Släkten är värst

Ulf Adelsohn får sparken från uppdraget som ordförande för SJ. Enligt SVT:s Rapport anser regeringen att det behövs en ny kraft på posten, och då får den gamle moderatledaren flytta på sig.

Det är kanske inte så konstigt. Tågtrafiken har varit något av regeringens sorgebarn, och den har redan kostat Åsa Torstensson jobbet som infrastrukturminister. Hennes efterträdare, Catharina Elmsäter-Svärd, har sannerligen inte haft det lätt. För strandsatta passagerare och pressade industrier blev den senaste vintern knappast bättre än den förra.

Principen en inställd konsert är också en konsert fungerade kanske för Ulf Lundell. Men när SJ i vintras försökte översätta idén till tågtrafik och löste sina problem genom att dra in avgångar var det många som fick nog.

Allt detta skulle mycket väl kunna vara skäl nog att låta Adelsohn gå. Problemet är bara att det i själva verket kan vara precis tvärtom.

Ulf Adelsohn har nämligen varken låtigt parti- eller familjelojalitet hindra honom från att säga som det är. Att järnvägen är i desperat behov av investeringar och att avregleringen av persontrafiken är ett illa underbyggt vågspel.

Nu får Ulf Adelsohn praktisera sin frispråkighet i exportrådets styrelse. Under tiden letar Catharina Elmsäter-Svärd och Peter Norman en efterträdare som sannolikt visar sig mer lyhörd för tidens politiska vindar. Och resenärerna förbereder sig för nästa gång trafiken ska haverera.

Ingvar Persson