Priset för vanvård av järnvägen

Två och en halv miljard kronor, lite drygt till och med. Det blev de samhällsekonomiska kostnaderna för vinterns tågkaos enligt en uträkning som trafikverket plockat fram på riksdagens begäran.

Försenade tågresenärer missade drygt 4 miljoner arbetstimmar, och det försenade godset kostade enligt verket 200 miljoner kronor.

Det är våldsamt mycket pengar. Och ändå vet alla som suttit på ett infruset tåg eller som väntat på en överfylld perrong att siffrorna bara beskriver en del av priset. De beskriver inte vreden över att inte kunna komma hem, inte frustrationen när toaletterna havererar eller otryggheten när beskeden hela tiden förändras.

Men framför allt kan siffrorna inte beskriva hur förtroendet för samhället har urholkats. För det är ju precis det som inträffar. Pendlare ger upp och börjar åka bil. Företagare som väljer att skicka sina varor med lastbil. Och barnfamiljer som väljer bort besöket hos släkten.

Vanvården av det svenska järnvägsnätet har pågått länge. Nu betalar vi priset.

Och i stället för en massiv satsning för att åter skapa en nationell infrastruktur, med tåg som går i tid och järnvägar med kapacitet att transportera människor och varor, fortsätter bortförklaringarna.

Snökaoset är visserligen slut för i år, men snart kommer solkurvorna. Och sedan är det dags för det verkliga kaoset när avregleringen förs till ännu en nivå.

Ingvar Persson