Alf Svenssons diktator

Med en liten devot artikel på Dagens Nyheters ledarsida ville Annika Ström Melin häromdagen lösa Kristdemokraternas tidigare ledare Alf Svensson från hans tidigare stöd för den tunisiska diktaturen.
Ett lite trist inslag i den sandlådedebatt som nu pågår om vem som egentligen varit mest fjäskande inför för Ben Alis tunisiska diktatur.

”Ingen kan betvivla vad Alf Svensson anser om diktaturer”, skrev Stöm Melin.

Nå ja.

Dagens Nyheter får naturligtvis vara hur imponerade som helst av Alf Svenssons demokratiska sinnelag. Det som gör artikeln intressant är att den av allt att döma har Svensson själv som huvudsaklig källa, och Alf Svensson väljer nog att minnas det som passar.

Enligt Dagens Nyheter handlade kritiken mest om att Svensson inte hade tänkt betala för kostnaderna under resan. Och det är riktigt, det fanns en sådan kritik. Svensson funderade på att hoppa av när han tyckte att flyg och hotell för hustrun skulle bli för dyrt, och då erbjöd sig regimen att hjälpa till.

Men minns jag rätt handlade den tunga kritiken inte om pengarna. Uppdraget som observatör kom inte från någon internationell organisation. Det kom från regimen själv, som en del av rekvisitan i ett grundligt riggat val.
Paret Svenssons bild förekom mycket riktigt på framskjuten plats i tunisiska tidningar efter valet.
Så urholkas själva iden om internationellt övervakade val.

Om det säger Svensson, och DN, inte ett ord.

Dagens Nyheter försäkrar också att Alf Svensson visst kritiserade valet. Det gjorde han också, i alla fall när han insett att resan till semesterparadiset skulle ifrågasättas.

”Det är klart att valet inte är fritt. Presidenten är säker på förhand att han väljs”, sa han frankt till svenska medier.
Det är inte säkert att Ben Ali uppfattade det som kritik.

Men Dagens Nyheter berättar inte att Alf Svensson inför resa också skickade ut ett pressmeddelande där han faktiskt i praktiken försvarade inskränkningar av de mänskliga rättigheterna. Diktaturen hyllades bland annat för att den ”mäktat hålla islamistiska fundamentalister på mattan”.

Svensson måste trots allt ha anat att säkerhetstjänsten haft ett finger med i den prestationen.

Godtrogenhet kanske, men om Svensson verkligen lärt sig något borde han minnas saken.

Och ångra sig.

Ingvar Persson