Hög tid att söka svar

Någonting måst ha gått fel när den borgerliga regeringen tillträdde. En liten men viktig poäng som inte riktigt gick fram till de nya ministrarna.

På byråkratisvenska heter det beredningstvång, att ett beslut ska förberedas så att politikerna vet vad de bestämmer. Traditionellt betyder det statliga utredningar, remissomgångar och debatter – innan besluten fattas.

Hos regeringen Reinfeldt går det till precis tvärtom.

Först ett rejält beslut. Sedan – kanske – en utredning av konsekvenserna.

Det bästa exemplet är fortfarande sjukförsäkringen. Den behövde reformeras, och för fem år sedan hade redan stora förändringar gjorts. Men inte tillräckligt stora. Alltså fick Cristina Husmark Pehrsson uppgift att utan tidsspillan göra om försäkringen från grunden.

Med känt resultat.

Nu utreds hela sjukförsäkringssystemet från grunden.

Sabotaget mot a-kassan är ett annat exempel. Först kastades en halv miljon människor ur försäkringen. Sedan utreddes saken. Och utreddes igen.

Det utskällda systemet med Fas3 kan vara vårt ett tredje exempel. Först när tidningarna är fyllda med reportage om missbruk och meningslöshet väljer regeringen att granska effekterna.

Nu kommer ännu ett exempel på hur regeringen i efterhand väljer att utvärdera ett beslut som skapat lidande, kaos och stora kostnader.

Det handlar om jobbcoacherna, förra mandatperiodernas patentmedicin mot arbetslösheten. Aftonbladet kunde berätta om hur arbetslösa erbjöds hypnos och handpåläggning. Arbetsförmedlingen har tvingats medge att upphandlingen gick för fort, och faktiskt att det inte går att visa att coacherna gjort det lättare att få jobb.

Arbetslösa har vittnat om bortkastad tid. Systemet har funnits i två år, och vid sidan av allt annat också kostat miljarder.

Nu vill regeringen ta reda på om det fungerar.

Det är, skulle man kunna säga, hög tid.

Ingvar Persson