I Trollhättan handlar det om framtiden

Framtiden för Saab är inte bara en ödesfråga för de anställda i Trollhättan. Det som händer kommer också att finnas med när historien över regeringen Reinfeldt ska skrivas. I Rosenbad blir det svårt, till och med om Saab till slut skulle få en ny ägare.

Ledarsidorna i Stockholms morgontidningar låter oss ana vilka vägval ministrarna står inför.

De kan, som Svenska Dagbladet, jublande hävda att regeringen haft rätt redan från början. Blir det en Saab-affär visar det att näringsminister Olofsson gjorde rätt när hon föreslog vindkraftstillverkning i lokalerna, och att hon gör rätt nu när staten förbereder garantier av lån.

Så där brukar landets näringsminister låta.

Regeringsmedlemmarna kan också, som Dagens Nyheter, lite svårmodigt varna för framtiden. Problemen är inte över, skattebetalarnas pengar fortfarande i fara och bilbranschen tuff. Någon tröst finner tidningen i Riksgäldens granskning, men mest tycks man hoppas slippa höra talas om bilindustrin mer.

Det går att ana statsministerns röst.

På en punkt står dock doktrinen från det senaste året kvar. Staten eller samhället ska under inga förhållanden blandas in. Industrin är de privata ägarnas planhalva.

Det fanns en tid för inte så länge sedan när det hade varit möjligt att dra andra slutsatser. En tid när General Motors agerande med ständigt skiftande budskap, oklara besked och arrogant ointresse för sina anställda hade skapat en debatt om gränser för de multinationella företagens makt.

På den tiden hade upprördheten också varit stor om en koncern, som Ericsson, valt att höja aktieutdelningen samtidigt som tusentals anställda tvingas sluta. Och hade någon, som Investors Börje Ekholm, föreslagit högre styrelsearvoden samtidigt som arbetsgivarna driver nollbud i avtalsrörelsen hade det blivit ett herrans liv.

I dag passerar sådant.

Att Trollhättans framtid ligger i händerna på palatspolitiken i GM-skrapan i Detroit är tingens ordning, liksom att aktieägarna ska hållas skadeslösa och direktörerna ha sina bonusar.

Politiken blir inte mycket mer än en publik, som kan jubla eller gnälla, men som har mycket lite inflytande på det som händer på planen.

För Trollhättan spelar det ingen roll. Där handlar det om framtiden.

Ingvar Persson