Comebacker i kvinnoförbundet

I slutet av augusti kommer det socialdemokratiska kvinnoförbundet hålla förbundsstämma i Luleå och för första gången på länge så åtnjuter S-kvinnornas göromål uppmärksamhet och intresse även för människor utanför förbundet.

Varför?

Det drar ihop sig till ledarstrid och hela fyra personer har öppet deklarerat att de vill leda förbundet i framtiden. I det närmaste en sensation i arbetarrörelsen, alltså.

– Det är kul att så många vill bli ordförande för S-kvinnorna och inte hymlar med det, säger valberedningens ordförande Laila Bjurling till TT.

Nalin Pekgul, som varit förbundsordförande sedan 2003, har deklarerat att hon vill sitta som ordförande i ytterligare fyra år. Om hon får fortsätta ska kampen mot religiös fundamentalism och barnfattigdom prioriteras.

Pekguls utmanare heter Lena Sommestad, Ylva Johansson och Eva-Lena Jansson.

Med tidigare miljöministern och professorn i ekonomisk historia Lena Sommestad kommer S-kvinnorna ”ta steget ut på den ekonomisk-politiska arenan och ifrågasätta själva grunden för det marknadstänkande som idag styr svensk politik”.

Om Ylva Johansson, vice ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott, väljs så kommer förbundet bli en plantskola vars roll ska vara att ”aktivt jobba för att stärka kvinnor, det gäller såväl i vår egen organisation som i alla de internationella samarbeten där s-kvinnor framgångsrikt verkar”.

Om riksdagsledamoten Eva-Lena Jansson blir ordförande kommer hon arbeta för att S-kvinnors politiska arbete ska ha fokus på tre frågor: mäns våld mot kvinnor, arbetslivets villkor och en ekologiskt hållbar utveckling.

Det är ju ganska fantastiskt att de fyra med en viss tydlighet presenterar politiska program och dessutom deklarerar att man kommer sätta press på partiet. Särskilt som det är ganska svårt att komma på någon insats kvinnoförbundet gjort för debatten i partiet eller i samhället sedan 2001.

Det är ganska svårt att komma ifrån känslan att ordförandestriden också handlar om en väg in i Socialdemokraternas verkställande utskott. Det är ju nämligen så att ordförandena för Socialdemokraternas sidoorganisationer per automatik är adjungerande till partiets VU.

För Lena Sommestad vore det något av en seger efter en vår där hon av externa krafter blåstes upp som det stora S-hoppet men inte fått någon ledande position. För Ylva Johansson, som petades ur VU i samband med partikongressen, vore det en regelrätt comeback till partiets innersta.

Eva-Lena Jansson är den enda av utmanarna som har varit aktiv i S-kvinnorna tidigare. För henne vore ordförandetskapet ett sätt att få partiets öra vad det gäller de integritetsfrågor man hittills varit döv för.

Revanschernas tid alltså.

Är Thomas Östros informerad?