Det är inte partisymbolen som är problemet, M

av Daniel Swedin
Bo Lundgren valtalar i Växjö 2002. FOTO: MATS SAMUELSSON

Moderaterna ska byta partisymbol i helgen, erfar SVT. Eller byta och byta. De ska återupprätta det klassiska M som var partiets signum i över 30 år. Hur det ska tolkas är förstås uppenbart: epoken Nya Moderaterna är slut. Nu är Moderaterna bara Moderaterna igen.

Hur kan man se till att Moderaterna – av tradition och hävd ett ytterkantsparti – vinner politiskt inflytande i ett land där man traditionellt samarbetar i mitten och statsministern oftast är socialdemokrat? Det är ingen liten fråga, men varje tid och varje M-ledare har haft sitt svar.

Gösta Bohman valde att i alla lägen tycka tvärtemot Olof Palme. Fredrik Reinfeldts val var stenhård block­politik där de andra borgerliga partierna inordnade sig i en allians mot löftet att ­alla skulle få ministerposter och ansvar över sina hjärteområden när de fällt ­Göran Persson.

Hur ska Ulf Kristersson göra? Sverigedemokraternas inträde på den politiska arenan har förskjutit det politiska spektrumet till höger och samtidigt tvingat M mot mitten. Dessutom har SD:s framgångar ryckt undan förutsättningarna för den blockpolitik som var alliansens fundament. Socialdemokraterna – Moderaternas arvsfiende – har samtidigt visat att de inte måste regera ensamma, distanserat sig från Vänsterpartiet och ska nu göra budgetar ihop med Liberalerna och Centerpartiet.

Skvallrar symbolbytet om vilken sorts strategi Moderaterna nu anlägger? Att Moderaterna har tänkt något kring det där?

I en Fokus-intervju har moderatlegendaren Peje Emilsson berättat om hur det gick till när Moderaterna skaffade sig sitt M och hur tankarna gick: de saknar en trovärdig partiledning och de har inte tänkt en ny politisk idé de senaste tio åren.

”Vi hade sett hur tyskarna och andra positionerat sig, så det var breddning som gällde. Partiet bytte namn, från högerpartiet till moderata samlingspartiet. Och vi tog fram en ny partisymbol, M:et, som Carl-Henrik Winqvist målade röd. Vi ville ju få in andra grupperingar än tanter i persianpäls.”

Det är väl inte direkt breddning och flykt från tanter i persianpäls som återupplivandet av det gamla M:et symboliserar.

När Moderaterna skaffade sig sitt M för 49 år sedan så var ju Moderaterna Sverigedemokraterna – det vill säga partiet som ligger längst ut till höger. Expressens Torbjörn Nilsson har skrivit om det där, hur Moderaterna uppfattades när 1970-tal höll på att gå över i 1980-tal och den första borgerliga regeringen på 44 år skulle bildas:

”Moderaterna betraktades som ett extremt parti, i medierna och av många väljare. Centerpartisterna och folkpartisterna kunde inte ge högern något större utrymme. Istället för makt på kort sikt siktade Bohman och hans medarbetare in sig på inflytande på lång sikt. Eftersom regeringen sa sig stå för ’mittens politik’ kunde moderata företrädare utanför statsrådskretsen föra en lika stark oppositionspolitik som någonsin tidigare. Partiet fick påverka, men blev samtidigt fritt att kritisera offentligt. Samtiden hjälpte förstås – Friedman, Thatcher, så småningom Reagan – men det var det egna arbetet som avgjorde. Det gav resultat.”

Problemet för dagens moderater är att de varken har samtiden på sin sida eller på något naturligt sätt kommer vara uppsamlingsplats för borgerliga missnöjesröster. Nu står både Jimmie Åkesson och Ebba Busch Thor i vägen. Och vad värre är: partiet saknar en trovärdig partiledning och de har inte presenterat en ny politisk idé på över tio år.

Kanske ska vi bara förstå partisymbolbytet som att man rehabiliterar Bo Lundgren.

Redo för fossilstopp?

av Pernilla Ericson

Konflikten i klimatkrisen mellan vad som borde göras och vad som är politiskt möjligt har sällan varit så tydlig.
Klimat- och miljöminister Isabella Lövin får frågan om när ett förbud mot fossila drivmedel skulle kunna bli verklighet i Sverige, på Naturskyddsföreningens seminarium med just det temat.

“Som miljöpartist vill jag gärna se ett förbud”, slår hon fast. Men sedan tvingas hon konstatera den krassa verkligheten. Att ett sådant skulle behövas stöd i riksdagen.

Nu följer en utredning i ämnet. Men vi vet redan var bromsen sitter.

Foto: Björn Lindahl

Skolstrejk för klimatet runt om i världen

av Pernilla Ericson

Ännu ett terrordåd. Stor sorg, all medkänsla till de drabbade.
Men fredagen bjöd också på ljus, i form av kampvilja och en strävan mot förändring. Världen över deltog unga i klimatstrejken ”Global strike for future”. I allt från Italien till Nepal. I Sydney, Australien, samlades över 30 000 unga. Budskapet var tydligt: ”Det är inte vi unga som skapat den här krisen. Vi strejkar för att ha en framtid och vi kommer att fortsätta”, som klimataktivisten Greta Thunberg sa i sitt tal.

Frågan är bara: är världens ledare modiga nog att anta utmaningen – medan tid finns?

Stockholm. Foto: Pontus Lundahl/TT

Mynttorget i Stockholm. Foto: Lotte Fernvall

Hongkong, Kina. Foto: TT

Bergen, Norge. Foto: TT

New Delhi, Indien. Foto: TT

Den bortrövade flickan ska hem till Sverige

av Pernilla Ericson

Flickan trodde att hon skulle resa till London med sin pappa – men hamnade i Irak. Hon slog larm i en sluten facebookgrupp, och polisen misstänker nu att hon kidnappats för att giftas bort. Hon uppges vara fråntagen sitt pass. ”Hon är avskuren kontakt”, säger kammaråklagare Charlotte Ottosen. Flickans mamma är nu häktad, misstänkt för olaga frihetsberövande. Mamman är sedan tidigare dömd för att tillsammans med pappan ha misshandlat den misstänkt bortrövade flickan.

Att det har kunnat hända igen är fasansfullt. Varje människa som drabbas av hederskultur – och får sin tillvaro styrd eller begränsad, men hänvisning till heder – blir en påminnelse om vikten av effektiva åtgärder. När väl en utsatt person vågar slå larm måste det gå fort, och vi som samhälle måste vara lyhörda för varningssignalerna. Här har flickans vänner i ett tidigt skede uttryckt oro. Det finns hjälp att få, och det måste gå fram.

Först och främst: flickan ska hem till Sverige igen.


Flickans mamma i Malmö tingsrätt.
Foto: Krister Hansson

Margot Wallström måste kräva att Nasrin Sotoudeh blir fri

av Daniel Swedin

I veckan dömdes den iranska människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh till 38 års fängelse och 148 piskrapp. Sotoudeh har i snart 30 år varit verksam som advokat i den teokratiska diktaturen och har gett stöd och juridisk hjälp åt människorättsaktivister i åratal. En av dem är Nobelpristagaren Shirin Ebadi. Sotoudeh anklagas bland annat för att ha uppmanat till korruption och prostitution och för att ha stört allmän ordning.

Det är förstås trams. Det hon gjort – i verkligheten – är att han försvarat kvinnor som på ett fredligt sätt protesterat mot tvånget att bära slöja.

De iranska myndigheternas förföljelser av Sotoudeh har pågått i snart tio år. I september 2010 dömdes hon till sex års fängelse för ”propagandistisk verksamhet” men benådades efter tre år. Den 13 juni 2018 greps hon i sitt hem och fördes till det ökända Evin-fängelset i Tehran. Här informerades hon om att hon i sin frånvaro redan dömts till fem års fängelse för “medhjälp till att gömma spioner som vill skada den nationella säkerheten”.

Vid en rättegången i december i fjol vägrade Nasrin Sotoudeh att närvara i protest mot den inkorrekta rättsprocessen, där hon bland annat inte fått välja advokat själv.

Hur Iran han hanterat Nasrin Sotoudeh, från arresteringen 2018 till den farsartade rättegången i december, visar att regimen inte är det minsta intresserade av rättsskipning. De vill bara tysta en av de viktigaste rösterna för rättvisa i landet.

Sverige, EU och FN kan inte stillatigande acceptera det. Och vi bör inte nöja oss med mindre än att våra politiker offentligt kräver att Nasrin Sotoudeh friges.

Straffet mot Nasrin Sotoudeh är det hårdaste straff som Amnesty dokumenterat mot en människorättsförsvarare i Iran under de senaste åren. Här kan man skriva på deras upprop för Nasrin Sotoudehs frigivning.

Säg inte grattis på Internationella kvinnodagen

av Pernilla Ericson

Säg: kampen fortsätter.
Säg det för de som sliter med låga löner i kvinnodominerade yrken, där organisationer slimmas och kisspauserna krymper.
Säg kampen fortsätter, för alla de som inte har råd att köpa en bostad när de vill lämna relationen.
Säg det för alla som får resa för långt till en trygg förlossning.
Säg kampen fortsätter, för alla de som drabbas av vidriga patriarkala sedvänjor som könsstympning och tvångsgifte, och som inte får välja sina egna liv i burar av hedersförtryck. Säg det för alla som dött för att de försökt välja.
Säg det för alla de som betalar det yttersta priset av grovt våld i relation, och som plågas av psykisk och fysisk misshandel på vägen dit.
Säg det för att åtgärda lönegapet, och för sveket i att de som borde kämpa för att minska det istället tar ett kliv åt höger.
Säg kampen fortsätter, för alla de som förgäves anmäler övergrepp och känner sig rättslösa.
Säg kampen fortsätter, för alla de gånger som mannen är norm och den kvinna som tar plats vid maktens bord är för feminin, för maskulin, för gäll, för högljudd, för lågmäld, för arg.
Säg det för att debatten kantrar åt höger och viktiga framsteg för jämställdheten så som pappamånader målas upp som ett ”påtryckningsmedel”.
Säg det för att aborträtten återigen ifrågasätts av högerextrema och konservativa krafter, och den strid som borde vara över blir viktig på nytt.
Säg kampen fortsätter, för att kvinnor drar det tyngsta lasset i hemmet, och i betydligt högre grad än män sjukskrivs för utbrändhet.
Säg det för alla kvinnor som drabbas av sexuellt våld, som ett fruktansvärt vapen i konflikter.
Säg inte grattis. Säg: kampen fortsätter.

Flashmob vid Centralstationen 8 mars 2017 i Stockholm. 1000 kvinnor samlades och sjöng ”I can’t keep quiet”
Foto: Marcus Ericsson/IBL/TT

Nigel Farages legitima åsikter

av Daniel Swedin
Välklädd.

I veckan drog Dagens Industris politiske redaktör PM Nilsson en lans för Nigel Farage, tidigare ledare för det brittiska stollejockepartiet UKIP. Farage är, tycker Nilsson, ”skoningslös, rolig, välklädd – och intressant” och hans kritik mot EU är ”legitim och relevant”. Därför är Stefan Löfven ”totalitär” när han kritiserar den välklädde Farage och hans europeiska partivänner – bland annat Dansk folkeparti, Sannfinländarna, Lega Nord och Slovakiska nationalistpartiet. Tycker PM Nilsson.

Per Svensson, politisk redaktör på Dagens Nyheter, uppskattade inte Nilssons lilla hyllning av Farage. UKIP-farbrodern är inte bara en elegant som formulerar en giltig EU-kritik. Han är också en figur som stämt in i Viktor Orbáns antisemitiska ”kritik” mot George Soros.

Nu var PM Nilsson tvungen att twittra.

Det borde kanske också bekymra PM Nilsson att hans välklädde favorit låtit meddela att amerikanska väljare bör oroa sig mer över judiskt inflytande än påståenden om att Ryssland lade sig i det amerikanska valet 2016.

– There are other very powerful lobbies in the United States of America, and the Jewish lobby, with its links with the Israeli government, is one of those strong voices, sa Farage i sin radioshow i förrfjol.

Men kanske anser Dagens industris ledarsida att Farages åsikter även här är legitima och intressanta.

Världen brinner – SSU hånar miljöpartister

av Daniel Swedin

I går publicerade SSU en, tja, sketch på Instagram där man driver med stockholmsbaserade miljöpartister som vill höja bensinskatten. Sådan politik är tydligen felprioriterad, räddar inte världen och gör det bara svårare för folk på landsbygden att leva sina liv.

Att SSU vill anlägga ett klassperspektiv på klimatfrågan är förstås utmärkt. Klimathotet inte bara en fråga om miljö. Det handlar om fördelning av resurser.

De tio procenten i världen som har högst inkomst står för cirka hälften av alla koldioxidutsläpp. Den halva av jordens befolkning med lägst inkomst står i sin tur för bara cirka tio procent av utsläppen. 100 multinationella företag är ensamma ansvariga för 77 procent av den uppvärmning som skett av planeten sedan mitten av 1980-talet.

De fyra senaste åren har varit de varmaste som någonsin uppmätts. Genomsnittstemperaturen på jorden riskerar att stiga med 3,2 grader till år 2100.

Är det en konflikt med några grönpartister vi behöver ha då?

Ja, det finns en risk att omställningspolitiken blir en teknokratprodukt som inte tar några sociala hänsyn. Ja, miljöpartister är ofta blinda för fördelningspolitik. Ja, man bör utforma klimatpolitik så att det inte i huvudsak är människor med små resurser som bestraffas och beskattas. Ja, omställningen måste ha stöd av vanligt folk.

Men är det mot partier som trots allt ser problemen och har politik för att göra något åt klimathotet man ska ta fajten?

Klimatförändringarna handlar om att de rikas jakt på profit har fått vår planet att brinna. Kanske borde SSU utforma politik – och sketcher – utifrån det faktumet. Annars riskerar den klassmedvetna blicken på miljö- och klimatpolitiken att bli ett svepskäl för att inte göra någonting.

(För tolv år sedan drev för övrigt SSU att nyproduktionen av bensindrivna bilar skulle vara stoppad 2017 och att bensinskatten skulle höjas med fem kronor per liter under en femårsperiod)

 

 

 

 

Amanda Zahui är en drottning

av Pernilla Ericson
Blogg-Zahui-3

Vad har sport och politik med varandra att göra? Ganska mycket, i allt från OS-kampanjer till lönevillkor. Och ibland kliver det fram stjärnor som gör skillnad på riktigt. Basketproffset Amanda Zahui är en sådan.

På Idrottsgalan belönades hon med Sportspegelnpriset. Hon är landslagsspelare och hyllas för insatserna i WNBA-laget New York Liberty, men hon får priset för det hon gör i en gympasal i Vårby. Där inspirerar hon unga förortstjejer att börja idrotta, och satsningen Basket Gäris behövs. I Vårby är bara 5 procent av alla högstadietjejer med i en idrottsförening.

– I våra områden, där det bor fler invandrarfamiljer med olika bakgrunder, så tror jag att det blir en kulturkrock. Det behöver inte vara någonting negativt, men jag tror definitivt att de flesta av oss lever kvar i en kultur där kvinnor har en viss roll, säger Amanda Zahui till Dagens Nyheter.

I sitt starka, inkluderande tal på Idrottsgalan sa hon:

– Det här priset är till alla oss som är för tjocka, för långa, för svarta, för mörka, för tjejiga och för pojkiga. För oss som är annorlunda.

Amanda Zahui är en drottning. Det är förebilder som hon som bryter mönster.

AmandaZahui

Foto: TT

Hanif Balis skrämmande människosyn

av Pernilla Ericson
Valet 2018. SVT:s valvaka. Hanif Bali , politiker (M) Sverige, 2018-09-09 (c) IVARSSON JERKER / Aftonbladet / IBL Bildbyrå * * * EXPRESSEN OUT * * * AFTONBLADET / 2826
Foto: Jerker Ivarsson

Man vill inte skriva om moderata sluggern Hanif Balis framfart i sociala medier. Riksdagsledamotens grova utspel är för många, för skitiga, för osakliga, för polariserande. Men han är trots allt moderat riksdagsledamot. Vissa utspel går inte att bortse från.

Hanif Bali hakar nu på debatten om L-förslaget att inskränka barnbidraget. På Twitter skriver riksdagsledamoten ”Det är efter 3 barn vi börjar se de riktigt konstiga effekterna av flerbarntillägg, soc osv.”

En twittrare vid namn Patrik Marthin invänder då: ”Skriker inte politiker efter arbetskraft och det behövs händer i vården? Borde ju vara att ju fler barn desto högre ersättning.”

Varpå Bali replikerar: ”De som skaffar många barn är oftast den typen av föräldrar som skaffar den typen av barn som det inte skriks efter…”

Det är sällan en politiker (som inte tillhör extremhögern) blottar så skrämmande grundvärderingar. Här ryms så väl klassförakt som en skruvad människosyn.

Författaren och skådespelaren Morgan Alling skriver på Twitter: ”Själv har jag fyra barn. Hanif Bali och staten får väl komma och göra hembesök och peka ut vilka barn som är önskvärda och vilka som inte är det. Allt för staten!”

Alla fyrabarnsföräldrar (eller fler) får väl höra av sig till Moderaterna för ytterligare motivering av varför deras barn inte kommer att vara önskvärda på arbetsmarknaden. Partiets företrädare verkar ju ha starka åsikter i frågan.

Sida 1 av 1
almedalen annie lööf arbetslöshet centerpartiet dagens lista eu flyktingar fredrik reinfeldt kristdemokraterna moderaterna Robert Nyberg satir serie skola socialdemokraterna stockholm sverigedemokraterna Vilgot vilgot på arbetslinjen vinst i välfärden
  • Tjänstgörande redaktör: Ellinor Brenning & Erik Melin
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt Hellsing, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB