Borgs bild av världen

Det är något som inte stämmer med Anders Borgs bild av världen.

Redan i den mening som inleder dagens budget slår finansministern fast att regeringens främsta mål är att ”föra Sverige till full sysselsättning”. Det är jobben som räknas.

För övrigt andas Borgs budget optimism. Det går bra för Sverige, bättre än för andra länder. Återhämtningen är både bredare och kraftigare än förväntat, och i prognoserna tangerar tillväxten fem procent.

Samtidigt talar siffrorna i tabellen för arbetslöshet ett annat språk. Nästa år beräknas den bli åtta procent. Massarbetslöshet enligt alla klassiska sätt att räkna.

Det går bra för Sverige, men inte på den punkt regeringen säger är den viktigaste…

Borgs budget borde med andra ord vara en kraftfull fältplan för aktiv arbetsmarknadspolitik, nya insatser och resolut politik för att skapa jobb.

Av detta finns mycket lite.

Anslaget till arbetspraktik höjs något, även om till och med arbetsmarknadsdepartementet medger att det är svårt att veta vad åtgärden ger.

Ett särskilt anställningsstöd för långtidsarbetslösa får mer pengar, framför all med argumentet att de långtidsarbetslösa blivit fler. Unga som hoppat av grundskole- eller gymnasieutbildningen får bättre villkor och yrkesvux fler platser.

Dessutom fick den nya arbetsmarknadsministern – Hillevi Engström – i måndags göra ett slags debut när hon som sitt första egna utspel kunde presentera ännu ett program för coachning, den här gången ända in på arbetsplatsen.

Vällovligt, men knappast ett åtgärdspaket för full sysselsättning i en tid av massarbetslöshet.

Det är knappast någon tillfällighet. För Anders Borg och regeringen handlar jobbpolitik nämligen inte om aktiva åtgärder eller nya möjligheter att lära. Det handlar om ”sökfriktioner”, för att citera motiveringen bakom måndagens ekonomipris till Nobels minne.

I klartext, sänkt ersättning till sjuka och arbetslösa ska tvinga ner lönerna – inte bara för de arbetslösa – och öka fliten bland de arbetssökande.

Resultatet ska – enligt modellen – bli fler jobb, färre arbetslösa och större klyftor.

De senaste fyra åren visar att i alla fall den sista punkten fungerar.

Det är därför Anders Borg ser så belåten ut, massarbetslösheten till trots.

Ingvar Persson