Vilket ansvar har Olofsson för Saab

Det här är precis det som inte borde få hända. De anställda vid Saab i Trollhättan har under det senaste 18 månaderna gått igenom ett stålbad. Långivare har skrivit ner fodringar, medarbetare har sagts upp och försäljningen har rasat.

Nu tycktes det äntligen vara på väg att vända. Introduktionen av den nya Saab 9.5 togs emot väl. Fabriken har anpassats för att ta emot produktion som plockats hem, och bilbyggare återanställdes.

Dessutom fortsatte processen för att Koenigsegg skulle ta över.

Beskedet att affären är avblåst riskerar att slå omkull allt.

Enligt Koenigsegg är det förseningarna som knäckt affären. Det är en beskrivning som måste ifrågasättas. Sportbilstillverkarens planer har ifrågasatts redan från början. Många kommer att misstänka att det vi nu ser är ett spektakulärt sätt att komma ur en process som vuxit det lilla företaget över huvudet.

Ändå kan inte Koenigseggs beskrivning viftas bort. Affärsplanen för Saab har granskats och godkänts av den svenska statens konsulter, och GM har som säljare valt att satsa på den svenska sportbilstillverkaren.

Dessutom har processen verkligen försenats. Entusiasmen i Trollhättan och hos Koenigsegg har aldrig mötts av något engagemang från Näringsdepartementet. Maud Olofsson förklarade redan för över ett år sedan att hon i praktiken betraktade Saab som historia.

Det har fördröjt processen, inte minst i förhållande till konkurrerande biltillverkare i andra länder.

Går Saab-affären verkligen under måste frågan om hur Näringsdepartementet under Maud Olofsson skött fordonskrisen ställas igen. Och den här gången kommer det inte att räcka med allmänt tal om ansvar för skattebetalarnas pengar.

Ingvar Persson