Vaxholmskonflikten är politik

På torsdag sammanträder arbetsdomstolen för att slutligen avgöra Lavalmålet, eller Vaxholmskonflikten. Grunden är klar. I en dom som väckt vrede i hela det fackliga Europa har EG-domstolen slagit fast att svenska fackförbund inte kan ställa krav på likabehandling av anställda i företag som tillfälligt är verksamma här. Att ändra på den saken är politik och borde ta stor plats i valrörelsen inför det kommande valet till europaparlamentet.

För den svenska arbetsdomstolen återstår att avgöra skadeståndsfrågan. Lavals advokat Anders Elmér, som regisserat hela processen, anser att facken ska betala nästan fem miljoner kronor. Och det trots att arbetsdomstolen redan 2004 slog fast att konflikten inte strider mot de regler som tidigare gällt.

Enligt planerna skulle LO:s tidigare avtalssekreterare Erland Olausson vara en av de fyra domare som representerar arbetsmarknadens parter. Det kommer han nu inte att vara. Elmér har på amerikanskt sätt protesterat och talat om jäv, och för att inte ge advokaten tillfälle till billiga poäng väljer Olausson enligt LO-tidningen att hoppa av.

Kanske hoppas Anders Elmér att han nu får en mer arbetsgivarvänlig domstol. Det är tveksamt. Olaussons ersättare, Lennart Olovsson, är mannen bakom Pappers framgångsrika konflikt i Figgeholm och den som organiserade sympatiaktionen med de finländska pappersarbetarna 2005. Två av de senaste årens mest kontroversiella konflikter på den svenska arbetsmarknaden.

Vaxholmskonflikten är och förblir politik, och en fråga om vilket Europa vi vill se.
Ingvar