Fas 3 är en succe- i alla fall för några

Häromveckan deklarerade arbetsförmedlingen stolt att tre av fyra i Fas tre är nöjda med sina platser.

Arbetsmarknadspolitikens utskällda slutstation skulle med andra ord nästan förtjäna en succéstämpel.

Lite överraskande kan man tycka, och den som granskar siffrorna noga upptäcker förstås att Arbetsförmedlingens informationsenhet valt att tolka resultatet på precis det sätt som ställer politiken i ett så positivt ljus som möjligt.

Siffror som talar om missnöje med meningslösa arbetsuppgifter, låg ersättning och dåligt stöd från förmedlingen passade inte i den bilden. Det är så myndigheter numer förväntas handla.

Sanningen är naturligtvis att Fas 3 är ett lika stort misslyckande som tidigare. Det leder inte till jobb, hur Arbetsförmedlingens informationsavdelning än vrider på siffrorna. Deltagarnas ekonomiska trygghet är urdålig. Svårigheten att dra gränsen mellan meningsfulla jobb, och jobb som borde göras av någon som får lön för det är lika svår som tidigare.

Att Arbetsförmedlingen har bestämt sig för att lätta på kraven och tillåta Fas 3 placeringar med ”mer reella arbetsuppgifter” kommer kanske att minska meningslösheten, men knappast känslan av att bli utnyttjad.

Dessutom kvarstår att ”sysselsättning” i och med Fas 3 vuxit till en industri, och lönsam dessutom. I fredags berättade LO-tidningen och Ivan Daza, grundare av företaget Jobbfabriken som producerar just Fas 3-platser.

Förra året kunde han enligt LO-tidningen femdubbla sin lön – till 2,5 miljoner. Dessutom avsattes 3,4 miljoner för kommande pensioner till VD:n, och eftersom Daza också äger företaget kunde han kvittera ut drygt 200 000 i aktieutdelning.

Allt som allt hamnade var femte skattekrona som satsades på Jobbfabriken hos ägaren. Det borde räknas som anständiga marginaler i vilken verksamhet som helst. När det handlar om att ”sysselsätta” långtidsarbetslösa för skattepengar blir det nästan oanständigt.

Det hjälper inte att Arbetsförmedlingen anstränger sig. Fas 3 är ovärdigt, det gör att människor tvingas arbeta gratis och det har skapat en marknad för lycksökare.

Ingvar Persson