Att vårda makten

Att vårdnadsbidraget går precis stick i stäv med de mål som regeringens ”arbetslinje” ska stå för är knappast någon nyhet. Om föräldrar – mödrar – får en struntsumma för att stanna hemma och inte arbeta kan det knappast beskrivas som jobbpolitik.

Att det dessutom är en politik som riskerar att fördjupa segregationen och bygga nya trösklar in till det svenska samhället är knappast heller någon nyhet. Med precis de argumenten har till exempel Norge avskaffat ett liknande system.

Sanningen är naturligtvis att vårdnadsbidraget är en eftergift åt Kristdemokraternas konservativa kärntrupper, ingenting annat. När forskare från ESO – expertgruppen för studier i offentlig ekonomi – nu föreslår att det ska avskaffas säger de alltså i sak ingenting överraskande.

Vårdnadsbidraget är en ineffektiv, orättvis och segregeranden del av familjepolitiken som snarast borde avskaffas.

Men den är en del av den politiska kompromiss som är regeringen Reinfeldt. Det är därför som integrationsminister Erik Ullenhag vill utreda föräldraförsäkringen, men duckar när det gäller vårdnadsbidraget. Och det är därför som Fredrik Reinfeldt på sitt förorättade sätt förklarar att kritiken är orättvis, eller inkonsekvent.

Sanningen är att det inte går att diskutera vårdnadsbidraget som familjepolitik, integrationspolitik eller arbetsmarknadspolitik.

För den borgerliga alliansen är det nämligen ingenting annat än maktpolitik.

Ingvar Persson