Privatisering av skog – ett tecken i tiden

Supermiljöbloggen rapporterar om det glädjande beskedet att den brittiska regeringen har dragit tillbaka sina planer på att privatisera stora delar av statens skogar:

Protesterna mot regeringens planer orsakades av farhågor om att en privatisering av offentligägda skogar skulle innebära minskad biologisk mångfald och försämrad tillgång för allmänheten till viktiga friluftsområden. Efter att först ha backat något om tidsplanen för utförsäljningen av dom 15% som man enligt tidigare lagstiftning haft möjlighet att sälja av gav regeringen i veckan upp så gott som hela planen.

Frågan som undviks i diskussionen är varför man ska privatisera skogar. Blir det bättre skogar? Får skogarna bättre läge och längre öppettider om de privatiseras?

Systemkramandet inom högern är högst påtagligt – det är driftsformen som är det viktiga. I Sverige är tendenserna desamma. Rätten att få ta ut vinst från friskolor gör att nedskärningar och sämre utbildad personal lönar sig, och det hejas ivrigt på från det politiska håll som är satt att granska verksamheten. När upphandlingar görs inom vården förbjuder man tidivis landstinget från att vara med och bjuda med risk för att det ska vinna. Kulturministern tycker att Public Service inte ska få sända något som är komersiellt gångbart, det ska komersiella intressen göra. SVT får hålla sig till Språka på Serbokratiska och Anslagstavlan.

Precis som mitten-vänstern har insett att gemensamma lösningar inte är gångbara i alla lägen så har ännu högern att lära sig samma läxa om det privata. En del saker måste helt enkelt få tillåtas vara gemsamma. Skog exempelvis.