I dag är alla nöjda
Sverige kommer att delta i den FN-sanktionerade operationen i Libyen. I dag fattade ett extrainsatt regeringssammanträde beslut om en proposition, och att döma av partiernas reaktioner kommer riksdagsbehandlingen inte att skapa några problem.
Åtta Gripenplan, ett Herkulesplan för tankning och ett spaningsplan ska ingå i den svenska styrkan.
Till skillnad från tidigare kan regeringen inte anklagas för att ha släpat fötterna efter sig. Under den Nordafrikanska frihetsvåren har utrikesminister Carl Bildt och statsminister Reinfeldt helst duckat, men när den formella frågan om trupper kom från Nato fattades beslutet snabbt.
Det är bra.
De svenska flygplanen kommer inte att ha mandat att angripa mål på marken. De ska alltså övervaka en flygförbudszon vars viktigaste syfte redan fullgjorts. Det libyska flygvapnets har knappast längre någon betydelse för inbördeskrigets utgång.
Ändå kan den svenska regeringen, och de riksdagsledamöter som ska fatta det avgörande beslutet, dra en liten suck av lättnad. Ett rent övervakningsuppdrag ligger med god marginal inom det mandat trupperna fått av FN. Det kan vara viktigt när angreppen mot Gaddafis styrkor nu ifrågasätts, till exempel av ryska diplomater.
Framför allt bör dock Reinfeldt kunna räkna med ett i det närmaste fullständigt stöd för aktionen i riksdagen. Det är viktigt, inte minst om något skulle gå fel.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet har varit skeptiska till svenska angrepp mot markmål. Nu slipper partierna motsätta sig en insats för att stödja ett folkligt uppror som alla i grunden vill stödja. Det innebär antagligen en lättnad.
För dagen är alla sannolikt nöjda. Frågan är hur det kommer att se ut om tre månader, när insatsen enligt planerna ska vara avslutad.
Krig går sällan som beslutsfattarna tänkt sig, och det är långt i från säkert att den svenska flygvapeninsatsen kommer att följa planerna i dagens proposition.
Men alternativet – att vägra delta när FN uppmanat världssamfundet att skydda civila – är inget riktigt alternativ.
Ingvar Persson