Om politiken är på allvar

Riksdagens kvittningssystem borde inte vara något att hetsa upp sig över.

En byråkratisk ordning för att fixa röstresultaten i en riksdag där allt ändå är beslutat långt innan det är dags att trycka på knappen. Ledamöterna borde väl kunna hålla sig på sina platser och trycka rätt?

Kanske, men kvittningssystemet är faktiskt ett uttryck av respekt för folkviljan. Ett frivilligt samarbete mellan partierna för att riksdagens beslut ska bygga på hur väljarna röstat.

Systemet förutsätter ömsesidigt förtroende och måste vara frivilligt. Något annat går inte. Då skulle riksdagsledamöternas personliga ansvar begränsas ytterligare, och det är inte vad svensk politik behöver.

Ledamöterna borde oftare följa sin övertygelse, även om det leder till en utskällning framför sina partikamrater eller ett obehagligt möte med partiledaren. Ja, en riksdagsledamot måste ha integritet också om det betyder att hon eller han till sist får lämna sitt uppdrag.

Det skulle öka respekten för parlamentet.

Riksdagsbeslut är nämligen viktiga. Det gäller också onsdagens beslut om jakten på statens marker i fjällen. En struntfråga kanske någon säger, men då har den personen inte talat med de människor som berörs.

På grund av strul och misstag bestämde riksdagen att jakten också i fortsättningen ska vara öppen för alla EU-medborgare, trots att en majoritet tycker annorlunda.

Det är inte första gången kvittningssystemet har krånglat sedan valet. Samma sak hände den 11 december, när oppositionen fick för många röster för att spara i regeringskansliets budget. Den 20 december gick det likadant i omröstningen om riktlinjer för demensvården, och dagen efter var det nära att avgifterna på Öresundsbron hade höjts, trots en riksdagsmajoritet emot. En enda röst avgjorde.

I de fallen påverkade strulet inte beslutet. Men det gjorde det i onsdags.

Moderaternas Anna Kindberg Batra var nöjd efter omröstningen. Det borde hon kanske inte vara.

Kvittningssystemet är redan utmanat av Sverigedemokraternas plats i riksdagen. Partiet är inte med i samarbetet.

Om nu oanmäld frånvaro och – vilket faktiskt är än värre – felaktig närvaro gör omröstningarna till ett lotteri måste kvittningen ifrågasättas. Sådana röster hördes redan i onsdags. Och skulle systemet bryta samman betyder det inte bara att det blir lite obekvämare för riksdagsledamöterna, eller att de får svårare att möta sina väljare. Vi kommer dessutom att få fler slumpmässiga beslut.

Det borde oroa Kindberg Batra, och alla andra som tar politiska beslut på allvar.

Ingvar Persson