Arbetsgivarna har ansvar för konflikten

Årets avtalsrörelse kommer att förändra relationerna på arbetsmarknaden och den svenska lönebildningen. Konflikten i pappersindustrin är ännu ett tecken. Den ordning där industrin utgjort norm för andra sektorer håller på att falla samman.

En lönebildningsregim är nämligen mer än en förhandlingsordning. Den handlar om förtroende och ansvar, och om traditioner som de inblandade är redo att acceptera.

I år har mycket av detta rivits ner.

Det kommer att påverka samarbetet mellan arbetare och tjänstemän inom industrin. Det förändrar samarbetet mellan industriförbunden i LO, och det påverkar industrins inflytande över andra delar av ekonomin.

I värsta fall skulle hela systemet för en ansvarsfull lönebildning kunna falla samman.

Regeringen har bidragit till oron. Tjänstemännen i Unionen utmanade det fackliga samarbetet, och LO-förbundens sammanhållning lämnar en del i övrigt att önska.

Huvudansvaret måste dock förläggas på annat håll, hos arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv. De höll i det längsta fast vid nollbudet. De stoppade alla förhandlingar utom de direktörerna själva prioriterade och de har försöka splittra motparten.

Om resultatet blir att respekten för industrin som norm faller samman kan konflikten i pappersindustrin följas av många fler.

Det tjänar ingen på. Därför är kanske trots allt inte ansvaret för det som hänt den fråga som borde stå överst på dagordningen. Den borde i stället vara hur den svenska arbetsmarknaden ska hitta tillbaka till förtroendefulla relationer?

Ingvar Persson