Dags att tala klarspråk

Revolterna sprider sig i arabvärlden. Regeringarna i Egypten och Tunisien har redan fallit, och regimerna i Jordanien och Jemen har tvingats utfärda långtgående löften för att få behålla makten. Bahrain och Marocko har också fått sin beskärda del av protester.

I Libyen är situationen som mest kritisk. Muhammar Khadaffis regim skruvar upp brutaliteten mot sitt folk och hundratals har redan dödats. Militären är sedan tidigare kritisk till diktatorn och deras lajoalitet kan svänga. Att Khadaffis son i direktsänd teve sedan utlovar blodbad hjälper inte heller situationen.

I det läget väljer statsminister Fredrik Reinfeldt att uppmana Khadaffis regim: ”inled en dialog med människor i stället för att använda våld”. Det är förvisso en rimlig önskan, men precis som Anders Lindberg skrev i lördags så blir EU-ledarnas kritik alltför ofta direkt mesig för att ha någon som helst inverkan. Sveriges regering ville inte heller ställa sig bakom det egyptiska folkets krav på diktatorn Mubaraks avgång.

Det finns ingen som har något att förlora på att Sveriges regering dundrar i stil med ”diktaturens kreatur” mot Muhammar Khadaffi. Det är en svensk regeringschefs uppgift att inte uttrycka sig nedtonat när det handlar om mänskliga rättigheter.

Sverige kan stödja det libyska folkets strävanden efter frihet och självbestämmande. Now is the time.