Ränder som inte går ur

De senaste dagarna i svensk politik har onekligen varit märkliga. Att oppositionen försöker framställa sig som regering, och att regeringen vill gå i opposition, händer visserligen. Men att vi alla tycks acceptera det som ett faktum, drygt fyra månader före ett val, måste ändå vara unikt.

Aktuellt debatt mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin blev ännu ett exempel.

Mona Sahlin talade om att minska klyftorna och om högre skatt för höginkomsttagare. Klassiska socialdemokratiska krav.

Fredrik Reinfeldt vacklade en smula mellan argumenten. Frågan vi inte fick något riktigt svar på är varför han är så arg?

Är det för att oppositionen föreslår en ”skatteslägga”, som Anders Borg brukar uttrycka det? Eller är det därför att de tre oppositionspartierna i själva verket accepterar den absoluta lejonparten av de skattesänkningar som genomförts, trots massiv kritik under mandatperioden? I Aktuellt försökte Reinfeldt säga båda sakerna på samma gång. Det blir lite svårt att hänga med.

Klart är i alla fall att motsättningarna från den förra valrörelsen finns kvar när det gäller sjuka och arbetslösa, ”människor som inte jobbar” med statsministerns ord. Frågan är om den retoriken fungerar en gång till. När det för fyra år sedan talades om ”jobbpolitik” fanns det antagligen många som inte tänkte på chockhöjning av a-kasseavgiften eller utförsäkring av sjuka.

Nu borde väljarna veta bättre. Det är Sahlins bästa argument.

Ingvar Persson