Ohly ser fortfarande glad ut

Det är inte lätt att vara ett vänsterparti sugen på att presentera sin ekonomiska politik våren 2011. Särskilt inte om man konkurrerar med uppmärksamhet från en förvisso död Usama bin Ladin Fråga Socialdemokraterna. Eller fråga, för all del, Vänsterpartiet.

På måndagsförmiddagen presenterade riksdagens minsta parti sin skuggbudget och i skuggan hamnade den. Och, visst, på många sätt är det 63-sidiga dokument Ulla Andersson presenterade ingen överraskning. Den exakta utformningen av den ekonomiska politiken dröjer ju tills dess partiet lanserar sin budgetmotion i höst.

Men först och främst ska man nog förstå vårbudgetmotionen som ett sätt att kliniskt operera bort det sista av det misslyckade rödgröna samarbetet. Inför valet 2010 var det ju ofta Vänsterpartiet som fick ge upp sina hjärtefrågor.

Kraven på massanställningar i offentlig sektorn, skattehöjningar, en liberalisering i rättspolitiken, kritiken mot övervakningssamhället, den fria etableringsrätten och integrationsfrågornas urholkning gavs upp på regeringsbildaraltaret. Lars Ohly verkade nöjd och såg glad ut.

Men nu är det rödgröna samarbetet dött och begravet. Och då kräver partiet åter att regelverket för den ekonomiska politiken ska rivas upp. Inflationsmålet ska höjas till tre procent och istället vill man införa ett sysselsättningsmål på 80 procent.

Full sysselsättning är målet och 70 000 jobb och 50 000 utbildningsplatser ska skapas genom betydande satsningar i välfärden. Jobbskatteavdraget ska fasas ut, tak och golv i a-kassan ska höjas, fas 3 och rut ska bort.

Sjuksköterskor ska erbjudas betald vidareutbildning och alla barn ska få gratis glasögon (även barn som inte behöver glasögon?). De vill förbjuda privata vinster inom vården och stoppa utförsäljningarna.

Det är ett annat, mer offensivt vänsterparti, som framträder.

Men samtidigt är allt som förut.

Lars Ohly ser fortfarande lika glad ut.

Det är som om varken valrörelsen eller valförlusten 2010 hänt.