Järnvägen faller sönder

Den svenska järnvägens problem handlar inte om väder eller vinter. Det handlar om åratal av bristande underhåll, underdimensionerade och utslitna spår, gamla och trasiga tåg och alldeles för lite pengar.

De senaste vintrarnas haverier är bara toppen på ett isberg, och om inget görs kommer det snart att bli ändå mycket värre.

Så skulle Trafikverkets rapport om läget på landet järnvägar kunna sammanfattas.

Som flitig tårresenär kan jag bara säga en sak; jag vet.

Problemen med tågen handlar inte om några veckors extrem kyla eller drivor av snö. De handlar om en nationell infrastruktur som håller på att förfalla.

– Det är värre än någon hade trott, säger Lena Erixon på Trafikverket till TT.

Och det i en tid när allting, precis allting, talar för att järnvägen kommer att få allt större betydelse.

Tåg är försenade på grund av strejkande signaler eller kablar som fallit ner. De tvingas till reducerad hastighet därför att rälsen är för dålig eller för att trafiken är för tät.

Vagnar har fel på fjädring och ventilation. Toaletter är avstängda och delar av tågen fattas. Avgångar ställs in.

Sådan är vardagen. Enligt Trafikverkets rapport är 20 procent av persontågen försenade, och för godstransporterna är situationen än värre. Fyra av tio tåg kommer inte i tid.

Man behöver inte vara nationalekonom för att inse vad det kostar Sverige och svensk industri.

Enligt Trafikverket skulle det behövas 38 nya miljarder de närmaste tio åren för att genomföra nödvändigt underhåll och få bort de värsta falskhalsarna. Att få fram dessa pengar är en av våra viktigaste politiska frågor.

Men medan järnvägen förfaller ägnar oppositionen det mesta av sin energi åt stora framtidsdrömmar. Det är inget fel med järnväg till Kalix, eller snabbspår till Borås. Men det svarar inte på frågan om vad man ska göra med utslitna X2000 tåg eller dåliga växlar i Mjölby.

Landets infrastrukturminister fortsätter för sin del att rensa bort obekväma röster ur SJ:s styrelse, tala om extremväder och försäkra att regeringen visst satsar på järnvägen. I alla fall mer än andra regeringar.

Men mest av allt fortsätter hon att genomföra nya avregleringsexperiment. De får kanske inte tågen att gå, men det skapar i alla fall valfrihet mellan förseningarna.

Det duger faktiskt inte.

Ingvar Persson