Vad är en plyschliberal?

Det kändes som det gick otroligt mycket bättre i Korseld idag. Man lär sig! Fast som sagt är det väldigt svårt med TV.

Innan programmet fastnade jag och Per Schlingmann föga förvånande i en diskussion om diverse böcker i politisk kommunikation. Sanna tyckte vi var tröttsamt nördiga och kan ha haft en poäng, men det var två mot en så hon kunde himla med ögonen bäst hon ville.

Schlingmann och jag var hursomhelt eniga i vår fascination för ”Campaigning for Hearts and Minds- How Emotional Appeals in Political Ads Work” av min gamla lärare Ted Brader. Men vi tyckte olika om Drew Westens ”Political brain” som jag inte gillade. Per lyfte även fram Bernie Horns ”Framing the Future- How Progressive Values Can Win
Elections and Influence People” vilket fick Sanna att gå i taket eftersom titeln innehöll ordet ”progressiv”. Ett ord som Per förövrigt återkom till i själva sändningen och som gjorde Sanna lika upprörd då.

Diskussionen om Sverigekontraktet fick vi klippa lite i av tidsbrist så biten när jag viftar med ett kort mot Per och säger: ”Okej, skriv på att du är integrerad nu!”, han utropar ”Nej!” och jag sen försöker få svar på frågan hur många jobb hans förslag om ”svenskkontrakt” kommer att ge. Ja, den kom inte med.

Förövrigt vet jag fortfarande inte vad Sanna och Per menade med ”Plyschliberaler”, men jag vill gärna träffa dem. Plyschliberalerna alltså. De verkar mysiga.