Varför når inte inte (s) ut?
Vi spelade in första avsnittet av Korseld idag med Tomas Östros som gäst. Det var roligt, även om iallafall jag tycker att det är ohyggligt svårt att vara utfrågare. Det är något helt annat än att skriva ledare, även om själva upplägget på Korseld är att jag och Sanna ska vara öppna med var vi står.
Idag höll jag av naturliga skäl med Östros om väldigt mycket (det finns många anledningar att vara kritisk till regeringens krishantering vilket vi ju skrivit mycket om här på ledarsidan). Så det var mest Sanna som fick attackera och jag försökte hålla ihop sändningen och ligga på lite i mer övergripande frågor än den aktuella vårbudgeten. Det där är väl en dynamik som kommer förflyttas beroende på gäst. Svårt det också. Men roligt.
Innan programmet öppnade Östros starkt med att påpeka att jag och han inte setts sen jag dök upp oinbjuden på hans 40-års fest för ett antal år sedan. Oups! Det var i ett annat liv när jag var student i Uppsala skyller jag på, och han verkade inte ledsen.
Sedan diskuterade vi sannolikheten för att en gran börjar växa i lungan, en fråga som ju aktualiserats av nyhetsflödet de senaste dagarna. Östros tog upp frågan om vad som gäller för solrosfrön. Men vi kom inte fram till så mycket.
Jag önskar väl så här i efterhand att jag under sändningen hade hållit kvar i frågan jag försökte ställa (ett antal gånger) om anledningarna till att med Östros ord: ”Socialdemokraterna misslyckats i sin kommunikation med medborgarna”. Onekligen är det fascinerande att regeringen kan ha det opinionsstöd den har med en arbetslöshet på 12 procent och när krisen slår hårdare mot Sverige än Europa-genomsnittet. Varför når socialdemokraterna inte ut? Vad är det som inte stämmer? Jag försökte få honom att resonera i de frågorna men lyckades inte. Han hänvisade hela tiden till yttre faktorer nästan som om socialdemokraterna inte kan påverka sitt eget väljarstöd. Jag borde hängt i där och fått honom att faktiskt svara. Eller åtminstone svara att han inte visste. Nåja, man lär sig.
Förövrigt levererade Sanna Rayman en freudiansk felsägning (som klipptes ur programmet) där hon istället för att säga ”skattesänkning”, med bestämdhet krävde ”skattehöjning!”. Alla har visst en inre socialdemokrat någonstans. Även Svd:s ledarsida.
Nästa vecka blir det en moderat vi frågar ut (fast frågan är om Sanna skulle kalla honom moderat). Jag säger dock inte vem. Än.
Katrine Kielos