Exit Littorin

Sven Otto Littorin tycks inte ha stått inför något svårt val. Han anger som skäl till sin avgång från arbetsmarknadsministerposten att han måste sätta sina barn, sin fästmö och sig själv först i en situation där privatliv och rollen som hårt påpassad offentlig person inte går ihop.

I valet mellan att stanna kvar i strålkastarljuset med allt vad det innebär av fortsatt närgången bevakning och att skydda främst barnen från journalistisk ”belägring” väljer han det senare. Det är fullt förståeligt. Gränsen går vid barnen.

Det är naturligtvis en avvägningsfråga hur mycket av en ministers civila liv och person som nödvändigtvis ska vikas ut till allmänt beskådande. Och hur mycket till exempel en minister ska tvingas tåla. Littorin var hårt pressad privat. Om det kan anses anses ha påverkat hans arbete som statsråd har det naturligtvis varit av allmänt intresse. I det perspektivet måste man konstatera att granskningen av statsråd och andra offentliga personer med stort ansvar måste fortsätta – och vara rätt så närgången.

Men runt barnen måste sättas en gräns som inte ska överträdas.