Dödsoffer på arbetsplatserna manar till handling

58 personer dog på sina arbetsplatser 2010, skriver LO-tidningen. Det är förbannat allvarligt att mer än en människa i veckan dör på jobbet.

Arbetsmiljöverkets generaldirektör Mikael Sjöberg är emellertid hoppfull:

”Bakom många dödsolyckor ligger ofta ganska enkla omständigheter. Det är tragiskt, men innebär samtidigt att det ganska enkelt går att förebygga. Här har arbetsgivaren ett otroligt viktigt ansvar. Även om man tycker att man får tjata, göra onödiga insatser och så vidare. Men det är ofta skillnaden mellan liv och död.”

I LO-tidningens sammanställning av alla dödsfallen dyker något intressant upp. En grupp som är rejält överrepresenterad är människor som är utstationerade. Inhyrda arbetare utomlands ifrån löper avsevärt större risk att dö på jobbet.

Från regeringens sida har arbetsmiljön mötts med ett kompakt ointresse. Det började med nedskärningar på arbetsmiljöverket (och minskade inspektioner som följd) och nedläggningen av arbetslivsinstitutet redan hösten 2006. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) tycker att arbetsmiljöansvaret ligger på de anställda:

– Vi konsumenter – i alla fall jag – är väldigt måna om att handla det som är producerat på ett schyst sätt. Så jag tror att man som konsument på arbetsmarknaden också kommer att välja den arbetsgivare som har en schyst arbetsmiljö och som behandlar sina anställda väl.

Om arbetsmiljön är dålig får man söka sig någon annanstans. Vem som ska jobba på den dåliga arbetsplatsen lämnas outrett.

Hennes företrädare Sven Otto Littorin (M) var också inne på samma spår när han ville ersätta arbetsmarkadslagar med smilies. En glad gubbe på en hemsida för god arbetsmiljö, en sur gubbe för dålig. Och sedan får den informerade ”konsumenten på arbetsmarknaden” bestämma själv. Uppenbarligen saknar regeringen insikten att en undermålig arbetsmiljö är olaglig.

Dödsfallen är toppen på ett isberg. För var och en som dödas på sin arbetsplats skadas hundratals, många gånger för livet.

Förutom att dödsfall är en enorm tragedi för de som drabbas och deras anhöriga så är det också en avsevärd samhällskostnad. Om tragedin inte kan väcka de styrande politiska företrädarnas intresse så kanske enorma ekonomiska förluster för samhället kan det.

Att ha en politik för de som jobbar innebär så oändligt mycket mer än att bara sänka skatter.