Teppanyakihällen får konkurrens

Teppanyakihällen har fått en uppföljning – nu i form av Svenska Dagbladets reportage om nannyakuten. Det är som att läsa Nya Moderaternas uppförandemanual på tvärtomspråket. Herre min skapare:

Pärlörhängen och uttryck som ”topp!” öppnar dörren för barnvakterna. När SvD:s reporter sökte jobb på Nannyakuten fick hon en kurs i hur man beter sig hos kunderna som tillhör ”övre medelklass, överklass – och adel”.

[…]

När SvD undersöker hur rekryteringen går till på tre barnvaktsförmedlingar sticker Nannyakutens process ut. Mötet har redan pågått i två timmar när vi samlas i en ring på golvet och har hållningsövningar. Sträcker på ryggen, lyfter upp hakan, håller in magen.

[…]

Där duger det inte att svara ”nej tack” eller ”ah” när vi kommer på intervju hos familjerna, berättar [Nannyakutens personalchef] Wilhelmina Wachtmeister. Och för att illustrera sin poäng frågar hon oss om vi vill ha ett glas vatten. Vi tackar alla nej. Frågan är i själva verket ett test, får vi veta efteråt. Om vi blir bjudna på kaffe hos familjen ska vi i stället svara: –Inte bara ”ja, tack”, utan: ”tack, gärna”. Jag struntar i om ni inte dricker kaffe. Svarar ni nej känner de sig avvisade.

Om det är det här Jan Björklund menar med ”alla kan inte bli akademiker” så har utbildningssystemet, som Badlands påpekar, en hel del att bita i.

Men bäst är ändå:

När SvD sökte jobb på de andra förmedlingarna Trygg barnvakt och Nannynu erbjöds barnvakterna utbildning i första hjälpen och hjärt- och lungräddning. Varför gör inte ni det?
–Vi har inte gått ut med det ännu, eftersom vi håller på att utbilda alla flickor. Men många har redan fått det hos andra förmedlingar.

Topp!