Ett landskap med en brun nyans

I Malmö hoppades Ilmar Reepalu kunna behålla den lilla men klara majoriteten för de rödgröna. Hans oro dagarna före valet gällde främst Sverigedemokraterna, som vid valet 2006 samlade 7 procent av rösterna i kommunvalet. Nu var känslan att andelen skulle öka. Och den känslan bekräftades. SD ökar sin väljarandel till omkring 11 procent. Om ställningen runt midnatt blir det slutgiltiga valresultatet blir SD tredje största parti i Malmö.

Än värre blir situationen om de rödgröna förlorar sitt övertag i fullmäktige. När nästan alla distrikt var räknade i natt hängde majoriteten i en skör tråd. I en annan storstad, Göteborg, finns inget underlag för en rödgrön majoritet. Men till skillnad från i Malmö ökade inte SD särskilt mycket i Göteborg. I stället var det enfrågepartiet Vägval, motståndare till de planerade trängselskatterna, som tog ett rejält steg framåt med nästan 6 procent av rösterna.

I Göteborg försvann den så kallade Johanssoneffekten med Göran Johanssons avgång från posten som kommunstyrelsens ordförande. I Malmö har det funnits en liknande Reepalueffekt, svagare nu än tidigare. Vilket inte bör leda till slutsatsen att Ilmar Reepalu ska lämna kommunpolitiken – om han nu skulle umgås med sådana planer. Det skulle bara göra ont värre.

Nu mer än nånsin behövs krafter som kan bjuda rasismen och främlingsfientligheten motstånd. De skånska siffrorna när det gäller valet av SD talar för sig själva: Bjuv över 19 procent, Bromölla nästan 16 procent, Burlöv över 17 procent, Eslöv 14 procent, Hässleholm 14 procent, Svedala 16 procent, Trelleborg 15 procent – och så fortsätter det. Förra valets skånska SD-framgångar var ingen tillfällighet. Skåne har fått en tydlig brun nyans.