Vänsterpartiet går bäst under krig och kris

Vad behöver Vänsterpartiet? Kanske kan vi lära oss något av historien. Låt oss titta på historiska valresultat, det enda som egentligen betyder något när man utvärderar en partiledare.

Vänsterpartiets fem bästa val gjorde man 1998, 2002, 1944, 1917 och 1920. Två av dessa resultat fick man under Gudrun Schymans ledarskap. Ett av dem fick man under Andra världskriget. Sitt sämta valresultat fick man i det val som hölls under vänsteråret 1968.

Partiets stabilaste partiledare har Lars Werner varit. Under hans fem riksdagsval gjorde partiet aldrig sämre i från sig än 4,8 och aldrig bättre än 5,8. Störst ökning mellan två val gjorde man mellan 1940 och 1944 – från 3,5 procent till 10,3.

Så vad kan vi lära oss av det här? Att partiet skulle må bra av ett riksdagsval under ett nytt världskrig eller i anslutning till en kommunistisk revolution i Ryssland. En kvinnlig partiledare skulle säkert också kunna fungera. Vill man ha stabilitet i opinion kan man välja någon arbetshäst som heter Lars.

Ett riksdagsval under en global vänstervåg ska man däremot sky.

Tror ni mig inte?

Här är hela listan, val för val, partiledare för partiledare, resultat för resultat.

Carl Winberg/Zeth Höglund

1917: 8,1

Zeth Höglund
1920: 6,4
1921: 4,6
1924: 5,1

Karl Kilbom
1928: 6,4

Sven Linderot
1932: 3,0
1936: 3,3
1940: 3,5
1944: 10,3
1948: 6,3

Hilding Hagberg
1952: 4,3
1956: 5,0
1958: 3,4
1960: 4,5

C-H Hermansson
1964: 5,2
1968: 3,0
1970: 4,8
1973: 5,3

Lars Werner
1976: 4,8
1979: 5,6
1982: 5,6
1985: 5,4
1988: 5,8

Gudrun Schyman
1991: 4,5
1994: 6,2
1998: 12,0
2002: 8,3

Lars Ohly
2006: 5,8
2010: 5,6