De lydiga myndigheterna

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson har givit Försäkringskassan uppdraget att ordna upp reglerna för hur sjukas arbetsförmåga ska bedömas.

Ett litet erkännande av haveriet i de senaste årens politik. Berättelserna om hur människor har nekats sjukpenning med hänvisning till påhittade jobb har upprört människor långt in i regeringspartierna. Nu ska bedömningen bli ”mer enhetlig och begriplig”, enligt en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Det märkliga är att debattartikel inte bara är undertecknad av Försäkringskassans projektledare Jan Larsson, utan också av den som ska ta emot rapporten, minister Kristersson själv.

Kristersson och Larsson håller sig inte heller bara till uppdraget, att skapa nya och bättre regler. Tvärt om försäkrar de båda att sjukförsäkringen tack vare förändringarna fungerar bättre än tidigare.

Frågan är: är det den politiska bedömningen från regeringskansliet, eller en utvärdering av en självständig myndighet?

Den borgerliga regeringen gjorde från början ett stort nummer av att utnämningspolitiken skulle avpolitiseras. Generaldirektörer skulle rekryteras för sin kompetens, inte för att belöna politiskt allierade.

Det är en rimlig utgångspunkt, särskilt som svenska myndigheter ska vara självständiga i förhållande till regeringen. Och nya, opolitiska chefer, har faktiskt utsetts på nyckelmyndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

Problemet är att det knappast inneburit större självständighet. Tvärt om har framför allt Arbetsförmedlingens chef Angeles Bermudez-Svankvist och Försäkringskassans överdirektör Stig Orustfjord presenterat sig lojala hejarklacksledare åt regeringen. Lojalt har de försvarat konsekvenserna av en politik vars syfte varit att klämma åt sjuka och arbetslösa, och tagit skit som rätteligen borde ha hamnat på regeringen.

Samtidigt har det offentliga utredningsväsendet urholkats. Skräddarsydda förslag snabbutformas av experter och myndigheter, och när regeringspartierna behöver en kriskommission för att råda bot på idétorkan får skattebetalarna stå för notan.

Kristersson tar sammanblandningen ett steg längre. En rapport som ännu inte ens är publicerad används för att visa hur väl regeringens politik har lyckats, och hur angelägen regeringen faktiskt är att rätta till problemen. Och myndigheterna ställer lydigt upp. Kanske visar det sig lönsamt.

Själv känner jag i alla fall att jag vill se om Försäkringskassan slutar att dra in ersättningen för sjuka innan jag börjar prata om ökad rättssäkerhet.

Ingvar Persson