Ledarredaktionens guide till aparta presidentkandidater

Ja, det börjar bli dags igen. Presidentval i USA.

President Barack Obama meddelar att han tänker ställa upp igen, och därmed för Republikanerna på egen hand gå igenom den smärtsamma och uppslitande processen att försöka hitta sin kandidat.

Efter debaclet där programledaren och smått storhetsvansinnige fastighetsägaren Donald Trump åkt på pumpen efter att ha påstått Obama skulle vara född utomlands börjar nu startfältet ta form. Några givna kandidater finns på banan, däribland Newt Gingrich, tidigare talman i kongressen, som nu är tillbaka efter en tretton år lång timeout. Michelle Bachmann, Tim Pawlenty, Mitt Romney och Ron Paul finns också med. Samt galenpannan Sarah Palin, som också spekuleras kommer kandidera.

Det här blogginlägget handlar inte om dem.

Det här handlar om de verkligt aparta kandidaterna som söker det republikanska partiets nominering.

Rudy Guiliani: Ansågs tidigare vara en seriös kandidat, men efter en serie skandaler är det många som undrar varför han överhuvudtaget har uttryckt intresse för att kandidera. Fick en del människor att höja på ögonbrynen när han kritiserade Obamaadministrationen för att misslyckande att bekämpa terrorismen. Det var inga terroristattacker i USA under Busheran, menade Guiliani. Han var guvenör i New York 1994 till 2002.

Vern Wuensche: Har inte lyckats väcka någon uppmärksamhet, inte ens med hjälp av sin hektiska kalender. På 100 dagar uppger han att han hann besöka drygt 6000 (sextusen) företag i 242 städer. Hur fasen han lyckades med detta är oklart.

Buddy Roemer: Tidigare guvenör i Luisiana som nu återvänder efter 20 år utanför politiken. Den viktigaste ståndpunkten i hans kampanj än så länge är att han vägrar ta emot mer än 100 dollar från någon bidragsgivare.

Gary Johnson: Kommer nog att ha svårt att vinna de republikanska lägret. Han går inte i kyrkan, gillar abort, storskalig invandring och vill legalisera marijuana. Var tidigare guvenör i New Mexico.

Fred Karger: Kommer att ha ännu svårare än Gary Johnson. Att vara bög helt öppet är inget marginell sak i det republikanska partiet. Den femte maj fick han inte komma in på den republikanska kandidatdebatten. Dåliga opinionssiffror angavs som skäl. Kan komma att ställa upp som oberoende.

Rick Santorum: Blev en internetkändis efter att ha retat upp bloggare som då gav sig i kast med att försöka tillskriva hans namn en betydelse som inte riktigt faller inom ramen för den goda smaken. En googling på ”Santorum” vittnar om att de har lyckats ganska väl.

Jimmy McMillan: Karateproffs och Vietnamveteran som gjorde sig känd här om året när han grundade Rent is too damn high-partiet. Nu kandiderar han emellertid för republikanerna. Hans fysiska attribut kan komma att ligga honom till last. Alternativt bli en fördel. Oklart vilket.

Any Martin: Självutnämnd Folkets Riksåklagare som gör sitt yttersta för att hålla debatten så smutsig som möjligt genom att anklaga motståndare och konkurrenter för både det ena och det andra. Skriver på sin hemsida att ”hans engagemang för att utveckla nya rättsliga teorier missförstås ofta”. Han är missförstådd så till den milda grad Illinois högsta domstol har förbjudit honom att pyssla med juridik.

 

Det här kan bli en riktigt, riktigt underhållande valrörelse.