Någon annans huvudvärk

Det tillhör den svenska politikens standardämnen att diskutera hur socialdemokratin sätter systemen framför människors vardag. Och det är inte oförtjänt. En framgångsrik samhällskraft riskerar alltid att bli så förtjust i sina politiska lösningar att resultatet hamnar i bakgrunden.

Ändå har jag svårt att påminna mig att socialdemokratin skulle ha överträffat den uppvisning vi sett av regeringen i frågan om apoteken.

Det bärande argumentet för en avreglering av läkemedelshandeln har hela tiden varit tillgängligheten. Varför, har man frågat, ska det vara omöjligt att få tag på en värktablett när klockan passerat sex? Varför ska näsdroppar låsas in bland vita rockar och gröna skyltar?

Det är bestickande. De flesta anser sig trots allt kapabla att handskas med Alvedon och Nezeril utan en apotekares hjälp.

Just därför borde alltså avregleringens anhängare applådera samarbetet mellan Apoteket AB och Ica. En bättre lösning för att garantera tillgängligheten är svår att tänka sig.

Och ändå valde alltså Hägglund att sparka Apotekets styrelse för att stoppa samarbetet. Varför, kan man fråga sig?

Jo helt enkelt därför att det skulle ge kunderna för bra service. Om apotekets näsdroppar och huvudvärkstabletter fanns att köpa på Ica skulle det bli svårt för de internationella apotekskoncerner regeringen bjudit in till Sverige att tjäna några pengar. Och utan kommande vinster ingen utförsäljning av apotek, och ingen privatisering.

Regeringen sätter inte stopp för apotekets samarbete med Ica för att rädda tillgången till receptfria läkemedel i vardagen. De stoppar samarbetet för att rädda utländska koncerners möjlighet att göra vinst. Men allra mest försvarar Göran Hägglund en politisk idé, ett system.

Och då får vardagens för influensasjuka eller föräldrar med snuviga barn stå tillbaka.

Ingvar Persson