Ingen plats för ny tyrann

För en vecka sedan, när tårgasen låg tung över Tahiritorget i Kairo, kunde kanske regeringens hejdukar göra anspråk på att representera något slags lag och ordning. Representanter för våldsmonopolet.

Då bar kravallpolisen ännu uniform och handlade öppet på order av regimen.

I dag finns inte ens den fernissan kvar. Regeringsanhängarna som i går stormade torget och i natt öppnade eld mot obeväpnade demokratiaktivister låtsas inte ens att de företräder ordningen. Mubaraks kamp för att sitta kvar har förvandlats till tyranni i dess renaste form, naket övervåld.

Arméns passivitet, nyss tolkad som ett stöd för kravet på förändring, framstår nu som ett cyniskt spel. De väpnade trupperna avvaktar rätt tillfälle att ta över.

Demokratiförespråkarna säger att mobben består av civilklädda poliser, Mubaraks säkerhetsapparat som för en vecka sedan försvann från gatorna. Bevis ska finnas, i form av beslagtagna id-kort.

Oavsett hur det är med den saken kan det plötsliga motståndet knappast ha varit spontant. Kavallerichocker med hästar och kameler mitt i en storstad är sällan det.

Dessutom inleddes motståndet i samma ögonblick som diktatorn i tisdags kväll höll sitt tal till nationen. Den 82-årige Mubarak lovade att inte ställa upp för omval, men inte att i grunden reformera det politiska systemet. Den första mobben till hans stöd fanns samlad i samma ögonblick som han tystnade. Det är knappast en tillfällighet.

Hittills har omvärlden tvekat, osäker på om diktaturen kommer att störtas eller vad som i så fall skulle komma i dess ställe. Nu, när människor på Tahiritorget och på andra platser i Egypten dör i försvar av revolutionen finns inte längre plats för tvekan.

Maktens män i den egyptiska staten måste veta att de aldrig kommer att kunna efterträda Mubarak som Västvärldens mest uppskattade tyrann.

Ingvar Persson