Ett ovärdigt schackrande

Det har beskrivits som en såpa, och som ett förhandlingsspel. Men i verkligheten är cirkusen kring Saab och företagets anställda varken ett skådespel eller ett spel. Det handlar om framtiden för människor och om en viktig del av svensk industri.

I går tog den av allt att döma slut.

”Vi lägger ned Saab” sa GM chefen Whitacre till Reuters.

Mycket tyder på att GM i verkligheten aldrig velat ge Saab chansen att få nya ägare. Fabriken på Stallbacka, och de anställda på Saab, finns alldeles för långt bort från makten i Detroit och Washington. Rösterna från Trollhättan har inte nått fram, Saab:s framtid har överlämnats åt ett ovärdigt schackrande.

Lite mer förstärkning från den svenska regeringen hade kanske kunnat hjälpa.

Om nu nedläggningen, som det tycks, faktiskt genomförs är naturligtvis Saab:s anställda förlorare. Det kommer att krävas betydligt mer än de pliktskyldiga insatser regeringen hittills utlovat för att stödja Trollhättan.

Förlorarna finns också hos underleverantörer och deras anställda. Företagen som säljer till Saab varslar redan, och fler kommer att följa.

Men framför allt är det svenska samhället, och den svenska ekonomin, förlorare. För trots alla beskrivningar av industriproduktion som något från gårdagen är verkstadsindustrin avgörande för välfärd och välstånd i landet.

Det är inte – för att använda statsminister Reinfeldts ord – ”ett varumärke i en varumärkesportfölj” som läggs ner. Det är en exportindustri som levererat skatteintäkter och exportinkomster.

Ett Sverige utan Saab blir ett fattigare land.

Ingvar Persson