Moraliteter och fromma förhoppningar
Svenska Dagbladets näringslivssidor kan i dag avslöja att det ligger svenska intressen bakom det bemanningsföretag som rekryterat bärplockare från Bangladesh till de jämtländska skogarna.
Det kan knappast förvåna någon. Naturligtvis finns det svenska intressen bakom en affärsidé som bygger på att värva människor – ofta utblottade – från ett av världens fattigaste länder till ett osäkert arbete som blåbärs- och lingonplockare. Det är en cynisk hantering, där människors värde lätt hamnar under noll.
Allt det där har svenska myndigheter vetat länge, liksom svenska politiker. Ändå har det hela fått fortgå, eftersom bärbranschens behov av billig arbetskraft fått gå före. De verkliga reaktionerna kom först för ett drygt år sedan, när utnyttjade människor krävde sin rätt.
I år skulle reglerna följas. Att det inte fungerat är bara alltför uppenbart.
Nu fråga Svenska Dagbladet partierna vad de är beredda att göra för att undvika att årets skamliga scener ska upprepas. Inte mycket visar det sig, i alla fall om man frågar regeringspartierna.
Moderaterna anser att regelverket är tydligt, och att ursprungsländerna har ett ansvar. Det är med andra ord den bangladeshiska staten som ska förhindra svenska svindlare med papper från svenska myndigheter från att plundra människor i byar runt om i deltalandskapet.
Folkpartiet tycker att Migrationsverket kan skicka med en broschyr på det språk plockarna talar och Kristdemokraterna vill erbjuda tolkhjälp. Centerpartiet, som antagligen uppfattar sig som bärföretagarnas politiska hamn, vill se en dialog mellan branschen och myndigheterna.
Det är samma visa som tidigare. Moraliteter och fromma förhoppningar, men inte en stavelse om att skapa förutsättningar för att människor ska behandlas anständigt.
De rödgröna är en smula mer realistiska. Socialdemokraterna vill att bemanningsföretagen ska ha en ansvarig på plats i Sverige och Miljöpartiet att Migrationsverket ska få mer resurser. Vänsterpartiet tycker dessutom att de svenska bärföretagen, som till sist är de som tjänar pengar på verksamheten, ska tvingas ta ansvar för de människor som rekryteras.
Då, men bara då, skulle svenska fackförbund kunna göra verklig skillnad.
Hur Sverige behandlar utländska bärplockare lär inte bli någon stor fråga i valet, men det borde den vara. Det handlar nämligen både om moral, och om att det cyniska utnyttjandet av människor inte kommer att stanna i skogen.
En regering som inte förmår reagera på det som händer med bärplockarna kommer inte att försvara svenska löntagares rätt att ställa krav på rimliga villkor och anständigt betalt.
Ingvar Persson