Nog med förhalning från spruträdda moderater
Debaclet runt sprutbytesprogrammet i Stockholm fortsätter. Sprutmissbrukares möjligheter att byta sina använda kanyler mot nya har visat sig vara en inte helt okontroversiell historia.
Trots att till och med det hårdnackade Folkpartiet har svängt och moderaterna nu står ensamma kvar så förhalas processen så mycket det bara går. Det har tidigare gjorts genom tvivelaktiga manövrar med bordläggning och nya remissrundor, trots att det har visat sig att det kostar liv.
Därför tar man nu till ett nytt grepp – man åberopar forskning. På SvD skriver landstingspolitikerna Lars Joakim Lundqvist (M), Lennart Nilsson (KD) och Lennart Rohdin (FP) om forskningen. Två av dem går mot sin partilinje. De skriver att
”I början av detta år gjorde ett brittiskt forskarteam en grundlig genomgång av de vetenskapliga studier som hittills redovisats internationellt och som ingått i det underlag som WHO stöder sin rekommendation om sprutbyte på. De brittiska forskarna, som redovisat sitt resultat i vetenskapstidskriften Addiction, kunde visa att WHO:s underliggande material i de flesta fall antingen var feltolkat eller felredovisat och att underlaget inte alls ger något stöd för att sprutbyte skyddar mot hiv.
[…]
Det håller inte längre. Det är dags att ge allmänheten full kunskap om det vetenskapliga läget: Det finns ingen evidens för att sprutbyte skyddar mot hivsmitta!”
LUF-ordföranden Adam Cwejman är en sund kritisk individ som har tittat på det källmaterial de tre landstingspolitikern hänvisar till. Rapporten, som är en metastudie, finns här och här är ett utdrag:
”We found insufficient evidence from these reviews to conclude that NSP [sprutbytesprogram[ is effective in preventing HCV [Hepatit C] transmission among IDUs [sprutnarkomaner]. The body of evidence was more robust in relation to HIV prevention […] however, we identified discrepancies between core reviews—in the studies they identified, their reports of study designs and findings and the conclusions they drew from their respective bodies of evidence—and we could only conclude that the evidence for the effectiveness of NSP in preventing HIV transmission is tentative.”
Cwejman konstaterar slutligen
”att mot bättre vetande dra slutsatsen att alla former av sprututbytesprogram rakt av är destruktiva är inget annat än selektiv perception med dolda motiv. Vad artikelförfattarna i brännpunktartikeln gör är att förvränga källmaterial och använda det på ett opportunistiskt sätt för att stödja sin tes.”