Lojalitet lönas dåligt

Jag såg att Sanna Rayman tycker att jag missförstår henne. Det har hon antagligen rätt i. Problemet är bara att jag också tycker att Rayman missförstår mig, och risken är ju att hon inte är ensam.

Låt mig alltså förtydliga mig på ett par punkter.

Jag har till exempel svårt att förstå hur Svenskt Näringslivs kampanj för att tillåta utländska företag att konkurrera med lägre löner gynnar organisationens medlemmar, som ju måste betala enligt avtal.

Däremot har jag lättare att förstå hur samma kampanj passar in i den marknadsfundamentalism som präglar delar av borgerligheten.

Men det viktigaste är faktiskt att jag anser att Sanna Rayman har rätt när hon ifrågasätter dagens likhetstecken mellan Socialdemokrati och LO. Den sortens lojalitet fungerar inte längre, och dessutom lönas den dåligt.

Jag anser – precis som jag skrivit tidigare – att fackets politiska engagemang behöver finna nya former. Och det viktigaste är att varje samarbete måste ta sin utgångspunkt i medlemmarnas vardag.

Personligen tror jag att det går att förena med band mellan LO och Socialdemokratin, inte minst för att det gör rekryteringen av politiker bredare. Men det går inte att förena med dagens lojala anpassning.

På den punkten har Sanna Rayman rätt, hur motvilligt jag än skriver ut den saken.

Ingvar Persson