Maud Olofssons eviga jämställdhetsprojekt

Det ska sägas – det är inget fel på hennes vilja att jämna ut ekonomiska skillnader mellan könen. Problemet är bara att det blir så väldigt fel. Dagens Industri:

Sänkt statlig skatt för löner över snittet är en jämställdhetsfråga, påstår näringsminister Maud Olofsson i SVT:s Rapport. Men tre gånger fler män än kvinnor tjänar tillräckligt för att betala statlig inkomstskatt.

Hennes idéer hamnar ofta i sådana lägen.

Först var det det här med styrelsekraft, ett projekt för att utbilda kvinnor för styrelseuppdrag, som om det var bristande kompetens som var felet och inte att kvinnors kompetens konsekvent nedvärderas. En av de första föreläsarna var partikramraten Mats Qviberg, som förklarade att ”det är väl bra att man släpper in tjejer så att de får se att det kanske inte var deras grej”. Näringsministern gjorde sitt yttersta för att släta över uttalandet.

Sedan skulle Olofsson försöka sätta press på näringslivet för ökad kvinnlig representation i bolagsstyrelserna. Metoden hon valde var att skicka brev till börsbolagens valberedningar. Breven innehöll försiktiga uppmaningar och yttersta få av dem besvarades. Näringsministern antog att den låga försvarsfrekvensen berodde på att valberedningarna ”vill tänka igenom frågan ordentligt. Då tar det lite längre tid”.

Och så var det det här med de kvinnliga företagsambassadörerna som regeringen utsåg. Veckans Affärer tog en närmare titt på de arton, där man kunde konstatera att av dessa ambassadörers företag

existerade bara 13 stycken enligt Affärsdata. Av dessa 13 hade konkurs inletts i ett fall, ett annat hade upphört och i tre fall hade företag aldrig haft någon verksamhet. Av de åtta återstående var det bara fyra aktiebolag med årsredovisningar som någon gång visat vinst. De övriga fyra är i bolagsform som inte går att granska, men de är förvisso företag.

Bland de som blir kvar finns en tidigare sektledare (Aftonbladet 8/11-09, sid. 8) och en som bedriver pantverksamhet och har blivit polisanmäld av Svenska Pantbanksföreningen. Det går kort och gott inte så bra.

Maud Olofsson är trots sina misslyckanden ändå ett föredöme i den regering som skrotat jämställdhetsdepartementet och ålagt ministern högar med andra arbetsuppgifter. Olofsson är trots allt den enda i herrskapet som visar prov på att alls göra något i jämställdhetsfrågor. Det vore bara bättre om det kunde gå lite… bättre.

Björn Fridén