Elvinsterna borde stanna i Sverige

Miljardvinster för elbolagen och rekordräkningar för konsumenterna är en provocerande kombination. Det är klart att ingen politiker med självbevarelsedrift kan försvara en sådan ordning. Det är därför de svarar som de gör i Aftonbladet enkät. Ändå är frågan vad de politiska partiernas löften egentligen är värda.

På en marknad sätts priset av den sist producerade enheten. Det är en av marknadsekonomins grundläggande lagar. På elmarknaden innebär det att inget vinstdrivande bolag sätter i gång olje- eller kolkraftverk om inte priset täcker produktionskostnaderna.

På köpet drivs priset på all den el som produceras av vattenkraft, kärnkraft och andra etablerade former upp, liksom vinsterna i kraftbolagen.

Det kan de politiska partierna inte göra särskilt mycket åt. I alla fall inte så länge kraftmarknaden betraktas som en marknad bland alla andra.

Vad partierna däremot kan göra är att föra en politik som faktiskt gör det möjligt att genomföra de besparingar som Maud Olofsson brukar tala om. Det hjälper inte i vinter, men på lång sikt är sparsamhet antagligen den enda vägen att hantera energipriserna.

Men partierna kan faktiskt också ifrågasätta om elmarknaden ska fungera som marknaden för till exempel tandkräm. Det är inte självklart att elbolagens vinster faktiskt också är vinster för samhället.

I så fall kan framför allt regeringspartierna slå fast att det inte är aktuellt att sälja Vattenfall. Företaget skulle nämligen kunna vara ett avgörande verktyg för att få den svenska elmarknaden att fungera – för konsumenterna.

Det förutsätter å andra sidan att företaget får det uppdraget. Då handlar det inte om att växa i polsk kolkraft, eller i holländska elnät. Det handlar inte om att investera i tysk kärnkraft, eller att försöka dominera den finländska marknaden.

Vattenfalls vinster bör stanna hos svenska elkonsumenter, eller i vart fall hos svenska skattebetalare.

Det är ett löfte de politiska partierna faktiskt skulle kunna ge.

Ingvar Persson