Björklund gör helt om

För drygt två veckor sedan välkomnade utbildningsminister Jan Björklund det svenska landslaget när det återvände från årets yrkes VM i Kanada. På Arlanda mötte han 31 ungdomar som erövrat tre silver – i yrkena folristik, byggplåtslageri och industriteknik – och två brons – i mekatronik och telekommunikation.

Kanske innebar mötet på Arlanda ett slags vändpunkt för Björklund. När han i går presenterade sina förslag till förändring av yrkesutbildningen har han i alla fall gjort helt om, för att låna en term från ministerns egen yrkeskarriär.

Björklund har gång på gång framställt yrkesutbildningen som ett slags negativt val. En väg för den som saknar talang eller vilja för det som frastår som riktiga, teoretiska, studier.

I Björklunds värld har yrkesutbildningarna därmed inte i första hand haft sitt värde som ett sätt att försörja samhället med nödvändiga yrkeskunskaper, eller som ett sätt för unga människor att förverkliga sina drömmar. I utbildningsministerns beskrivning har yrkesutbildningarna mest varit ett sätt att lösa skolans problem med elever som misslyckas eller inte passar in.

Nu har han alltså tänkt om. Enligt det förslag som presenterades i går kommer det också i fortsättningen att krävas godkänt betyg i svenska, engelska och matematik. Borta är planerna på att sänka kraven, och eftersom vi har med en folkpartiledare att göra nöjer han sig inte med att göra halt. Han marscherar kavat åt andra hållet. Utöver svenska, engelska och mattematik tänker Björklund nu kräva godkända betyg i ytterligare fem ämnen.

Det är på det hela taget utmärkt. Björklunds sätt att betrakta yrkesutbildningen som en avstjälpningsplats har inte bara varit ett hån mot lärare och elever på programmen. Det har dessutom hotat kunskaper som är nödvändiga för att samhället ska fungera.

Dilemmat med de elever som av olika skäl inte lever upp till kraven står dock kvar, och det växer i takt med att Björklund kommenderar fram en allt hårdare sortering i skolan. Dagens individuella program erbjuder knappast någon lösning, på den punkten är de flesta överens. Björklund vill nu införa en nyordning, med fem olika program för de elever som inte möter kraven.

Det handlar om preparandkurser, förberedelser för yrkesprogram, yrkesintroduktion, individuella alternativ och en särskild språkintroduktion.

Idéerna är knappast nya. De kommer att fungera – ibland. Men att erbjuda fler vägar för den som misslyckas kan inte vara grunden i en fungerande skolpolitik. En sådan måste byggas på att förhindra utslagningen så långt det alls är möjligt.

Ingvar Persson