Vägen till utanförskap

I tisdags kunde TT berätta att sjukskrivningarna åter ökar, för första gången sedan år 2003. Till en del beror det på regeringens utförsäkringspolitik. Mer än hälften av de som tvingats från sjukförsäkringen till Arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion är nu åter sjukskrivna. Andelen som faktiskt fått arbete är försvinnande liten.

Men också utan utförsäkringens misslyckande tycks faktiskt sjukskrivningstalen vara på väg att öka.

I går redovisade Svenska Dagbladet siffror som visade att antalet förtidspensionerade ungdomar ökat dramatiskt, inte minst de senaste fyra åren. För tjugo år sedan, år 1990, förtidspensionerade 1 500 unga människor. År 2006 hade den siffran ökat till 4 500, och för förra året visar preliminära siffror att 6 700 unga pensionerades.

En mer skrämmande indikator på utanförskap är svår att hitta.

Den nye socialförsäkringsministern Ulf Kristersson beskriver förtidspensioneringen av unga som en ”politisk katastrof”. Det hade varit klädsamt om han talat om de mänskliga katastrofer som siffrorna döljer.

Sanningen är att regeringens jobbpolitik har misslyckats på den punkt där den tog sin utgångspunkt, utanförskapet.

Sänkta inkomstskatter och försämrade villkor för sjuka och arbetslösa har fått många med stark förankring på arbetsmarknaden att vilja arbeta mer. Det visar om inte annat arbetslöshetssiffrorna, som vägrar sjunka trots att antalet sysselsatta ökar.

Men den har inte sänkt trösklarna till arbetsmarknaden, eller gjort att ett jobb kommit närmare för de som verkligen står utanför.

Ulf Kristersson säger att det kommer att krävas ”vissa förändringar”, men att politiken på det hela taget är på rätt väg.

Den vägen leder inte till mindre utanförskap, tvärtom.

Ingvar Persson