Tågkaoset bara fortsätter

I måndags satt jag på ett tåg på väg genom natten mot Stockholm. Samma dag hade SJ:s ledning meddelat att koncernen förlorar pengar, och som vanligt skylldes allt på snön.

Konduktören kände på något sätt igen mig.

– Du skriver i tidningen, va?

Det gör jag ju, så det var bara att bekräfta.

– Skriv mer om tågen. Det kommer att bli mycket värre, sa han.

Resten av tågresan kunde jag höra honom kämpa med att ordna anslutningsresor åt passagerare eftersom vi naturligtvis snabbt blev försenade.

Så, i går morse, blev det mycket värre. Ett godståg rev ner kontaktledningen utanför Hallsberg. För vilken gång i ordningen frågar jag mig.

Trafiken mellan Stockholm och Göteborg stoppades, liksom många andra tåg. 500 tågresenärer fick tillbringa natten i väntan på ersättningsbussar.

Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen. Det svenska tågkaoset är inte en fråga om extremväder eller våldsamt väder. Det svenska tågkaoset är resultatet av åratal av politiska försummelser, bristande investeringar och avregleringar som inte fungerat.

Enligt en rapport från fackförbundet Seko som kom häromdagen är de svenska järnvägsinvesteringarna bland de lägsta i EU. I genomsnitt satsar andra EU-länder fyra gånger så mycket per kilometer järnväg.

Rapporten visar dessutom att den senaste vinterns problem – 45 000 förseningstimmar och 29 000 inställda tåg – kostade samhället fem miljarder kronor. Det är pengar i en storleksordning som annars bara förekommer i statsbudgeten och när riktigt stora koncerner redovisar sina vinster.

Och det kommer att bli mycket värre, det är så sant som det är sagt.

Ingvar Persson