Finns det något som inte kan privatiseras?

De borgerliga i Stockholm vill privatisera stadens samtliga badhus, rapporterar SVT:s ABC. Varför? Varför inte, är det enkla svaret. Idrottsborgarrådet Regina Kevius (M) medger till och med att verksamheten fungerar utmärkt som det är idag, men ändå ska det privatiseras. Samtal med olika aktörer har inletts. Inte om huruvida utförsäljningen ska bli av, utan bara de praktiska detaljerna runt hur det ska kunna göras.

Här kan man skönja ett mönster. När offentlig verksamhet går dåligt så löser man det med privatisering, och när det går bra så tänker man att det ska gå ännu bättre. Hur verksamheten faktiskt sköts har alltså ingen betydelse för om den ska privatiseras eller inte.

Ivern har sin rot i föreställningen att konkurrensutsatt verksamhet alltid är bättre. Och det är en intiutiv och logiskt formulerad ekonomisk teori. Problemet är bara att den inte har någon bäring på verkligheten.

Att man från borgerligt håll inte riktigt kan låta verkligheten ta överhand över deras ekonomiska teorier må väl vara hänt. Men det borde vara tämligen uppenbart att det kommer bli ett jäkla liv om de går vidare med privatiseringsivern. Stockholmarna delar nämligen inte ivern.