Välkommen till Bladetledare, Peter Gustavsson

Hej och välkommen till Aftonbladets ledarsida?

Tack!

Du ska vikariera i sommar här, vem är du?

Jag gillar vårsol, sommarbad, vandringar i höstrusk och skidåkning över frusna sjöar. Jag är född och uppvuxen i Uppsala men rötterna finns i Västerbottens inland, på platser där man kan höra tystnaden. Efter många år som folkbildare och kommunpolitiker låter jag nu min passion för att skriva få fritt spelrum. I ledartexter, men jag skriver också poesi och prosa.

Vad kan läsarna förvänta sig av dina texter?

Att jag försöker skriva sakligt utan att bli tråkig. Och inte nöjer mig med att presentera problem, utan också föreslår lösningar.

Vilka frågor brinner du mest för?

Att vända på utvecklingen mot ett allt brutalare klassamhälle och göra Sverige jämlikt.

Och så sista frågan, vad handlar din första text om?

Om varför vi behöver hålla huvudet kallt när Erdogan försöker vinna fördelar i förhandlingarna om Sverige och Finlands Natomedlemskap. Och snart hoppas jag kunna skriva mer om hur Putinpriserna slår mot låginkomsttagare och vad vi kan göra åt det.

Anders Lindberg

Välkommen till Aftonbladets ledarsida, Lovisa Arvidsson

Lovisa Arvidsson

Idag skriver Lovisa Arvidsson som första text som ledarskribent på Aftonbladets ledarsida.

Välkommen till Aftonbladets ledarsida, vem är du?

Jag är Lovisa Arvidsson, ursprungligen från Nynäshamn men bor numera i Jämtland med min familj och ett stort gäng hundar. Jag älskar friluftsliv och att laga mat över eld. Jag kan bli lite för nördig i olika ämnen jag fascineras av och funderar på att börja sjunga i kör igen.

Vad har du gjort tidigare?

Jag har jobbat som politisk redaktör och ledarskribent på Länstidningen i Östersund. Innan dess utbildade jag mig till socialantropolog, i Sverige och Skottland, och har parallellt med studierna jobbat som personlig assistent och inom restaurang. Under olika perioder av mitt liv har jag varit engagerad och arbetat partipolitiskt.

Vad kan läsarna förvänta sig av dig?

Läsarna kan förvänta sig texter som speglar politiska vardagsproblem från hela landet, men också texter där jag vill sätta demokratin under lupp och belysa de utmaningar vi som samhälle står inför.

Vad ligger på ditt nattygsbord just nu?

Shuggie Bain av Douglas Stuart och Samtycket av Vanessa Springora. Bådsa mycket läsvärda men man mår rätt dåligt när man läser dem.

Anders Lindberg

REPLIK Pierre Schori svarar Suhonen om Nato

Pierre Schori. Foto : TINA MANGNERGÅRD / TT

Replik på Daniel Suhonens artikel

Tack Daniel för att du sände mig din artikel.

Jag svarade bums att jag skulle läsa den, men skrev att din rubrik verkade lite defaitistisk. Jag sa också att vi som är emot Natomedlemskap  talar om den militära alliansfriheten och att vi är med i den icke-militär alliansen EU som gör mycket mera för Ukraina än det lamslagna Nato ( pga terrorbalansen).

Nu har jag läst din artikel och ser att du sätter upp fyra villkor för ett medlemskap, ett av dem är att Norden skall vara en kärnvapenfri zon. Redan där får du problem.

När Finlands president Kekkonen och Olof Palme 1975 lanserade tanken på en nordisk zon väckte det oro i Natolägret och fördömdes av Carl Bildt och moderaterna.

Socialdemokraterna höll dock fast vid den och 2010 motionerade till och med Annie Lööf för dess införande. I och med regeringsskiftet 1976 stoppades dock zontanken av de borgerliga, men SAP stod på sig och partikongressen 2017 framhöll zonen igen.

Idag är den större del av klotet kärnvapenfritt genom olika regionala zoner.

Men ditt problem blir att kärnvapenalliansen Nato är inte bara emot zonen utan emot alla initiativ som på allvar ifrågasätter dessa terrorbalansens domedagsvapen. Vi vet hur det gick i FN med konventionen om kärnvapenförbud. Sverige genom Margot Wallström röstade för. Då protesterade både Nato och Pentagon, och så stannade processen upp.

Men konventionen fick tillräcklig majoritet, den är nu internationell lag och kan användas i kampen på en allsidig nedmontering av alla kärnvapen. Irland och Österrike röstade för och har inte för avsikt att ge upp den militära alliansfriheten.

Detta är kärnvapenålderns grymma budskap: den rådande terrorbalansen hotar allt mänskligt liv och gagnar samvetslösa despoter som Putin.

Synd, Daniel, att vi inte som planerat fick tillsammans genomföra planerna på en oberoende Natoutredning. Du ville fokusera på Katalys och det kunde jag förstå. Men vi som arbetade i över ett år med utredningen lärde oss mycket om Nato. Den genomfördes av landets främsta forskare och diplomater, bland andra Hans Blix, Rolf Ekéus och Lars Ingelstam, och kom till slutsatsen att medlemskap inte skulle gagna vår säkerhet. Det blev en bok på Nobelpristagarförlaget Celanders:  Sverige, Nato och säkerheten, som nu finns i en andra upplaga.

På baksidan skriver Ingvar Carlsson: ”Särskilt viktig är den analytiska och kritiska granskningen av Sveriges framtida förhållande till militäralliansen NATO. Utredningen kommer till slutsatsen att ett svenskt medlemskap skulle öka de politiska och militära spänningarna i norra Europa och därmed allvarligt försämra Sveriges framtida säkerhetspolitiska läge”.

Det är samma resonemang som Stefan Löfven förde fram i början av april i år och som bemöttes på SvD:s ledare sida med orden Stefan Löfven låter som en röst från Kreml.

Jag skulle kunna lägga till att det skulle också försvåra våra möjligheter att bistå demokrati – och frihetskämpar både i Ryssland och världen. När Nato inte kunde/ville ingripa i Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968 och i Polen på 1980-talet, kunde vi agera. Vaclav Havel och hans Charta 77 liksom Solidaritet fick stark materiellt stöd av svensk arbetarrörelse.

Till slut Daniel, vad tycker du om partiledningens brådska med denna existentiella fråga?

Och har du läst det underlag för dialog som skickats ut? Utredningen om Nato nämns inte. Där finns inte ett ord om kärnvapen och den historia vi har i frågan allt sedan Östen Undéns plan i FN 1961 till Alva Myrdal Nobelpris 1982 och Palmekommissionens lyckade påverkan på Reagan och Gorbatjov som ledde till det första nedrustningsavtalet om kärnvapen. Ej heller om att Nato har mer eller mindre förbjudit oss att följa Österrikes och Irlands exempel .

Och inte heller om att vi faktiskt har varit med i Nato i nästan 20 år, dvs övergivet FN:s blå baskrar och i stället stridit under Nato- flagg i det Pentagonledda kriget i Afghanistan. Vad säger dess fasanfulla slut om Nato? Här behövs det en ordentlig granskning innan vi fattar beslut i vår folkliga fredsrörelse som vi menar att Socialdemokratin är.

Pierre Schori

Tidigare statsråd, FN-ambassadör och chef för FN:s fredsbevarande styrka i Elfenbenskusten

Daniel Suhonen svarar:

Kära Pierre!

Tack för ditt brev. Det är inte förvånande att du i denna fråga – för ovanlighets skull inte kommer till samma slutsats som jag gör. I grunden håller jag ju med dig, kärnvapen borde avvecklas. Helst skulle jag se att Sverige kunde välja militär alliansfrihet, med ett starkt eget försvar. Tyvärr är det avvecklat till stora delar, inte minst civilförsvaret.

För mig är det händelserna, det vill säga Rysslands vidriga angrepp på Ukraina den 24 februari 2022 som ändrar allt. Därmed måste vi bygga försvarsförmåga och få säkerhetsgarantier. EU-vägen tror jag inte är realistisk. Och realism är vad vi behöver här.

Som du nämner har vi i praktiken varit på väg in i NATO under lång tid.

Vi samarbetar på djupet med NATO och alla våra försvarsgarantier och samarbeten går åt ett håll, till USA. NATO-kritikernas favoritargument om ett USA lett av Trump gäller ju ännu mer för dagens svenska USA-baserade bilaterala avtal och de försvarsgarantier vi har. Joe Bidens löfte att Ryssland inte kan ta en tum av svenskt territorium, faller även de med Trump som president.

Vi är djupt inne i NATO, det enda vi inte har är medlemskortet och solidaritetsklausulen.

Den utvecklingen har jag som du vet varit kritisk till, men nu är det som det är. Därför har jag omprövat min syn och landat i att vi nog måste gå med i Nato. För att vi behöver. Av nöd som jag skriver i min krönika och citerar biskop Brask.

Att du har en annan syn respekterar jag.

Skillnaden mellan oss i denna fråga är att jag drar slutsatsen att Rysslands nya nivå av aggression ändrar spelreglerna helt för fred i Europa. Då måste också analysen uppdateras.

Daniel Suhonen

Lotta Ilona Häyrynen ny krönikör på Aftonbladets ledarsida och Susanna Kierkegaard blir ledarskribent


Lotta Ilona Häyrynen

Inför valet kommer vi att stärka Aftonbladets ledarsida med flera nya rekryteringar.

De två första är Susanna Kierkegaard, till vardags lördagskrönikör, som blir ledarskribent på heltid ochLotta Ilona Häyrynen som blir ny lördagskrönikör.

Susanna har ju skrivit lördagskrönikor en tid och är känd för läsarna, men det var ett tag sedan Lotta syntes i spalterna. Så vad kan vi förvänta oss av henne framöver?

Vi frågade.

Välkommen Lotta, hur känns det att vara tillbaka på Aftonbladets ledarsida igen?

Känns fantastiskt! Jag har vässat pennan och perspektiven och är ready to go.

Vad tänker du om valet i höst?

Jag tänker att det från åtminstone oppositionens håll ser ut att bli den dummaste valrörelsen någonsin. Väljarna har blivit systemkritiska – de förstår vad både marknadsskolan och konsulterna i sjukvården har gjort med välfärden.

Moderaternas och Kristdemokraterna försöker rädda det som räddas kan genom att blåljuga eller spela just dumma. Men de lurar varken mig eller väljarna.

Vad kan läsarna förvänta sig av dina lördagskrönikör?

Ett skarpt öga på klassamhället och ojämlikheten samt texter med människan och mänsklighet i centrum – politiken är ju ett medel för oss, inte ett mål i sig.

Och en hel del ren språkglädje medan vi ändå är igång!

Har du någon förebild som skribent?

Idéhistorikern och professorn Karin Johannisson är och förblir min främsta skrivande förebild. Hon kunde utforska människor, biologi, medicin och inte minst mänskliga känslor så det blev begripligt och satt i sammanhang.

När hon dog 2016 förlorade svensk offentlighet en av sina skarpaste pennor och tänkare.

Vad önskar du din mest av allt just nu?

En tupplur. Blir ett långt valår detta.

Första lördagskrönikan av Lotta Ilona Häyrynen publiceras i morgon.

Anders Lindberg

En ny vänstersajt ser dagens ljus – Bygget

Idag lanseras den nya vänstersajten Bygget av tidigare deltagare i Aftonbladets ledarskribentutbildning.

Du hittar sajten här.

Och på Twitter här.

Bygget kommer att ha en ledarsida, en kultursida och ett nyhetsbrev. Bland annat.

Arbetet sker i en självständig ideell förening och tanken är att erbjuda nya och gamla skribenter som vill testa något nytt en plattform för att göra det.

Bygget kommer också att finnas på lite nya ställen, som tiktok och streamingtjänsten twitch som når andra personer än de som vanligen hänger på ledare och kultursidor.

Redaktionen består av:

Lisa Gemmel, ansvarig utgivare, chefredaktör och politisk redaktör

Susanna Kierkegaard, kulturredaktör

Max V Karlsson, webb- och sociala medier-redaktör

Sara Flink, mejlredaktör

Amra Bajric, redaktionsmedlem

Bygget är inte en del av Aftonbladets ledarskribentutbildning även om grundarna har sin bakgrund där. Men tanken är att de nu närmare 80 personer som nu har genomgått ledarskribentutbildningen och ingår i nätverket kring Ledarskriv är välkomna, liksom andra med hjärtat till vänster.

Bygget öppnar idag för fler skribenter och fler ideer, redaktionen nås på info@bygget.media

När vi startade Ledarskriv för nio år sedan var en av tankarna just att hitta fler vägar in i skrivandet för unga vänstermänniskor. Nu blir Bygget ytterligare en sådan väg.

För det är just det som är grejen: högern har visserligen pengarna, PR-avdelningarna och nästan alla landets ledarsidor – men vi har människorna.

Och det är människor som formar framtiden.

Anders Lindberg

M vinner twitter, S vinner val

Denna text är hämtad från veckans nyhetsbrev från Aftonbladet ledare.

Prenumerera på nyhetsbrevet direkt i din mailbox på söndagarna här.

M vinner twitter, S vinner val

Jag har en spaning.

I skrivande stund toppar den politiska nerd-sajten Dagens opinion med två nyheter.

HETAST: Nio av tio borgerliga i topp – fortsatt ras för Greta Thunberg

Och:

NOVUS: De rödgröna drygar ut avståndet

Jag tror att de hänger ihop.

Det handlar om två olika mätningar.

Dagens opinion har tillsammans med Bumblewing sedan länge mätt genomslag i sociala medier och över tid har den borgerliga dominansen blivit i princip 100 procent i toppen.

Den tionde på topp-tio som inte är ”borgerlig” är för övrigt Viktor Barth-Kron på nionde plats från liberala Expressen.

Första S-märkta är Annika Strandhäll på plats 21 men gissningsvis handlar hennes placering kanske inte till hundra procent om hyllningar just förra veckan.

Men bilden är nog ganska korrekt, i princip alla tidigare tunga vänsterpersoner på Twitter har flyttat sitt engagemang till andra plattformar, slutat twittra eller gjort sina konton privata.

Detta handlar om många saker, tonläget på twitter (det är mest ett energiläckage att hänga där), tid och att plattformen rent tekniskt gör det svårt att hålla undan hat och hot även om man försöker.

Bara i år har två personer faktiskt dömts till villkorlig dom och böter för olaga hot efter att ha hotat personer på Aftonbladets ledarsida.

På just Twitter.

Så det är inte jättekonstigt att många lagt av.

Den andra mätningen handlar om väljaropinionen och är gjord av Novus.

Den visar en jätteökning för Socialdemokraterna på 3,7 procent där Magdalena Andersson vinner från i princip alla andra partier.

Men det verkligt intressanta är ställningen mellan blocken. S, V och C skulle få 178 mandat medan M, SD och KD bara samlar 171. Dessutom ligger MP på 3,7 och L på 2,9 vilket gör att de gröna sannolikt kommer in medan Liberalerna inte gör det.

Även om båda skulle komma in handlar det högst sannolikt om omfördelningar inom respektive block vilket alltså skulle göra skillnaden mellan högern och mittenvänstern ännu större i mandat räknat.

Magdalena Andersson skulle om det var val idag alltså inte bara kunna bli omvald som statsminister utan även öka sitt försprång.

Nu är det självklart långt till valet men jag tror faktiskt vi kan skönja två intressanta trender här.

Moderaterna och SD-blocket kommer att vinna i sociala medier.

Socialdemokraterna kommer att vinna valet.

Varför börjar jag tro det?

Förutom dessa mätningar, som självklart är ögonblicksbilder och som ju kommer att ändras tusen gånger innan valet finns några politiska ”megatrender” att hålla ögonen på.

Den första är den valvind som blåst i andra europeiska länder. Vi har nu vänsterledda regeringar i samtliga nordiska länder och även i Tyskland.

Och det är delvis en ny väljarkoalition det handlar om där gröna frågor spelar större roll än tidigare, jämställdhet är viktigare tillsammans med en revolt mot den nyliberala ekonomiska modell som så grundligt havererat i finanskrisen och under pandemin.

Att tala om en ”ny vänster” är att gå för långt men någonting har hänt, särskilt bland unga i spåren av de senaste årens politiska revolutioner som #MeToo, Black Lives Matter och Greta Thunbergs skolstrejk.

Och högern har helt bommat denna utveckling.

Den andra trenden handlar om, i brist på bättre begrepp, tonalitet.

Det är inte bara Twitter som är en kloak. Moderater, Kristdemokrater och Sverigedemokrater börjar sedan en tid låta som de gör på Twitter även i den allmänpolitiska debatten. Tonläget är oerhört hårt, elakt och hånfullt.

Men väldigt få människor trivs med ett politiskt samtal på dessa villkor, de stänger av.

Jag tror detta spelar mindre roll mellan valen då färre är intresserade av politik, men under nästa år kommer ungefär 400 000 förstagångsväljare att verkligen försöka sätta sig in i vad de ska rösta på. Och miljoner väljare som följt alla röriga turer denna mandatperiod mellan veckohandlingar och hämtningar på förskolan kommer att läsa på, fundera, prata med vänner och familj och sedan bestämma sig för vad de ska rösta på.

När de öppnar M:s, KD:s och SD:s låda kommer de att mötas av ett tonläge som har noll med deras vardag att göra.

Många kommer att uppleva denna retorik, där Sverige ständigt är på väg mot avgrunden, lika attraktiv som en burk med maskar.

Jag tror högern har radikaliserats långt bortom mainstream och lämnat mitten därhän. Att det inte märks i opinionsmätningarna än handlar om människors uppmärksamhet, inte deras värderingar.

Den tredje politiska megatrenden handlar om land-stad.

I veckans stora väljarbarometer från SCB vinner de rödgröna Stockholm och Vänsterpartiet är uppe på 18 procent.

Det betyder att V faktiskt har chans att utmana M om positionen som näst största parti i Sveriges huvudstad.

I ett europeiskt perspektiv är detta inte konstigt. Där är ofta städer röda medan landsbygden är blå.

Men i Sverige har Stockholm varit Moderaternas skyltfönster. Den tiden kan vara förbi.

Det finns en matematisk paradox här. För medan det politiska samtalet på senare år har handlat allt mer om att vinna SD-män på landsbygden så bor närmare hälften av befolkningen fortfarande i de tre storstadsområdena.

Och de trender som börjar i storstäderna brukar ganska snabbt sprida sig till andra marginalväljare i mellanstora städer som Uppsala, Västerås, Norrköping, Linköping, Karlstad, Jönköping, Örebro, Umeå och Luleå.

Historiskt är det just dessa väljare, ofta barnfamiljer, ofta mitt i livet och ofta ganska positiva till framtiden som avgör svenska val. Men i sin tävlan om samma SD-män på landsbygden ser M, KD och SD helt ut att ha struntat i dem.

Jag tror det kan straffa sig – för det är just dessa personer som i vanliga fall kan tänka sig byta mellan blocken.

Nu är jag en enkel ledarskribent, men för mig ser det progressiva skiftet i Europa, självradikaliseringen av högern och trenden med allt rödare städer ut att gå helt på tvärs med vårt offentliga samtal.

Media, särskilt SVT, hänger fortfarande på Twitter. Och då hittar man som sagt miljöminister Annika Strandhäll först på plats 21.

Vanliga människor är dock någon helt annanstans. Och jag tror medierna skulle vinna mycket på att bredda perspektivet till de frågor som faktiskt påverkar betydligt fler människors vardag än migrationspolitiken och gängskjutningarna på Järvafältet.

Dessa frågor är viktiga, jag säger inget annat.

Men skolan är faktiskt viktigare, sjukvården är viktigare i nästan allas vardag, äldreomsorgen är viktigare, den sociala tryggheten, den ekonomiska politiken är betydligt viktigare.

Denna vecka har kris-och-panik-partiet L lyckats göra slutförvar av utbränt kärnbränsle till en av de viktigaste politiska frågorna.

Det är den inte, frågan kan utan problem vänta. Kärnbränslet är livsfarligt i tiotusentals år så några veckor hit eller dit spelar noll roll.

Förlossningsvården kan dock inte vänta, äldreomsorgen inför pandemins fjärde våg kan definitivt inte vänta, skolan i utsatta områden kan inte vänta. Men var är de strålkastarna? De fördjupningarna? De ansvarsutkrävande intervjuerna?

Verkligheten är inte Twitter, svensk politik borde sluta handla om vad som är stort och litet där. Då skulle också många fler vanliga människor känna igen sig i vad som diskuteras.

Och partierna gör dessutom bäst i att inte glömma en annan sak.

Skillnaden mellan Twitterkontot @torshammar34567 och personer som finns i verkligheten är att riktiga människor har rösträtt.

Anders Lindberg

REPLIK från Barbara Bergström på Aftonbladets ledare om DN-reportaget om IES

Foto: Izabelle Nordfjell / TT / kod 11460

I en ledare i Aftonbladet (9/12) påstås med referens till DN-reportern Björn af Kleen att jag skulle ha torkat av mina tvättade händer på fotografen Alexander Mahmouds skjorta och därmed visat ”en människosyn som gör skillnad på folk och folk”. Jag är djupt skakad av denna beskrivning, som strider helt mot mina vanor och värderingar.

Vad som hände var följande: Jag torkade av vatten från händerna på mina egna kläder. Sedan kramade jag i värme om DN:s fotograf, som jag tyckte mycket om och fick god kontakt med under en hel dag i våra skolor. Jag sa något skämtsamt om att han också hjälpte till att torka mina händer när de rörde hans rygg.

Allt skedde i en anda av vänskaplighet. Jag har den största respekt för Alexander Mahmoud och vet hur professionell han är som journalist, utöver att vara en fin och intressant människa.
Jag har varit i kontakt med Alexander efteråt och han vidimerar min bild av vad som hände, och att vi hade ett gott skratt tillsammans.

Mer var det inte.


Barbara Bergström

grundare Internationella Engelska Skolan

Aftonbladets ledarskribentutbildning – dags för nionde säsongen

Carl Bildt

Kanske är du en av dem som redan skriver, tycker och engagerar. Som har hjärtat till vänster. Och som längtar efter mer professionella verktyg och nätverk, fler läsare och större genomslag.

I så fall kan Aftonbladets ledarskribentutbildning, #ledarskriv, vara något för dig.

Aftonbladet ledare har beteckningen oberoende socialdemokratisk och är Sveriges största och mest engagerande ledarsida.

Skribenter som gått #ledarskriv har sedan tagit plats på ledar- och kulturredaktioner, som krönikörer, fria opinionsbildare, på myndigheter och i organisationssverige. Redan har omkring 80 personer genomgått utbildningen och genom #ledarskriv blir du en del av Sveriges största nätverk av aktiva opinionsbildare till vänster.

I framtiden kommer de att förändra världen, de har redan börjat.

Om #ledarskriv

Utbildningen syftar till att ge fler yngre personer verktyg och nätverk för progressiv opinionsbildning. Den ger också nyttiga kunskaper och erfarenheter för den som i framtiden vill arbeta som exempelvis ledarskribent.

Till stor del handlar utbildningen om att utveckla skrivande och metoder i dagens mycket föränderliga opinionsbildningslandskap. Som handledare fungerar förutom Aftonbladets ledarredaktion andra personer med lång praktisk erfarenhet av opinionsbildning.

Utbildningen omfattar tre helginternat på kursgården Bommersvik, i Södermanland, samt två praktiperioder om sammanlagt fyra veckor på olika rödgröna eller S-märkta redaktioner. Det tredje internatet hålls i form av ett tillämpat rollspel där även tidigare deltagare i ledarskriv deltar.

28 – 30 januari på Bommersvik internat 1
11 – 13 mars på Bommersvik internat 2
28 mars -8 april Praktikperiod 1
2-13 maj Praktikperiod 2
3-5 juni Bommersvik internat 3

Mellan varje kursmoment följer hemuppgifter och praktiska övningar. Samtliga kursmoment liksom hemuppgifter är obligatoriska. Tiderna för praktiken kan variera något, berätta gärna i din ansökan om du har särskilda önskemål.

Vem kan söka och får man betalt?

Du som söker ska vara mellan 21 och 30 år, och ha relevant utbildning och/eller erfarenhet. Det kan handla om journalisterfarenheter, aktivt bloggande eller annan skrivvana.

Utbildningen är avgiftsfri för dem som deltar, och ersättning enligt SJF:s praktikavtal utgår under praktikperioderna.

Vem finansierar #ledarskriv?

De större redaktioner som deltar står för praktikersättning för sina praktikanter. I övrigt finansieras ledarskribentutbildningen av LO.

Rekryteringen sker genom en öppen ansökningsprocess, där alla är välkomna att söka.

På grund av Covid-19

Vår planering bygger på att kursen går att genomföra på ett coronasäkert och tryggt sätt. Vi kommer att följa myndigheternas råd och rekommendationer. Utbildningen kommer därför att anpassas till det läge och de rekommendationer som gäller när olika kursmoment ska genomföras.

Hur ansöker jag?

Ansökningsformuläret hittar du här.

Sista ansökningsdatum är 7 januari 2022.

Om du har praktiska frågor om utbildningen kan du höra dig till carina.persson@bommersvik.se

Anders Lindberg

Välkommen som lördagskrönikör Susanna Kierkegaard

Susanna Kierkegaard börjar idag som lördagskrönikör på Aftonbladets ledarsida. Susanna kommer att skriva lördagskrönikor varannan vecka från och med idag.

Välkommen!

– Tack tack!

Vem är du?

– Jag har vikarierat som ledarskribent på Aftonbladet tidigare. Men jag tycker att krönikor är det roligaste att skriva så idag är jag glad. Tidigare har jag jobbat på Arenagruppen, i Europaparlamentet i Bryssel och pluggat tre år i Oxford.

Vad kan läsarna förvänta sig av dig på Aftonbladets ledarsida?

– En kul överraskning varannan lördag, hoppas jag.

Du är gammal EU-fantast. Varför älskar du EU?

– EU-politiken är helt gränslös jämfört med svensk politik. I Bryssel kan precis vad som helst hända, ambitionerna är höga och budgetarna gigantiska. Resultatet blir inte alltid perfekt, men det finns åtminstone alltid något kul att skriva om.

Finns det något vi inte vet men borde veta om dig?

– Det finns tre saker i livet som jag är riktigt besatt av: att bygga saker själv, att sköta min bokföring och att läsa om Nordirland. Jag kan inte förklara varför men när jag ägnar mig åt dessa saker kan jag inte sluta, jag glömmer bort att äta och sova.

Vad skriver du om i din första lördagskrönika idag, och varför?

– Utopisk socialism, politisk arkitektur, depression och hopp om framtiden. Jag ville berätta något intressant och samtidigt ta med läsaren på en resa genom mitt huvud.

Susanna skriver som sagt sin första text idag. Varmt välkommen.

Anders Lindberg

Välkommen som ledarskribent, Zina Al-Dewany

I dag börjar Zina Al-Dewany som ny ledarskribent på Aftonbladets ledarsida. Zina är inte direkt någon ny bekantskap för läsarna utan har skrivit lördagskrönikor på ledarsida sen 2018.

Välkommen!

– Tack

Vad kan läsarna förvänta sig framöver?

– De som läst mig hittills vet nog vilken ton jag har och vilka ämnen jag är intresserad av, med det kommer att bli mer av allt. Särskilt nu under valåret.

Kan du berätta något om dig själv?

– Jag pluggar till läkare och har studieuppehåll för att fokusera helt på ledarskrivandet eftersom jag är en politiknörd och inte kan hålla mig undan. Och så gillar jag att spela tennis.

Vilka ämnen tycker du är mest intressanta?

– Allt som rör välfärden, vart våra skattepengar tar vägen och vården så klart. Och så har jag ett speciellt intresse för lokalpolitik, oavsett var det är.

Vem vinner valet?

– Frågar du mig vem som vinner valet? Jag tror alla kommer att känna sig som förlorare. Så det kommer att bli en hel del för oss att skriva.

Zina skriver sin första text som ledarskribent idag.

Anders Lindberg

Sida 1 av 216
Senaste inläggen