Privatisera mera!

Den socialdemokratiska sjukvårdspolitikern Johan Sjölander berättar i dag på sin blogg att den borgerliga majoriteten i Stockholms läns landsting kommer privatisera barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, i Botkyrka. Han skriver:

För någon vecka sedan var jag och besökte verksamheten på deras mottagning ute i Fittja. Det var en engagerad och orolig personalgrupp jag fick träffa. Några av dem hade aktivt sökt sig till just dit för att de gillade hur de arbetade. De kunde visa upp kalla siffror på kötider och liknande som visade att mottagningen står sig riktigt bra i jämförelse med andra delar av barn- och ungdomspsykiatrin. Och nu ställde de sig alla samma fråga: när det nu faktiskt fungerar och går framåt, varför slå sönder detta? 

Ja, varför slå sönder detta? Ideologi är svaret. Privatiseringar av BUP-mottagningar har traditionellt gjorts i Stockholm när de fungerat dåligt, när väntetiderna blir för långa eller insatserna dröjer. Men BUP-enheten i Botkyrka är ett av länets flaggskepp. Kötiderna är minimala och de klienter som söker mottagningens hjälp i huvudsakligen nöjda. Ändå: sälj ut.

Johan Sjölander igen:

Det finns stora utvecklingsbehov inom hela psykiatrin i Stockholm […] Men istället för att ta tag i allt detta ägnar sig den borgerliga politiska majoriteten åt privatiseringspolitik som ett självändamål. Ingen analys är gjord utom det grundläggande antagandet privat är bra, offentligt dåligt. Och tyvärr är de som riskerar mest alltid de som har minst att säga till om; de barn- och unga som drabbas eftersom de är beroende av vårdens kvalitet och tillgänglighet. 

Nyligen konstaterade en grupp forskare att det inte går att belägga att kvaliteten skulle ha förbättrats eller att kostnaderna skulle ha minskat som följd av privatiseringarna under de senaste 20 åren. Men än sen? Stockholms läns landsting kör så det ryker.

För ett par veckor sedan medverkade tidigare statsministern Göran Persson i SVT-talkshowen ”Hübinette”. Han uttryckte en rädsla över hur regeringen Reinfeldt aldrig behöver förklara sina reformer, hur opposition och medier brister i att ställa makten till svars. Vad ska människor säga när de inser vilka förändringar som i tystnad faktiskt drivits igenom, funderade den forne statsmannen. 

Den borgerliga majoriteten i Stockholms län behöver heller aldrig förklara sig.