjutningarna på Järvafältet.

Dessa frågor är viktiga, jag säger inget annat.

Men skolan är faktiskt viktigare, sjukvården är viktigare i nästan allas vardag, äldreomsorgen är viktigare, den sociala tryggheten, den ekonomiska politiken är betydligt viktigare.

Denna vecka har kris-och-panik-partiet L lyckats göra slutförvar av utbränt kärnbränsle till en av de viktigaste politiska frågorna.

Det är den inte, frågan kan utan problem vänta. Kärnbränslet är livsfarligt i tiotusentals år så några veckor hit eller dit spelar noll roll.

Förlossningsvården kan dock inte vänta, äldreomsorgen inför pandemins fjärde våg kan definitivt inte vänta, skolan i utsatta områden kan inte vänta. Men var är de strålkastarna? De fördjupningarna? De ansvarsutkrävande intervjuerna?

Verkligheten är inte Twitter, svensk politik borde sluta handla om vad som är stort och litet där. Då skulle också många fler vanliga människor känna igen sig i vad som diskuteras.

Och partierna gör dessutom bäst i att inte glömma en annan sak.

Skillnaden mellan Twitterkontot @torshammar34567 och personer som finns i verkligheten är att riktiga människor har rösträtt.

Anders Lindberg

REPLIK från Barbara Bergström på Aftonbladets ledare om DN-reportaget om IES

Foto: Izabelle Nordfjell / TT / kod 11460

I en ledare i Aftonbladet (9/12) påstås med referens till DN-reportern Björn af Kleen att jag skulle ha torkat av mina tvättade händer på fotografen Alexander Mahmouds skjorta och därmed visat ”en människosyn som gör skillnad på folk och folk”. Jag är djupt skakad av denna beskrivning, som strider helt mot mina vanor och värderingar.

Vad som hände var följande: Jag torkade av vatten från händerna på mina egna kläder. Sedan kramade jag i värme om DN:s fotograf, som jag tyckte mycket om och fick god kontakt med under en hel dag i våra skolor. Jag sa något skämtsamt om att han också hjälpte till att torka mina händer när de rörde hans rygg.

Allt skedde i en anda av vänskaplighet. Jag har den största respekt för Alexander Mahmoud och vet hur professionell han är som journalist, utöver att vara en fin och intressant människa.
Jag har varit i kontakt med Alexander efteråt och han vidimerar min bild av vad som hände, och att vi hade ett gott skratt tillsammans.

Mer var det inte.


Barbara Bergström

grundare Internationella Engelska Skolan

Aftonbladets ledarskribentutbildning – dags för nionde säsongen

Carl Bildt

Kanske är du en av dem som redan skriver, tycker och engagerar. Som har hjärtat till vänster. Och som längtar efter mer professionella verktyg och nätverk, fler läsare och större genomslag.

I så fall kan Aftonbladets ledarskribentutbildning, #ledarskriv, vara något för dig.

Aftonbladet ledare har beteckningen oberoende socialdemokratisk och är Sveriges största och mest engagerande ledarsida.

Skribenter som gått #ledarskriv har sedan tagit plats på ledar- och kulturredaktioner, som krönikörer, fria opinionsbildare, på myndigheter och i organisationssverige. Redan har omkring 80 personer genomgått utbildningen och genom #ledarskriv blir du en del av Sveriges största nätverk av aktiva opinionsbildare till vänster.

I framtiden kommer de att förändra världen, de har redan börjat.

Om #ledarskriv

Utbildningen syftar till att ge fler yngre personer verktyg och nätverk för progressiv opinionsbildning. Den ger också nyttiga kunskaper och erfarenheter för den som i framtiden vill arbeta som exempelvis ledarskribent.

Till stor del handlar utbildningen om att utveckla skrivande och metoder i dagens mycket föränderliga opinionsbildningslandskap. Som handledare fungerar förutom Aftonbladets ledarredaktion andra personer med lång praktisk erfarenhet av opinionsbildning.

Utbildningen omfattar tre helginternat på kursgården Bommersvik, i Södermanland, samt två praktiperioder om sammanlagt fyra veckor på olika rödgröna eller S-märkta redaktioner. Det tredje internatet hålls i form av ett tillämpat rollspel där även tidigare deltagare i ledarskriv deltar.

28 – 30 januari på Bommersvik internat 1
11 – 13 mars på Bommersvik internat 2
28 mars -8 april Praktikperiod 1
2-13 maj Praktikperiod 2
3-5 juni Bommersvik internat 3

Mellan varje kursmoment följer hemuppgifter och praktiska övningar. Samtliga kursmoment liksom hemuppgifter är obligatoriska. Tiderna för praktiken kan variera något, berätta gärna i din ansökan om du har särskilda önskemål.

Vem kan söka och får man betalt?

Du som söker ska vara mellan 21 och 30 år, och ha relevant utbildning och/eller erfarenhet. Det kan handla om journalisterfarenheter, aktivt bloggande eller annan skrivvana.

Utbildningen är avgiftsfri för dem som deltar, och ersättning enligt SJF:s praktikavtal utgår under praktikperioderna.

Vem finansierar #ledarskriv?

De större redaktioner som deltar står för praktikersättning för sina praktikanter. I övrigt finansieras ledarskribentutbildningen av LO.

Rekryteringen sker genom en öppen ansökningsprocess, där alla är välkomna att söka.

På grund av Covid-19

Vår planering bygger på att kursen går att genomföra på ett coronasäkert och tryggt sätt. Vi kommer att följa myndigheternas råd och rekommendationer. Utbildningen kommer därför att anpassas till det läge och de rekommendationer som gäller när olika kursmoment ska genomföras.

Hur ansöker jag?

Ansökningsformuläret hittar du här.

Sista ansökningsdatum är 7 januari 2022.

Om du har praktiska frågor om utbildningen kan du höra dig till carina.persson@bommersvik.se

Anders Lindberg

Välkommen som lördagskrönikör Susanna Kierkegaard

Susanna Kierkegaard börjar idag som lördagskrönikör på Aftonbladets ledarsida. Susanna kommer att skriva lördagskrönikor varannan vecka från och med idag.

Välkommen!

– Tack tack!

Vem är du?

– Jag har vikarierat som ledarskribent på Aftonbladet tidigare. Men jag tycker att krönikor är det roligaste att skriva så idag är jag glad. Tidigare har jag jobbat på Arenagruppen, i Europaparlamentet i Bryssel och pluggat tre år i Oxford.

Vad kan läsarna förvänta sig av dig på Aftonbladets ledarsida?

– En kul överraskning varannan lördag, hoppas jag.

Du är gammal EU-fantast. Varför älskar du EU?

– EU-politiken är helt gränslös jämfört med svensk politik. I Bryssel kan precis vad som helst hända, ambitionerna är höga och budgetarna gigantiska. Resultatet blir inte alltid perfekt, men det finns åtminstone alltid något kul att skriva om.

Finns det något vi inte vet men borde veta om dig?

– Det finns tre saker i livet som jag är riktigt besatt av: att bygga saker själv, att sköta min bokföring och att läsa om Nordirland. Jag kan inte förklara varför men när jag ägnar mig åt dessa saker kan jag inte sluta, jag glömmer bort att äta och sova.

Vad skriver du om i din första lördagskrönika idag, och varför?

– Utopisk socialism, politisk arkitektur, depression och hopp om framtiden. Jag ville berätta något intressant och samtidigt ta med läsaren på en resa genom mitt huvud.

Susanna skriver som sagt sin första text idag. Varmt välkommen.

Anders Lindberg

Välkommen som ledarskribent, Zina Al-Dewany

I dag börjar Zina Al-Dewany som ny ledarskribent på Aftonbladets ledarsida. Zina är inte direkt någon ny bekantskap för läsarna utan har skrivit lördagskrönikor på ledarsida sen 2018.

Välkommen!

– Tack

Vad kan läsarna förvänta sig framöver?

– De som läst mig hittills vet nog vilken ton jag har och vilka ämnen jag är intresserad av, med det kommer att bli mer av allt. Särskilt nu under valåret.

Kan du berätta något om dig själv?

– Jag pluggar till läkare och har studieuppehåll för att fokusera helt på ledarskrivandet eftersom jag är en politiknörd och inte kan hålla mig undan. Och så gillar jag att spela tennis.

Vilka ämnen tycker du är mest intressanta?

– Allt som rör välfärden, vart våra skattepengar tar vägen och vården så klart. Och så har jag ett speciellt intresse för lokalpolitik, oavsett var det är.

Vem vinner valet?

– Frågar du mig vem som vinner valet? Jag tror alla kommer att känna sig som förlorare. Så det kommer att bli en hel del för oss att skriva.

Zina skriver sin första text som ledarskribent idag.

Anders Lindberg

Välkommen till Bladetledare, Joanna Abrahamsson

I sommar kommer Joanna Abrahamsson vikariera på Aftonbladets ledarsida.Vi gjorde en kort intervju med henne.

Vem är du?

– Jag är 43 år och har fram till i våras arbetat på Socialdemokraternas kansli i Bryssel. Från början kommer jag från Stockholm. Under Coronaåret har jag längtat hem. Belgien har ju valt en helt annan coronaväg, man kunde ju inte ens gå ut och äta lunch. Så nu är jag tillbaka, säger Joanna Abrahamsson.

Så du är coronaflykting, alltså?

– Ha ha, ja…?

Varför blev du intresserad av politik?

– Det har har jag varit hela mitt liv. Särskilt är jag intresserad av jämställdhet och välfärd. Jag gillar att följa olika partiers inre liv, och sedan kulturfrågor och bostadsfrågor. Jag har tidigare jobbat med frågor som migration, tiggeri och personlig assistans. Ofta sånt som berör och upprör.

Vad kan läsarna vänta sig av dig?

– Jag kan vara lite underfundig ibland. Och bra sommarvinklar på nyheter hoppas jag, vattenbrist, skogsbränder, barnfattigdom i semestertider är frågor jag funderar på. Vi får se.

Joanna första text handlar om Nya Zeeland och jämställdhet. Du hittar den i morgondagens tidning.

Anders Lindberg

SD angriper ABF. Det är ingen slump

I onsdags deltog jag i en debatt i SVT Aktuellt mot Dick Erixon från SD-ägda Samtiden.

Klipp kan ses här.

Bakgrunden är en kampanj från SD mot ABF efter att en person som jobbade extra för ABF i Ockelbo gick ut media och berättade att han var Sverigedemokrat.

Eftersom han alltså inte delade ABF:s värderingar fick han inte fler timmar.

Detta försöker SD framställa som ett åsiktsförtryck.

Alltså samma ”förtryck” som att en person som dricker alkohol knappast kan vara anställd av nykterhetsrörelsen, eller en kärnkraftsförespråkare kan räkna med jobb på Greenpeace.

Inga djurrättsaktivister är anställda av Svenska Jägareförbundet och antalet vapenlobbyister på Svenska freds och skiljedomsföreningens kansli är exakt noll.

Eller tusen andra exempel. Det civila samhället i liberala demokratier, som Sverige, är nämligen i regel fritt.

Att en idéburen organisation, eller intresseorganisation, skulle tvingas ha meningsmotståndare anställda strider helt mot föreningsfriheten.

SD vill nu att kommunen ska tvinga ABF att ha sverigedemokraten anställd, annars vill de dra in de offentliga pengar ABF får.

Och eftersom nästan hela föreningslivet, och för övrigt även delar av media, uppbär olika former av bidrag, stöd, eller projektpengar är detta ingen liten sak.

Det vi ser är ingen snyfthistoria från Ockelbo utan en variant av samma attack på det fria civilsamhället som högerpopulister genom historien alltid ägnat sig åt.

Orsaken är enkel.

Den liberala demokratin bygger på pluralism och att det finns många maktcentra i ett samhälle.

Det vill säga: själva kärnan är att staten inte ska kunna styra allt.

Om du inte delar ABF:s värderingar kan du gå med i ett studieförbund vars värderingar du delar. Eller starta ett eget.

Konsekvensen av SD:s politik blir motsatsen. Inte en enda organisation i det fria föreningslivet skulle i princip själva få bestämma sin inriktning.

Den dagen har vi inget fritt föreningsliv. Och sannolikt inte heller någon vidare demokrati att tala om heller.

SD:s linje bygger naturligtvis på hyckleri. SD uppbär offentligt stöd, organisationens närstående medier likaså. De skulle aldrig anställa politiska motståndare där.

Attacken på ABF är den lägst hängande frukten. Men SD kommer inte att nöja sig med det. Hela folkbildningen liksom en stor del av det fria föreningslivet står i skottgluggen.

SD:s demokratisyn liknar det som Ungerns diktator Viktor Orban kallat illiberal demokrati.

En av de viktigaste delarna i detta styrelseskick är att radera ut alla andra maktcentrum utanför det styrande partiet. I Ungern har i dag i princip hela civilsamhället kuvats.

I de kommuner som SD tagit över makten har samma politik inletts i mindre skala. Man angriper studieförbund, föreningsstöd och bibliotek.

Trelleborg och Sölvesborg är två aktuella exempel.

Även i sitt förslag på statsbudget inför 2021 angrepp SD just folkbildningen och föreslog stora neddragningar. Man vill minska 905 miljoner 2021, 940 miljoner 2022 och 788 miljoner 2023.

Det vore självklart ett dråpslag.

Jag tror det är väldigt viktigt att man inte är naiv inför detta.

Retoriken är ofta försåtlig, som i fallet med Ockelbo där SD på olika sätt försöker framställa sig som ett ”offer”.

Men strategin bakom är kristallklar. SD:s demokratisyn är att om de har fått majoritet för att styra så har de mandat att styra allt.

Ingen har röstat fram journalister, föreningsaktiva eller för den delen domare eller tjänstemän. De ska rätta in sig i ledet och göra som SD vill, annars är det inte ”demokratiskt”.

Angreppet på ABF är bara början. Tro inget annat.

Och genom att försvara föreningsfriheten idag, så försvarar vi det öppna samhället i morgon.

Anders Lindberg

Texten är hämtad från Aftonbladet ledares nyhetsbrev. Prenumerera på nyhetsbrevet här. I din mail varje söndag.

PEJE EMILSSON ”Aftonbladet ledarredaktion välkomna att besöka Silver Life”

Peje Emilsson. FOTO: JOHAN JEPPSSON/TT

REPLIK

Zina Al-Dewany skriver på Aftonbladets ledarsida den 15 maj att jag är en ”gam” som ”lanserat ett lyxboende för rika pensionärer”. Tonläget lämnar jag till Aftonbladets ansvariga utgivare att beakta, men oavsett detta bör diskussionen föras utifrån fakta.

Idén bakom Silver Life, som jag grundade 2012, är att skapa ett högkvalitativt boende från go-go till slow-go till no-go. Vi har hittills öppnat boenden i Nacka och Täby, och inom kort även i Upplands Väsby.

Silver Life erbjuder såväl seniorlägenheter som vård- och omsorgsboenden. Det går att flytta in i en lägenhet utan att ha behov av stöd och bo kvar när man behöver omsorg. Eller flytta in när behovet av omsorg har uppstått.

På Silver Life betalar varje boende hyra och en omsorgsavgift som bestäms av kommunen och som i genomsnitt uppgår till ca 2 000 kronor per månad (den nationellt beslutade maxtaxan är 2 139 kronor). Till det kommer en måltidsavgift på ca 3 000 – 4 000 kronor per månad, som också bestäms av varje kommun.

Hyrorna i Silver Life varierar beroende på lägenheternas läge och storlek. I Nacka har vi nyproducerade lägenheter från 7 500 kronor/månad, en lägre hyra än i många kommunalt ägda äldreboenden med klart lägre boendestandard. Silver Life är inte något lyxboende för rika. Hos oss bor människor med vitt skilda ekonomiska förutsättningar.

Det är svårt att i en kort text beskriva hur våra äldreboenden ser ut. Före pandemin hade vi en strid ström av besökare som inspirerades av Silver Lifes nytänkande. En rad kommuner – oberoende av politisk majoritet – som vill satsa på en bättre äldreomsorg välkomnar en etablering av Silver Life.

Aftonbladets ledarredaktion är välkommen på besök efter sommaren när pandemin förhoppningsvis klingat av. Vi visar gärna hur ny teknik underlättar för våra medarbetare och gör det möjligt för äldre att behålla sin personliga integritet längre. Och varför alla är välkomna till Silver Life.

Peje Emilsson
Grundare av äldreboendeföretaget Silver Life

ISRAELS AMBASSADÖR: ”Krisen i Gaza beror inte på den så kallade ockupationen”

REPLIK

Jag blev inte överraskad att läsa Anders Lindbergs ledartext den 12/5, vilken olyckligtvis innehöll ytligast och mest simplistiskt tänkbara analys av den aktuella krisen i Gaza.

Redan i första meningen kan man läsa att Israel har utfört omfattande bombningar av Gaza. Detta trots att Israel endast besvarar massiva raketattacker som initierats av den våldsbejakande, islamistiska terrororganisationen Hamas.

Anders Lindberg gör det mycket lätt för sig själv genom att återupprepa sitt gamla vanliga utnötta mantra, när han hävdar att den nuvarande krisen i Gaza orsakats av vad han kallar den israeliska ”ockupationen”. Detta är inte bara en grovt förenklad analys utan också historiskt oriktigt.

Låt oss nu istället betrakta fakta.

Den part som för några dagar sedan påbörjat ohämmade och massiva raketattacker mot israeliska civila är en islamistisk terrororganisation vars själva existensberättigande i enlighet med dess stadgar – ett renodlat antisemitiskt dokument – är den Judiska Statens utplånande. När Hamas talar om ockuperade territorier syftar man på hela Israel – inklusive Tel Aviv, Haifa och allt det övriga.

Lindbergs analys väljer att komplett bortse från det faktum att det palestinska kriget mot Israel började inte bara innan Israel kommit att kontrollera de så kallade ”ockuperade områdena” utan också långt innan dess att själva staten utropats. Fram till 6-dagarskriget 1967 kontrollerade Israel över huvud taget inte något av vad som idag kallas ”ockuperade” områden. Trots detta förkastades varje ansats till att acceptera Israel eller till fredlig samexistens.

Slutsatsen är därmed given. Vare sig den aktuella kris som vi nu ser i Gaza eller den palestinsk-israeliska konflikten i stort har sina rötter i den så kallade ”ockupationen”.

Gaza styrs av en fanatisk, islamistisk terrorklan. Dessa jihadister sprider våld inte bara i Gaza utan också på gatorna i London, Paris och andra europeiska städer.

De islamistiska, radikala rörelsernas upphov har inget att göra med Israel eller ”ockupationen”. Jag kan inte dra mig till minnes att de ovannämnda europeiska städerna skulle ha något samband med ockupation. Det islamistiska våldets upphov står att finna på annat håll men faller utanför ramarna för denna text.

Vad vi nu bevittnar är hur terroristorganisationen Hamas begår ett dubbelt krigsbrott. Detta genom att från tätbefolkade civila palestinska områden rikta besinningslös raketbeskjutning mot Israels civila.

Israel har inte bara den självskrivna rätten utan också skyldigheten att försvara sina medborgare mot detta utbrott av islamistiskt våld.

Ilan Ben-Dov
Israels ambassadör i Sverige

Volvo-debatten som spårade

Ibland kan man inte göra annat än att lägga sig platt.

Lars Henriksson i Göteborgs-Posten efterlyser fokus på ”riktiga och stora problem”, och i det har han ju helt och fullt rätt. Lars Henriksson efterlyser det också efter att ha skrivit en debattartikel om en tweet. Ironin lever, om någon undrat.

Den senaste veckan har jag och Aftonbladets ledarredaktion skrivit om rasism, om mäns våld mot kvinnor, om minimilöner i EU, om industripolitik, om migration, om situationen för personalen i vården, om kulturpolitik och klimatet. Brännande samtidsfrågor. Det är inte jag som gjort en tweet, skriven i förbigående, till veckans centrala debattfråga.

Men jag skrev, om att Volvo har en manlighetssymbol (och järnsymbol, tack för informationen!) som logotyp, och frågade om företaget reflekterat över om det är i full samklang med tiden.

Ni kan ana vad som hände sen.

Flashback-trådar startades, sociala medier kokade. Jag har fått veta att jag förtjänar att straffknullas, att jag borde ta livet av mig, jag har kallats hjärndöd och värre saker. Det har skrivits om vem jag lever med och var vi bor. Detta en vecka då den största – eller näst största kanske, efter en tweet om Volvo – diskussionen handlat om mäns våld mot kvinnor. Och det här har på inget sätt rört sig i internets undervegetation. Riksdagsledamöter och före detta kommunalråd har slutit upp i det som inte är ett ”drev” utan som är skolgårdens mobbarklunga upphöjt i hundra. Det har skett öppet för alla med tillgång till internet. De som inte mobbat har flabbat understöd bakom mobbens ryggar.

Jag tror inte att Lars Henriksson vill ställa sig i mobbarklungan, det verkar verkligen inte vara hans poäng. Han hävdar att det är allvarligt att verkliga problem hamnar i skuggan av pseudodebatter, och försöker leda det i bevis genom att debattera en 140 tecken lång, vänligt formulerad fråga på twitter. Är det naivt eller korkat att undra om Volvo funderat på att ändra en klassisk logotyp som associeras till järn och män? Må så vara. Men i så fall är stora delar av modern kommunikations- och reklamteori både naiv och korkad. Den som tror att det här inte är frågor som diskuteras inom stora, multinationella företag, är antingen oinsatt eller blåögd.

Själv skrev jag 140 tecken om det, och fick se internet (och Göteborgs-Postens debattsida, uppenbarligen) skaka i sina grundvalar. ”Världen är tillräckligt full av riktiga och stora problem utan att vi behöver hitta på tramsiga låtsasfrågor att debattera” skriver Lars Henriksson.

I detta, kamrat Henriksson, är vi synnerligen överens.

Jonna Sima

Sida 1 av 215
Senaste inläggen