Är Timbro främlingsfientliga?

Svaret är nog nej.

Men efter att ha fått ta emot en våg av reaktioner på min ledartext ”Vi firar mångfald i dag – inte enfald” i måndags undrar jag vad det är för konstig svans Timbro skaffat sig på nätet.

Det hör inte till vanligheterna att jag får otaliga mail där jag blir kallad ”landsförädare” och värre saker när jag skriver om rapporter och utspel från andra.

Jag har också fått seriös och intressant kritik, även om den lite drunknat. 

Andreas Johansson Heinö, författare till Timbrorapporten ”Integration eller assimilation?” och artikeln på Newsmill ”Därför borde vi tala mer om assimilation” som jag skriver om tycker i korthet inte att jag förstått någonting, är ”populistiskt kunskapsföraktande” och ”smutskastar”.

Han skriver i ett inlägg på sin blogg: ”Exit Ramadan, hej fläskkotlett!”:

Är detta en linje Aftonbladet tänker driva i fortsättningen? Det är ett populistiskt kunskapsförakt som jag inte trodde var värdigt Sveriges största socialdemokratiska dagstidning. 

Men nu har förstås inte Lindberg hamnat på Aftonbladets ledarredaktion för att utveckla vänsterns ideologiska förhållningssätt till integration. Istället är syftet att smutskasta och misstänkliggöra dem som, likt mig själv, inom de arenor som finns tillgängliga, försöker att föra debatten om det mångkulturella samhället framåt. 

Det han egentligen kritiserar mig för är att jag inte accepterar den betydelseförskjutning han försöker göra av begreppet ”assimilation”.

Johansson Heinö och Timbro har tagit sig an integrationsdebatten ungefär som moderaterna tog sig an jobbfrågan 2006. Han vill precisera, det vill säga ändra, betydelsen i de centrala begreppen för att flytta hela diskussionen till en ny planhalva.

Moderaterna lyckades framgångsrikt med begreppet ”utanförskap”.

Johansson Heinö och Timbro försöker på motsvarande sätt använda begreppet ”assimilation” för att etablera en ny spelplan.

Tekniken kallas ”framing” och introducerades av George Lakoff i boken ”Don’t Think of an Elephant!” från 2004. Man kan fördjupa sig i hur man använder språk och begreppspreciseringar för att förändra politiska diskussioner både på hans hemsida och i ett flertal utgivna böcker.

(Jag använde för övrigt samma stilistiska grepp när jag satte rubrik på detta blogginlägg.)

Finns det någon anledning för vänstern att acceptera denna utveckling bara för att den kläs i en akademisk språkdräkt och debattörerna har ett så aggressivt tonfall på nätet?

Nix. 

För Timbro är inte naiva. När de drog ingång en debatt om invandring, mångkultur och assimilation i januari i år var de inte okunniga om vilken diskussion de skulle få. De valde medvetet att provokativt använda begreppet ”assimilation” för att få diskussionen dit de ville.

Att de nu tar ett steg tillbaka och försöker säga ungefär: ”Oj, då. Nä det var inte så vi menade…” är genomfalskt.

När Per Wirten i februari kritiserade denna utveckling i inlägget ”Mångkulturalismen behövs” på Dagens Arena möttes han av ungefär samma reaktion som den jag fått. Lika så när Lisa Bjurwall kom med kritik i ledaren ”Integration: Högerns sanslösa debatt” i Dagens Nyheter i januari.

Hon skrev då om rapporten ”Integration eller assimilation?: 

Genom titeln har Timbro i alla fall bidragit till tabubrytandet av termen assimilation. Hittills har begreppet med rätta varit skytt av alla stora svenska partier utom Sverigedemokraterna. Assimilering innebär att helt överge sin egen kultur och det egna språket för att uppgå i en nations majoritetssamhälle. Det används oftast med implikationen tvångsanpassning. Sansat?

Nä, men väldigt, väldigt medvetet.

Anders Lindberg

PS. Aftonbladet är för övrigt inte bara ”Sveriges största socialdemokratiska dagstidning” som Andreas Johansson Heinö skriver. Vi är skandinaviens största tidning. Om vi nu ska hålla på och ”rätta” varandra.

Fler som skriver: Johan Lundberg på Axess tycker jag är ”löjeväckande”. Övriga 57 bloggar som länkat kan du hitta här.