En mardröm – men historien fortsätter

Höstens sista humla kravlar fram över kärleksörten. Solen värmer, om än mycket försiktigt.

Själv går jag de kanske fyra hundra meterna till Folkets Hus, för dagen förvandlat till vallokal. Trots ett rekordstort förhandsröstande kommer människor i en strid ström.

Utanför entrétrappan pratar jag med grannarna och vänner. Någon beklagar sig över fotbollen, där Degerfors senast besegrade Brage. En behöver hjälp att passa en hund medan han röstar. Andra har satt på slipsen. Det är lite högtidligt.

Alla är oroade över tanken att SverigeDemokraterna skulle ta plats i den svenska riksdagen. Blir vallokalsundersökningarnas resultat också valresultat ser precis den mardrömmen ut att bli verklighet.

Det har varit en valrörelse som till stor del dominerats av opinionsundersökningar och spekulationer. Partierna och deras ledare har manövrerat för att undvika besvärliga frågor, ofta just de som berör väljarna mest. Mediernas rapportering har stundtals gränsat till det oanständiga, och struntsaker har fått spela huvudrollen.

Nu stundar ett politiskt kattrakande och ändlösa diskussioner om hur Sverige ska kunna styras.

Men allt det där känns långt borta när jag står där i höstsolen och talar med mina grannar. För politik är på allvar, precis som demokratin. Och den blir aldrig allvarligare än en valdag som denna.

Politiska ledare kommer att hävda att de skriver historia i kväll. Övermod säger jag. Det är människorna som skriver historien, och den berättelsen kommer att fortsätta.

Ingvar Persson