Kommunarrest för vargarna

När jag i vintras satt på riksdagsläktaren och lyssnade på debatten om vargjakten kunde jag inte låta bli att fundera på framtiden.

Enligt miljöministern handlade den om licensjakt på varg. Enligt bland annat Naturskyddsföreningen handlade den i stället om skyddsjakt.

Vi vet att det blev Naturskyddsföreningen som fick rätt, i alla fall för tillfället. Ett av Andreas Carlgrens sista framträdande blev beskedet att licensjakten ställs in just nu, för att blidka EU.

Samtidigt lovade Carlgren frikostig skyddsjakt i ett försök att hålla folk på landsbygden på gott humör.

Som allt annat Carlgren har gjort i vargfrågan blev det naturligtvis haveri. Naturvårdsorganisationerna är sura, jägarorganisationerna har sagt upp samarbetet och Carlgren själv har fått lämna regeringen.

Kvar finns dock beslutet. Skyddsjakt på vanartiga vargar alltså, och precis om det kretsade mina tankar där på riksdagsläktaren.

Jag misstänkte nämligen att en sådan ordning – som kan låta nog så förnuftig – i praktiken skulle få en mycket speciell konsekvens. Ett slags kommunarrest för vargar till Värmland, Dalarna och de närmaste länen.

I trakter där det sedan länge finns varg har människor tvingats anpassa sig. Hundarna hålls kopplade så långt det är möjligt, och boskapshägn är uppförda av kraftfulla elstängsel.

Där vargen är ny finns inget av detta. Det betyder att den varg som befinner sig där blir en problemvarg, utan att för den skulle bete sig konstigt på något sätt.

Vi vet hur det fungerar från renbeteslandet. Där har skyddsjakt på varg regelmässigt beviljats i åratal. Men nu handlar det om södra Sverige, om Eskil Erlandssons och Annie Lööfs Småland och om Anders Borgs Östergötland.

I år har nämligen en ung varghane markerat revir på Vikbolandet i Östergötland, och i södra Kronberg har en ung tik – som dessutom anses värdefull för stammen – bestämt sig för att stanna.

Självklart har det skapat problem, och rivna får. Och självklart har myndigheterna beslutat om skyddsjakt.

I förra veckan sköts hannen i Östergötland, och dagen före beviljade Naturvårdsverket tillstånd för jakt på tiken i Småland.

Hur det blir med den jakten återstår att se. Jägarorganisationerna är inte så intresserade av att verkställa beslutet, och Naturskyddsföreningen är nu starkt kritisk mot beslutet.

Kommunarrest alltså, precis som jag misstänkte i vintras.

Hur det kommer att gå är inte lätt att veta, men ett par saker kan vi nog trots allt vara ganska säkra på.

Det kommer inte att bli lättare att få människor i de ”gamla” varglänen att acceptera de skador vargen trots allt skapar om myndigheterna förbjuder jakt där men tillåter jakt på alla djur som vandrar åt norr eller söder.

Och så länge vargar som kommer till Småland eller Östergötland skjuts lär det aldrig komma upp några vargsäkra stängsel kring fårhagarna där.

Bara det skulle kunna vara skäl nog att låta tiken i Småland leva vidare.

Det är bara att konstatera. Annie Lööf gjorde klokt i att välja bort miljöministerposten, och vargfrågan.

Ingvar Persson