I ett dygn höll ytan

I knappt ett dygn lyckades Jimmy Åkesson och hans Sverigedemokrater bevara det upphöjda överseende som varit partiets lösen sedan inträdet i riksdagen. Sedan stack biskop Eva Brunnes hål på ballongen.

”Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor”, sa biskopen.

En kärnfull tolkning av det kristna kärleksbudskapet.

Hos Sverigedemokraterna föll det dock inte i god jord.

Partiets lite skrämmande pressekreterare, riksdagsledamoten Erik Almkvist, avfärdade prompt biskop Brunner predikan som ett ställningstagande för ”vänsterextremister”. Partiledaren själv valde att marschera ut ur kyrkan med partiets övriga riksdagsledamöter i släptåg.

”Ett av de största etikettsbrott jag varit med om”, säger Folkpartiets Johan Pehrson. Det låter som han levt ett lugnt liv.

Sverigedemokraternas uttåg ur Storkyrkan är knappast i första hand en fråga om olämpligt uppförande. Snarare avslöjar det att grundläggande värden i det svenska samhället plötsligt blivit kontroversiella på allvar.

Och att Sverigedemokraternas polerade yta trots allt inte är tjockare än nattgammal is.

Ingvar Persson